bibelfusk?
Här på min blogg skriver jag om både ditt och datt. Någon enhetlig konsekvent linje finns inte. Det som eventuella läsare undfägnas med är vad som faller mig in – efter en viss självcensur.
En begränsad ordning i kaos gives dock i och med att jag sorterar skriverierna i några olika kategorier, en del vanligare än andra.
Exe-geten bräker står inte som spön i backen!
En, säger en, bloggpost 2017 har fått den etiketten – denna.
Och innan dess var det ett inlägg i december förra året – detta.*
Kanske är det dax nu...
Men jag tvekar...
Jag tvekar då jag har ganska strama kriterier för vad jag vill kalla Exe-geten bräker – eller har i alla fall haft. Att utan annan anledning än purt intresse med utgångspunkt i den grekiska grundtexten studera en Bibelvetenskaplig kommentar kvalificerar direkt. Annan mer tematisk vetenskaplig litteratur går också an. Men inte vadsomhelst även om andra böcker också kan vara bra. Det vetenskapliga kriteriet och – om möjligt** – en grundtextanknytning är viktig.
Svenska är ett litet språk. Det gör att det mesta av den facklitteratur jag läser blir på engelska.*** Det stimulerar noggrannheten. Då är ju tre språk i farten – svenska som jag tänker på, engelska som jag tar in och grekiska jag försöker förstå. Läs- och arbetstempot sänks till snigelfart. Ordet får tid att sjunka in – typ.
Nu ställer jag hyllan Bertil Gärtners kommentar till Galaterbrevet i läst och understruket skick – och funderar på om jag har fuskat när det gäller Exe-geten bräker, alltså med mina kriterier.
Den vetenskapliga halten i Gärtners kommentar är odiskutabel. Han var en av Sveriges internationellt kända verksamma Bibelforskare innan han blev biskop i Göteborg. Han dog 2009 och mer om honom kan man läsa här. Hans drygt 200 sidor tjocka kommentar ingår i EFS-förlagets serie Kommentar till Nya testamentet (KNT) där alla band håller en vetenskaplig standard som behandlar (men inte förutsätter) den grekiska grundtexten. Vetenskapskriteriet är alltså OK.
Men: Jag fuskade med grundtexten! Brottades inte med Paulus egna oöversatta ord och grammatiska vidunderligheter utan släppte med skammens rodnad det arbetssättet i brevets andra kapitel. Det är en brist även om jag tidigare, under studietiden, arbetat mig igenom Galaterbrevets grekiska text. Läsfarten ökade och då boken dessutom var på svenska ledde det till ett för vetandesinsjunkningen olämpligt högt lästempo.
Det var inte bara av purt intresse. Bibelstudiegruppen har denna höst jobbat med just Galaterbrevet. Kommentaren är definitivt inte ett studiecirkelmaterial men jag hade dubbla anledningar att läsa den och det naggar kriterierna för Exe-geten bräker något i kanten.
Med dessa avslöjanden placerar jag ändå detta blogginlägg i ovan ofta nämnda kategori samt uppmanar både präster och lekmän att läsa boken – och naturligtvis Galaterbrevet. Paulus kamp mot budskapsförfalskarna är intressant och med tanke på vad som pågår och ibland kallas utveckling i Svenska kyrkan långt ifrån inaktuell.
* Den bloggningen fick en uppföljning med snarlik rubrik men under en annan kategori eftersom jag där inte berättade om något Bibelvetenskapligt utan i stället fortsatte att berätta om Bibelstudieverksamhetens historia i Älvsby församling – så som jag uppfattat den. Läsvärt också nu ett år senare. Klicka här.
** För Nya Testamentets vidkommande är den grekiska texten möjlig. Flitig är jag inte men med hjälp av lexikon och andra hjälpmedel har jag hållit det språket på flämtande låga och kan ta mig fram. Mina kunskaper i hebreiska har dock så anfrätts av tidens alla tänder att Gamla testamentets grundtext är så nära absolut omöjlig att följa som det går att komma. Men en och annan glosa kan jag nog restaurera fram.
*** Jag har till och med för att vara snobbig genom åren läst två böcker på franska. En av dem äger jag om någon vill låna.
