efter d-b 8 sep 20
Nu har det gått en vecka sedan inlägget distans-bibel 8 sep 20. Om en vecka är det dags för distans-bibel 22 sep 20. Jag avser att fram till jul var annan vecka fortsätta att göra motsvarande ”lathundar” tillgängliga för eventuella intresserade som av olika anledningar – geografi, tid, covid, skavsår – inte kan närvara just när Bibelgruppen samlas.
Jag gissar att du, noble Bloggläsiur, fattar att rubriken för detta inlägg egentligen borde vara efter distans-bibel 8 sep 20. Så är det som synes inte. Skulle så varit hade länken till inlägget i spalten till höger brutits över två rader och det gillar jag inte. Lämpligt blev då att banta distans-bibel till d-b.
Jag var – skall erkännas – ganska upprymd när jag kom hem på tisdagskvällen förra veckan. Euforin höll i sig på onsdag. Orsaken var att jag tyckte kvällen hade blivit bra och meningsfull – åtminstone för mig. Vi var 11 på plats* och efter lite välkommen och en presentationsrunda kom samtalet ganska exakt löpa i de spår som ”lathunden” i distans-bibel 8 sep 20 sökt dra upp.
Så är det inte alltid. Ibland fungerar inte alls planerade utkast och körscheman för samlingar och samtal. Snack och innehåll går andra vägar och det tänkta kompletteras och ibland ersätts med tankar från dem som är på plats. När så sker är det OK. En grupp måste ju inte, ska inte, följa ledarens planer. Det är ledaren som har att försöka följa gruppen och om möjligt lägga samman det hela något så när i den riktning han/hon avsett lotsa gänget. Ibland går det, ibland inte alls. Hur det blev i tisdags kan man alltså se i förrförra inlägget.
Men...
En sak till – en viktig – kom upp. En av deltagarna väckte frågan, andra hakade på. Det gällde Djävulen och en del av hans aktiviteter. Här avsågs inte ren terror eller annat tydligt djävulskap utan snarare rollen som Frestaren och An- eller Åklagaren, han som viskar för att intala oss att vi rätteligen inte bör eller ens ska kalla oss kristna eller mena oss på något vis tillhöra Gud. Vill man hugga till med ett ord som låter lite gammalt kan Anfäktaren kanske fungera som den som vill få oss att diskvalificera oss själva som Gudstillhöriga.**
När Anfäktaren – Åklagaren i Jobs bok – viskar att man är en dålig kristen skall man veta att han talar sanning. Djävulen ljuger inte. I alla fall inte om detta. Han säger ju just då samma sak som Gud säger när Gud genom sin Ande och sitt Ord – Lagen – påminner oss om sina bud och sin vilja. När Gud gör det är det för att väcka våra samveten och mosa den självgoda håll-ningen att vi kan vara ens något så när rätt färdiga för egen maskin.
När Gud och Djävul på det sättet samtidigt talar sanning finns inget annat försvar än vad några konfirmander för 5½ år sedan illustrerade med en bild – den ovan. Jag hade inte bilden i tisdags men kom ihåg den efteråt och tar med den här. Jesus kastar sig emellan!
Jesus säger till Anklagaren: Stick och brinn! Det låter lite finare än det helt adekvata Dra åt helvete! och Jesus fortsätter: Du har inget med honom/henne att göra! Ge dig på mig! Jag har dött och uppstått för alla – också för honom/henne. Piss off!
Till sin Fader talar nog Jesus mer hovsamt: Du har rätt, Abba. Han/hon är inge vidare men Jag som är din kärlek är det. Jag för hans/hennes talan, här på Din högra sida.
Om dialogerna mellan Jesus och Åklagaren och Jesus och Gud låter så – det konfirmanderna våren 15 illustrerade – kan man själv lätt formulera om orden och låna dem till försvar. Vi kan säga till Anfäktaren: Stick och brinn! Du har inget med mig att göra! Ge dig på Jesus! Han har dött och uppstått för alla – också för mig. Piss off!
Och till Gud och Guds Lag: Du har rätt, Abba. Jag är inge vidare men Jesus är det, han som är din kärlek. Han för min talan, där på Din högra sida.
Att kasta in Jesus emellan är att tro.
Bibelstudiet den 8:e september handlade om Människans rop till Gud.
Den 22:a blir temat Guds svar på människans rop.
PS: Arkivgnuggning visar att jag använt bilden förr och kommenterat den på ett liknande men ändå lite annorlunda sätt. Se inlägget visa-konfirmander-2 – klicka här. DS.
* Av oss 11 var 8 riskgruppsrymlingar 70+. I kyrkan är det inga problem att hålla 1 meter mellan varandra. De som parar sig hemma satt givetvis närmare varandra i par.
** OBServera att jag använder pronominet han om fanskapet och nämner som ett totalt sidospår i skrivande stund att Djävulen i bibliskt, kristet och kyrkligt språkbruk alltid är en han. Till denna notering lägger jag en mild ironisk förvåning att den moderna tidens kyrkospråkpoliser mig veterligt inte driver att man när det gäller Satan skall verka för ett så kallat inklusivt språk.
