stigstrombergsson

Den slående rubriken slog mig. Jag hoppas den blir ett bättre anslag än det mer avslagna efter d-b 22 sep 20 som var mitt första uppslag när jag denna måndag satte mig ner för att skriva lite om Bibelstudie-träffen i kyrkan och kanske på distans för en vecka sedan. Rubriken är inte i sak fel och jag återkommer till just den saken längre ner i inlägget.

Regeringen ändrar sig inte. Året förändrar sig.

Jag finner bägge sakerna fullt rimliga om än något senkomna.

Corona-smittan är i darrigt läge. Regeringsbeskedet förra veckan innebar inga lättnader i regler och rekommendationer. Det är fortfarande 50 personer som gäller när man samlas för olika aktiviteter och evenemang. Om man tidigare haft tankar på att inom idrott, kultur och då också kyrka med buller och baluns kunna starta om det man ställt om eller ställt in blev det ett rungande Pilutta dej.

Coronan är inte över. De omställningar – nu håller jag mig till kyrkosammanhanget – som ofta blev inställningar måste man nu hantera. Jag är väldigt glad att lokalförsamlingen i våras i huvudsak behöll fattningen och inte överdrev sin pandemi-anpassning. I främst sociala medier kan jag se hur man på många andra håll ställde om så till den milda grad att man faktiskt riktigt ställt till det för sig när det nu blev för en längre tid än man trodde. Inställda gudstjänster och Stopp i nattvardslivet kan vara något för en månad eller två men med längre åtstramningar sviker kyrkan sin Herre och sitt folk. Så var det sagt!

Sommaren är över även om september blev väldigt mild. De utomhusanpassningar av olika verksamheter som kändes naturliga den soliga vårvintern och mestadels varma sommaren blir nu allt huttrigare. Det känns som man mer och mer behöver krypa inomhus även om vi ännu inte haft en enda frostnatt. Sådant blir inte tvärenkelt vare sig lokalt eller på annat håll. Policyn Vi går ut tills det gått över! innebar på orten att barn- och ungdomsverksamheter har varit ute och Församlingsgården i princip stått tom. Vuxna har uppmuntrats att promenera enskilt och tillsammans. Spårbanor med funderingsstationer har ställts i ordning runt kyrkan. Man gick ut!

Jag gjorde inte det vad gäller de områden jag fått förtroendet att förvalta och söka utveckla – Bibelstudierna och Ovangelie-träffarna. Det sistnämnda har den korta tid de varit alltid hållit till i kyrkan och i mars gick också Bibelstudiet in i det stora rummet. Nu i höst har det fortsatt och kommer att fortsätta – Corona eller inte?

Tisdag förra veckan kom jag till helgedomen för närförberedelse av träffen med de där-varande. En viktig pinal var som bortblåst. White-board-tavlan var puts väck! Stulen – typ?

Planen att på den återrita brobilden i inlägget det fortsätter... för att denna gång ta upp trafiken från vänster mot höger sket sig alldeles – till att börja med. Jag fick uppfinna och bygga bron mellan Gud och människa på annat vis.

Bilden som blir större om man klickar på den visar resultatet. Längst till höger sitter en ACT-folder med texten Vi är alla tillsammans eller nåt ditåt – människans situation. Till vänster ett tänt ljus som symbol för Gud. Alltså samma bro men med andra grejer och en samling där bilen från småbarnens leklåda fick köra fram och tillbaka i bägge riktningarna som uttryck för kommunikation. Fånigt? Kanske. Men tydligt.

För personer som inte kunde vara där-varande fanns en ”lathund” att tillgå på nätet – här och här. Samlingen kom ganska exakt att följa lathunden men med ett tillägg: Kyrkan är stor och flera av de 10 närvarande har svag röst och tillika svag hörsel. Det och rummets atmosfär gör att det tippar lite mer än vad jag önskar åt att bli Bibelförklaringar från min sida. Det behöver inte vara det allra sämsta men är inte riktigt optimal pedagogik när man skall tänka tillsammans.

Om och hur ”lathunden” använts av någon har jag ingen aning om alls. Hur som helst avser jag att fortsätta göra sådana jyckar. Om de är till nytta för någon annan vet jag inte men det är stimulerande att försöka utforma dem.