stigstrombergsson

Den 6 september gav jag i inlägget inte jobba inte hemma en presentation över en del av höstens Bibel-och tro-verksamhet i Älvsby församling som går under rubriken Gud och människa. Ta del av det för helhetens skull. Det som nu kommer är något av en ”lathund” för dem som är med-varande på annan plats eller annan tid.

Människans rop till Gud

1: Introduktion.

När man söker utröna när människan blev människa jobbar paleontologer och etnologer med olika tecken. Att använda elden är ett. Verktyg och redskap ett annat. Språk. Samarbete och ta hand om svaga. Hannens roll utöver befruktare av honor i löpen. Abstrakt tänkande på sina tankar. Konst. Annat. Inget av dessa och inte heller sakerna tillsammans ger knivskarpa gränser men de flesta är ändå överens om att till att vara människa hör sådana faktorer.

Någon form av andlighet verkar också vara ett mänskligt drag. När forskare gräver och försöker förstå det de hittar – med betoning på försöker – verkar det vara så att människan och definitivt den moderna typ vi tillhör har och har haft föreställningar om makter och liknade. Gravskick och annat tyder på att man haft tankar på en efter-tillvaro och icke synliga ting att ha relation till genom gåvor och annat inför jakt, barnafödande etc.

Från när människan blev mer bofast finns mer att finna och fundera över. Arkeologer gräver fram tempel, hittar bilder och annat. Från när man börjar skriva blir det än tydligare även om det bara var en liten minoritet ekonomer, härskare, religiösa funktionärer och krönikörer som behärskade tecknen och bokstäverna.

Slutsatsen rent vetenskapligt kan inte bli en annan än att var och när vi än mäter har man ropat till sina gudar eller sin Gud i stort och smått. Faktum är att det är bara i vår sekulära tid som välmående människor i sekulära miljöer inte gör så. Majoriteten i världen också idag ropar till gudar/Gud. Människans rop till Gud är därför ämnet för denna första gång.

2: Enskilda tankar/samtal i smärre sammanhang.

Fundera själv eller om möjligt med någon – de som är där-varande i kyrkan gör det i smågrupper om 3. Försök släppa – så här långt – frågan om till vilka gudar ropen är riktade. Det är människans rop vi har i fokus.

• Hur tänker du/ni att ropares rop lyder i vår tid, här och nu?
  Äldres? Medelålders? Ungas? Hur ser deras längtan ut? Vad är deras behov?
  Vilka situationer leder till att de ropar?
• De som inte ropar/ber – hur skulle deras rop/bön se ut om de haft förstånd att ropa/be?
• Skriv dessa tänkta rop/böner i stolpform! Eller fulltext!

• Ta nu frågeställningarna ett varv till men lyft blicken ut i världen. Hur lyder andra människors rop? Syriska flyktingars i ett läger i Jordanien? Barnarbetare i Indien? Offer för trafficing och sexhandel? Andras?
• Sammanfatta alla människors rop till gudar eller Gud i en mening!

3: Dela med sig.

De där-varande i kyrkan: De olika smågrupperna delar med sig. Samtal.

De med-varande på annan plats eller tid: SMS-a gärna till 070-6862466.

4: Input från Bibel och Kyrka för vidare samtal och fundering.

• I Bibeln i Markus berättelse om Jesus (kapitel 10 verserna 46-52) ropar den blinde Bartimaios. Matteus och Lukas berättar samma sak (20:29-34 respektive 18:35-43). Det finns fler händelser när människor ropar om hjälp och förbarmande och uttrycker människans rop till Gud. Jesus gensvar visar att Gud hör människans rop till Gud och bryr sig.
• I de så kallade historiska kyrkorna (ortodoxer, katoliker, lutheraner, anglikaner m fl) inleds gudstjänsten nästan alltid med Kyrie Eleison, Herre förbarma dig. Det är ett av Kyrkans sätt att göra sig till tolk för världen och för alla formulera människans rop till Gud,

5: Avsluta med att ropa till Gud för världen, Kyrkan, ditt/dina sammanhang och dig/er själv/a.