stigstrombergsson

Min direkta historia!

Förra inlägget i denna ”serie” började med orden Min indirekta historia! Det skrev jag i mars – här. Då gällde det sjunde volymen Norstedts Sveriges historia som omfattade åren 1920-1965. Jag hade fått den i julklapp ett parmånader innan. Jag fick samtidigt också ytterligare ca 500 sidor som så sakteliga äntligen tuggats igenom. Även volym 8 kan nu ställas i hyllan.

Jag var tolv år 1965, det årtal som startar sista bandet. Det betyder att jag minns händelser som berättas om i volym 8. Det ger i sig en märklig känsla typ:

Om jag själv aktivt minns forntida skeenden forskare och förlag kallar historia – hur gammal och urtida är då jag?

Samtidigt är det intressant att läsa berättelser som ur någon sorts fågelperspektiv betraktar vad jag själv var med om på marken, ta del av berättelser som summerar stora drag och drar upp svepande linjer kring de stolprubriker som anges på bokens framsida:

Rekordåren. Ett socialdemokratiskt århundrade. Vänstervind och högervåg. Miljö och kärnkraft. Kriserna. Det mångkulturella Sverige. Världens mest jämställda land. Den nya individualismen. Neutralitetspolitikens fall. Maktskifte och systemskifte. Från Kanal 1 till Internet.

Och baksidestexten:

Framgångssaga eller land i kris? Ett vittrande folkhem eller en ny, ljusnande framtid? Berättelserna om Sverige går isär. D en avslutande delen av Sveriges historia behandlar perioden från 1965 fram till i våra dagar. Under denna tid förändrades det svenska samhället i grunden, i nära samspel med förändringar i omvärlden.

Vid ingången till 1970-talet var den ”starka staten” inte bara ett begrepp. Statliga regleringar och monopol gällde allt från taxibilar och telefoner till finansmarknaden och välfärdsapparaten. Politikernas reformiver var fortsatt hög: på kort tid infördes bland annat föräldraförsäkring, enhetstaxa för läkarbesök och dagisplats för alla. Svensken tittade på någon av de två tv-kanalerna, gick i en enhetlig kommunal grundskola och åt falukorv med potatismos.

Den stora ekonomiska krisen i början av 1990-talet utgjorde en vattendelare i nutidshistorien. Med individualiseringen, globaliseringen och mångkulturalismen ändrades människors sätt att leva, arbeta och dö i Sverige. Det har också förändrat bilden av Sverige – välfärdslandet. Från att ha varit ett av världens mest jämlika länder ökar ojämlikheten idag i det svenska samhället.

Den sista delen av ”Sveriges historia” sätter ingen slutpunkt, utan menar att nutidshistorien präglas av de olika berättelser om Sverige som styrt utvecklingen de sista femtio åren.

Kanske någon undrar: Varför tog volym 8 så lång tid?.

Jag har ju läst annat också! Mellan varven!