13000 i juni

Förra inlägget slutade med:

I bilen ned till Luleå samtalade vi om vad tidningarna just berättat – att 10000 fler än vanligt begärt utträde ur Svenska kyrkan under juni månad. Jag kommer att återkomma med mina teorier om orsakerna. Jo! Pluralen är rätt uppfattad. Jag har ett par förslag.

 

Det handlar om ungefär 13000 utträden totalt jämfört med ”normalt” ca 3000 första sommarmånaden. Inte speciellt kul. Lite pittoreskt i sammanhanget är också att utmarscherarna inte är de vanliga yngre männen med feta löner eller invandringsnegativa som blivit arga på ärkebiskopen. Äldre gubbar är en tillkommen kategori.*

 

I Älvsby församling var det knappt ett dussin personer och begränsat inslag av gubbighet. 11 är fler än normalt i juni. Betydligt fler. Det berättades för mig att av dem som lämnat anmälan personligt hade några uttryckt ilska – men inte alla. Vad de som skickat in blanketten var på för humör eller vilken anledning de hade finns ingen kunskap om.

 

Men vad tror vi? Vad tror jag? Reseraseriet? Annat? Blandat?

 

Det massmediala avslöjandet kommet av att man granskat ca 1400 församlingars öden och äventyr under fem år och då hittat ett 40-tal ting som kan uppleves vara extravaganta och tvivelaktiga är givetvis en faktor. Jag tror det. Samtidigt tror jag också att en del av ”det klandervärda” faktiskt inte är så väldigt skandalöst. När ett stort arbetslag under en femårsperiod får göra en studie- och personalresa som kostar 8-10000 är inte så hemskt. Men det ser mycket ut om arbetslaget består av 60-70 personer. Men otvivelaktigt fanns också på ”listan” församlingar som rullat hatt och tillåtit sig mer än vad som är vettigt, i något fall närmast liknande ”vår årlig resa till Baltikum”. Det är givetvis omoraliskt så det visslar. Att folk blir arga och då går är begripligt.**

 

Sådant är företrädare för kyrkan medvetna om. Vi – jag räknar mig som en sådan – har lätt att se defekter i kyrkan som orsaker till människors agerande. Kanske inte just egna defekter men väl saker hos andra i kyrkan och menar att det eller dem orsakar kritik och utträden.

Det är kvinnoprästmotståndarnas fel! Så sas i en tid då sådana var fler och utträdena färre. Den kategorin är nu i princip nedkämpat – och betydligt fler lämnar kyrkan. Vilka skarpsinniga slutsatser drar man då?

Kyrkan lever i sin egen värld, intresserar sig bara för sitt, förstår inte hur samhället fungerar och har för strikta normer! Kanske var det sant. Men hur kan det då vara så att när man nu blivit mer tids- och marknadsanpassad med resor, fotboll, festmiddagar, öl, rödvin och sulan på mattan – då ökar utträdena?

På liknande sätt kan man ställa upp problemet med många fler exempel från olika håll gentemot olika andra.

 

Tro nu inte, noble Bloggläsius, att jag i detta bara är häcklande och ironisk! Men jag ser egendomligheter som jag inte förstår. Och när man inte förstår måste man ställa frågor. Många frågor. Om orsakerna till sakerna.

 

Jag tror verkligen att reseraseriet ligger bakom det mesta av utträdesökningen i juni. Det var ett avslöjat missförhållande – om än begränsat – som fått folk att reagera äkta och relevant. Självkritik, omdöme är av nöden. Och ansvar.

Men det kan också – jag menar kan – vara så att en del blev förbannade över något helt annat, kanske att biskoparna endräkteligen i en debattartikel i DN argumenterade mot att Riksdagen skulle ta beslut som på ett bestialiskt sätt skulle hindra flyktingar i Sverige att förenas med sina familjer. Lek med tanken att det ligger bakom ett par tre tusen utträdesblankettare. Alltså det faktum att ledande kyrkliga företrädare inte vill strypa vare sig invandring eller invandrare utan i stället kritiserar den samhällsanda som alla utom V och C nu gjort till sin.*** Man måste ju åtminstone våga tänka att orsaken till att folk inte vill vara kvar kan vara att man i kyrkan gör vad som är rätt och bra. Eller?

 

Jag hoppas att man framåt hösten undersöker junisiffrorna så att man får veta. Har fuffensförsamlingarna fler utträden än andra? Vilken skada har de orsakat? Skall de kompensera andra ekonomiskt? Men också: om det till exempel är invandringsfientliga som lämnat – tack för det! Då slipper vi deras röster i kyrkovalet 2017. Och deras kandidater.

 


*  Vad man i olika sammanhang menar med beteckningen gubbar är ju vara en öppen fråga. I detta läge handlar det om sextifemplusare, inte om fyraåriga småkillar.

**  I ett inlägg i början av juni – bakomvisslingar – berörde jag detta. Jag ställde då en del öppna frågor jag inte sett svar på någonstans. Inte heller i kommentarsfältet. Än.

***  Jag berörde detta i inlägget riksdagen mot Gud.


Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

Tack för denna nyanserade betraktelse. SvK och alla andra kristna samfund förtjänar respekt för att visa flagg i flyktingfrågan där mitt eget parti har svikit mig:
https://gront.mp.se/debatt/inhumant-med-tillfalliga-uppehallstillstand/

2016-07-15 @ 14:14:36
Postat av: Ann-Katrin Roth

Kan ju vara att några också blivit rasande på kyrkoeliten som politiserat på som vanligt i det utrikespolitiska? Jag har sett på kyrkokritiska sajter att folk går ur kyrkan i protest men att andra uppmanar att stanna och påverka i positivt syfte. Nu senast kom kritik mot den nya kyrkohandboken i vilken det judiska arvet verkar förminskas. Kritik från statliga instanser som fått jobbet att granska förslaget verkar falla för döva öron bland dessa som far fram.

Undra på att somliga blir besvikna, inte bara rasande över kyrkoledares lyxliv. Snart blir det väl suspekt att säga amen eller halleluja (obs ironi). Lina Sandell torde vara persona non grata i psalmboken och Victor Rydbergs "natt över judaland, natt över sion" blir väl bara en våt dröm för den politiserade eliten? (ironi det också) Ersättningsteologin syns klart men uppfattas inte av andra. Amen eller "so be it".

2016-07-15 @ 16:46:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0