stigstrombergsson

Vad skall jag välja?

Vilken bok? Eller vilka?

Funderingarna gnager.

 

Månne kommer du, noble Bloggläsius, att tycka att mitt gnagande dilemma är ett litet sådant. Eller ett onödigt. Kanske bara nördigt – och i överkant. Men då en blogg är någon slags självbekännelsekanal vill jag ändå, åtminstone för min egen skull, här dryfta mina funderingar. Rubriksättningen blir då inte helt oviktig. Anger rubriken omedelbart och tydligt vad det handlar om kanske någon blir nyfiken. Och någon annan ointresserad. Att i rubriken gömma och attrahera måste vara metoden – som inte alltid är enkel att hitta.*

 

Ska jag...

Nu kommer dilemmat!

Ska jag läsa vetenskaplig Bibellitteratur om Paulus brev till de kristna i Efesos?

Eller ska jag läsa vetenskaplig Bibellitteratur om Andra Mosebok?

Men skräck i rösten kvider jag: Jag vet ingen levandes råd!

 

Om Efesierbrevet har jag tre kommentarer mer eller mindre på gång. Fyra om man räknar den grekiska grundtexten.** Det har hållit på länge! Ända sedan jag fick börja med att resa med nykonfirmerade ungdomar just till Efesos.

• Efter första resan köpte jag en kommentar, inte så tjock, inte så teknisk. Dessutom katolsk. På engelska. Den läste jag ganska snabbt men slarvigt. Jag sökte inte själv dechiffrera grekiskan.
• Sedan snubblade jag – inte bokstavligen utan metaforiskt – över en annan både tjockare och mycket mer grammatik-teknisk. Dessutom reformert – och på engelska. Den började jag på men det ebbade ut. Kräver att man glor på den grekiska texten.
• I serien – nu blir det svenska! – Kommentar till Nya testamentet (KNT) kom så för en tid sedan en gedigen volym som jag bara läst snuttar i.

Detta är alltså det ena inspirerande projektet jag kan ta tag i. Att med grundtext som bas läsa en amerikansk katolik som skrivit för kyrkligt bruk kopplat både till gudstjänstens liturgi och katolsk troslära samtidigt som jag läser en reformert – det är ungefär ”frikyrklig” här i Sverige – som onekligen också får det han läser ut ur texten färgat av att han läser in saker från sitt sammanhang. Svensken har jag inte på det sättet placerat – än.

Så långt om Efesierbrevet.

 

Församlingens Bibelstudiegrupp har just avslutat något som startade för drygt ett år sedan och fyllt samlingarna tisdagskvällar i udda veckor sedan dess: Första Mosebok.

 

Bibelgruppen är ett ihärdigt gäng. Några har varit med i decennier, många i flera år.

Min första kyrkoherde – jag kom till församlingen 1978 – ledde då arbetet. Han bevakade saken med en entusiastisk revirhållning, gick och ledde Bibelstudiet även om han var ledig. Det var lögn i lådan att få vikariera! Men det var inte för att hålla andra borta som han gjorde så – Nej! Det var för att han själv var så glad i det.

Han flyttade 1983 på hösten sedan han under sommaren döpt vår äldsta dotter. Då kom bollen till mig. Som blev likadan – nästan. Vi var ett femtontal som läste Apostlagärningarna med hjälp av Bo Giertz´s kommentar. Efter två år led vi skeppsbrott på Malta och hamnade till sist med Paulus i Rom.

 

Man kan inte läsa Apostlagärningarna utan att fundera över församlingstillväxt och evangelisation. Kanske beror nutidens svaga funderingarna på de sakerna just på att tongivare och beslutsfattare inte läser Apostlagärningarna – kanske inte annat heller. I alla fall var det så att när det hela skulle starta upp hösten 85 gjordes det rum i bokningskalendern för två gruppen och var och en tog med en kompis. Då blev vi summa 33 i samtal om Bibeltexter utifrån en bok som heter Jesus, en av oss. En kväll både jämna och udda veckor.

Ett år senare upprepades proceduren. Utrymme bokades i tid och rum. Det blev fyra grupper om ungefär 15 i varje – måndag och onsdag kväll varje vecka med lite olika material i olika grupper. Jag minns inte riktigt vilka.

 

Vän- och bekantskapskretsar kan bli söndertjatade så det blev ingen fortsatt expansion med fördubblingar som när man spelar Mah Jong. Något år senare hade det stabiliserat sig i tre, sedan två stora grupper som jag fick vara med i som ledare fram till och med ett par år in på 90-talet – de sista åren fast jag då var stiftsanställd.

 

Tro inte, noble Bloggläsius, att jag för ett ögonblick inbillar mig att det berodde på mig.

 

Att det sedan alltid i Älvsbyn har funnits ett i jämförelse med många församlingar stor Bibel-studieverksamhet berodde inte på kyrkoherde Lyngemarks skicklighet runt 1980, inte på min förmåga på 80-talet och inte heller på förra kyrkoherden Tomas Långs gedigna kunskaper, han som höll samman den stora gruppen på knappt 30 som ofta deltog under de mer än 20 år han var ledare. Det beror inte på oss utan på något helt annat. Någon helt annan.

 

Och det skall jag berätta i nästa blogginlägg.

 

---

*  De nyliga blogginlägget kyrkoherde i klaveret blev i det stycket ganska lyckat. Nästan fyra gånger så många läsare som annars. Det var mycket lokalt hållet som kan ha väckt en och annan nyfiken men jag anar ett det nog även fanns en del allmänt kyrkskandalintresserade som trodde att de var något annat än en glad första-Advent-rapportering prydd av en bild på en kort herde bakom, skenbart i, pianot.

**  Kommentarer är den genre i den vetenskapliga Bibellitteraturen som går igenom och ger fakta kring en bok avsnitt för avsnitt. En monografi är mer tematisk.