stigstrombergsson

För 10 år sedan skrev jag den 3:e juni denna text som jag nu uppdaterar.

32 42år

har madammen i mitt liv och jag denna dag varit gifta. Det har varit 32 42 trevliga år. Vi har skonats från större motigheter under resans gång och definitivt har vi inte mött motigheter som frestat på relationen. De negativa saker vi mött har främst varit våra föräldrars åldrande och att tre av dem alla fyra nu är döda och de skeendena fungerade väl närmast som samman-svetsning. Vi har fått vara friska och både hon och jag har hela tiden haft jobb. Fyra barn har varit friska och skötsamma och är källor till stolthet och glädje även om ett och annat raseriutbrott skett under årens gång. Denna vår har så ett Sedan 10 år tillbaka har fyra barnbarn blivit rosen på tårtan. Största problemet är väl – och har under många år varit – att vi har mossa i gräsmattan och att ett par av rummen skulle behöva nya tapeter.

Goda 32 42 år alltså. Kanske lite fantasilösa men goda. Åtminstone som jag ser det.

Lilla Ava

var här några dagar. Hon kom i lördags med sin mor och far som lämnade mormor och morfar – mojjo och mojja – i hennes våld när de for om söndagskvällen. Igår kom modern tillbaka och hämtade hem tösen. Den lilla fyller 2 längre fram i sommar.

Och sommar har det varit. Jättesomrigt. Varmast i landet vissa klockslag. Lek-fika ute lämpligt skyddade av ett bärbart tygtak är inte dumt. Vi ägnade tiden åt viktiga samtalsämnen om förbipasserande bilar, bussar, hundar och annat. Det är inte så tokigt att som pensionär inte jobba ens hemifrån utan ha tid för viktiga ting.

Hon for som sagt igår – och med henne for värmen men förhoppningsvis inte för gott. Det är svalare idag och vi får ett mycket välbehövligt regn på den nysatta potatisen.