stigstrombergsson

Om du, noble Bloggläsius, är av sorten nyintittad gluttare kommer strax en för dig alldeles nödvändig hänvisning till ett tidigare inlägg.

Om du är en kroniskt brukare av min blogg kan du teorin ha kanske inte ett färskt men kanske en liten bit in i hjärnkontoret i alla fall ett minne av inlägget gemmologi jag skrev den sista juli mitt i sommarvärmen.

Hur det än är med sakerna är den snabbaste vägen att nå den betraktelsen att klicka här.

Jag vill denna tredje-Advents-helg några månader senare enkelt meddela att Fitzmyers kommentar bara är SÅ tråkig. Den är som rundpotatis med upphetsningsgraden noll, något som i alla fall är bättre än kålpudding.* Kommentaren är lika skojig som TV-sändningar från Riksdagen när någon ledamot frågar en minister om fiskekvoter i Öresund eller väghållning i Dalsland. Snustorra fakta man spontant känner att man mycket väl kan klara sig utan.

Av denna skrivning kan du, noble Bloggläsius, dra slutsatsen att det självstudieprojekt jag grep mig an inför denna höst och berättade om i det nämnda blogginlägget gått ohärrans trögt. Hur Fitzmyer arbetar berättade jag i juli. Nu kommen in mot slutet av första volymen konstaterar jag att det slipas stenar precis som jag beskrev det men jag har noterat ett par tidstypiska ting kanske värda att berätta.

Fitzmyers kommentar publicerades 1981. Det betyder att han samlade material och skrev den under 1970-talet. Den präglas av var den Bibelvetenskapliga forskningsfronten gick då – ungefär samtidigt som jag läste teologi i Uppsala. Vad jag i efterskott fattat är att då – på 70-talet – flyttades fronterna en hel del utifrån några viktiga aspekter.***

Döda-havs-rullarna var färska. De var de naturligtvis inte alls eftersom de begravds ungefär år 70 men som upphittade dokument 1948 var de färska. Bibelforskare var eld och lågor över hela böcker och cornflakes-stora pusselbitar. Man näst intill kissade på sig av lycka över att till profeten Jesaja i Gamla testamentet ha hittat en hebreisk handskrift som var 7-800 år äldre än de handskrifter man redan tidigare. De första årtiondena pysslade och pusslade man i tanken och förhoppningen att hitta texter som skulle vara eller åtminstone ansluta till texter i Nya testamentet – även om dessa var skrivna på grekiska. Några övergripand paralleller har man inte funnit varken då eller senare men på 1970-talet flämtade man av lycka om man fann en pergamentbit med tre ord i samma följd som en hebreisk eventuell förlaga till ett av evangelierna kan tänkas ha haft. Fitzmyer redovisar en massa sånt och präglas av tidens Qumran-feber. Lite Naq-Hammadi-frossa finns också i anslutning till de fynd man gjort i Egypten i slutet av 1940-talet av Tomasevangeliet och diverse andra antika religiösa skrifter.

Nu märker jag att detta skriveri om det görs färdigt kommer att bli ohärrans långt. Jag slutar därför nu men varnar för eventuell fortsättning. Berättelsen om att Bultmans ande fanns kvar och Katolikerna kommit ut kan mycket väl dyka upp under rubriken kritiskt läge 2.

* Visserligen ger smaklös o-mandelpotatis ett stabilt näringsintag men det är också allt. Vibrationer av längtan uteblir. Kålpudding undviker jag bestämt.

** Ordet ohärrans är dialekt. På riksmål ligger det mellan gräsligt och vanvettigt – typ.

*** Den frontförflyttningen har inte stannat av. Idag – 12 dec 2020 – finns det på svenska universitetsbibliotek 606 böcker som på olika språk och skilda vetenskapliga sätt behandlar just Lukas berättelse om Jesus, den som Fitzmyer behandlar. Två av de 606 har kommit till i år, sex förra året och 178 efter millenie-skiftet. Det är nästan en tredjedel. Backar man längre tillbaka ser man att mer än hälften av de 606 volymerna, noga räknat 377, tillkommit efter Fitzmyer gav ut sin kommentar. Forskningen plöjer på kring de texter från antiken som jämfört med andra suveränt toppar analysligan.