predikoslöjd 2

I bloggposten predikoslöjd skrev jag om förutsättningar, dilemman och genvägar när det gäller främst förkunnelsen i familjegudstjänster. I kommentarerna till det inlägget gav jag ytterligare några uppgifter om det så kallade ”utfallet” vad gäller dem som firade gudstjänsten. Men min predikan har jag inte återgett än. Den kommer nu lite efterhandsrekonstruerad och i stolpar – om än ganska täta.
 
 
Det är söndag idag. Mellansöndag. Torsdag hette Kristi Himmelsfärds dag. Nästa helg är Pingst. Nu är vi i tiden emellan.
Kristi Himmelsfärds dag var slutet på Jesus synlig på jorden. Han var med sina lärjungar, dem som kände honom. Han pratade om vad som skulle hända. Komma. Han sa nog en hel del som han sagt förr. Innan sin död. Sånt repeterade han under 40 dagar efter Påsk.
Det är från vad Jesus sa innan sin död jag saxar lite nu som textläsning. 1+2 årgångarnas evangelium, början av de två avsnitten.
 
Textläsning Johannes 15:26-27 och 16:23-24.
 
1: Jesus talar om två saker – Anden och Bönen. Först om Anden:
1:1: Anden– är inte en fågel. /Här visade jag på en stiliserad duva som barngrupperna mött tidigare under veckan/
Man ofta brukar man ändå ha en bild av en fågel när man pratar om Anden. Varför? [...]*
/Jag berättade om Jesus dop./
1:2: Anden skall hjälpa oss. Att tro. Att leva.
Att tro på Jesus. Och då mest inte med hur stark tron är utan hur den är riktad. På Jesus.
Att leva ett rätt liv. Anden påminner oss om vad Jesus sa, om vad Gud vill.
1:3: Anden har man när man är döpt. Så står det.
/Jag berättade om den första Pingsten och vad som står i Apostlagärningarna 2 om dopet. Det ger förlåtelse och Anden och att det gäller också barn – om man låter Petrus prata till punkt./
→ Är man döpt har man fått Anden som hjälper.
:a**: Anden var det ena Jesus pratade om. Som lärjungarna skulle vänta på mellan Kristi Himmelsfärd och Pingst. Och därefter.
 
2: Bön var det lärjungarna höll på med när den väntade. Det hade ju Jesus också talat om.
/Här visade jag på material som barnen i grupperna gjort under veckan. De hade klippt ut en fågel likt den de haft som symbol för Anden och på den klistrat in bilder på sådant de ville be för. Barnens ”fåglar” var fasttejpade på altarringen och jag berättade vad det led om vad de ditklistrade bilderna föreställde – samt formulerade in barntankarna i den stora förbönen längre fram i gudstjänsten/
2:1: Bön är att tacka! För vad? […] /Jag gav exempel från fåglarna och annat/
2:2: Bön är att tycka! Berätta för Gud vad man anser, vad man tycker är viktigt, det som betyder något. Tycka ärligt! Får alltså också innehålla besvikelser och att man är arg. /Berättade kort om Jeremia./
2:3: Bön är att täcka! Alltså täcka upp för andra. Dem som har det svårt. Till och med täcka upp för dem som inte ber – alltså be de böner de skulle bett om de haft förstånd att be.
 
:a: Tacka – tycka – täcka = bön. Anden = Gud som hjälper oss tro och leva. Idag. Här.
 

*  Med figuren […] i ett manus brukar jag beteckna två saker. En är att de närvarande ska ges tillfälle att yttra sig och bidra in i tankegångarna. Den andra är att jag själv skall fylla på med exempel, förklaring, beskrivning. Fungerar inte det första tar jag till det andra.
**  Med figuren :a i ett manus brukar jag beteckna summering, sammanfattning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0