stigstrombergsson

Detta är en (kanske) klargörande uppföljning av blogginlägget ny gåta och länk av den 4 januari i år, alltså frågan om orden Fader förlåt dem ty de vet inte vad de gör skall anses ingå i det ursprungliga Lukasevangeliet eller inte. Det jag nu bidrar med är inte något jag skriver just nu utan i stället en återanvänd men ändå egenförfattad text men nu i sammanfattad, kommenterad och lätt redigerad form.

Den 27 november 2006 lade jag för magisterseminariet i Uppsala fram min uppsats Övergiven av, trygg i, Gud. Ett jämförande studium av Passions-berättelserna i de synoptiska evangelierna – särskilt Markus och Lukas. Det var en mer än 60 sidor lång historia där jag efter en Inledning med erkännanden och tack samt en redogörelse för Källmaterial och avgränsningar, metod och upplägg ger en del inledande noteringar till Passionshistorien. I de finns tankar om hur den kan ha låtit från början, om att Markus var den som i skrift formade berättelsen och då lite om honom och var, när och varför han skrev. Jag redovisar summariskt den fortsatta utvecklingen och nämner att Matteus i stort följde men också kompletterade Markus, att Lukas bearbetade (och kompletterade) Markustexten så att berättelsen faktiskt blev märkbart annorlunda och att Johannes sist skrev utifrån en helt egen linje.

Hur Lukas förändrar Markus beskriver jag sedan ganska detaljerat och kommer då in på så kallat Lukanskt särstoff, alltså sådant som är unikt för just Lukas berättelse. I det särstoffet finns Bönen för bödlarna i Luk 23:34a – bokstaven a betyder första halvan av versen. Kommen så långt skrev jag ordagrant detta:

Lukas särstoff: Bönen för bödlarna – Luk 23:34a

Textkritik, kontext, struktur

Om särstoffet med kvinnorna på vägen till avrättningsplatsen var oproblematiskt ut textkritisk synpunkt är situationen kring Luk 23:34a och det lilla inskottet ”Fader, förlåt dem ty de vet inte vad de gör” betydligt mer sammansatt. Frågan är om denna replik av Jesus med introduktion över huvud taget skall anses ingå i den ursprungliga text som Lukasevangeliets författare skrev – den så kallade autografen. 

Utifrån så kallad yttre kritik – alltså en jämförelse av textvarianter med hänsyn taget till de handskrifter där varianten finns, deras ålder och kvalitet etc – kan man inte avgöra frågan. Berättelsen är tidigt väl belagd både med och utan vers 23:34. 

Vad gäller den inre kritiken – flödet i berättelsen, avvägningar kring vilka sannolika vägar texten kan ha ändrats osv – når forskarna inte heller enighet. Lukas kan ha fogat in orden i den Markusberättelse han övertar (och påtagligt bearbetar) men någon som tidigt kopierat texten har valt att utelämna dem utifrån tanken Jerusalems förstöring visar att Gud inte förlät den stad som dödade Jesus. Orden kan också ha saknats i autografen – alltså originalet – men tidigt lagts till av en skrivare som velat visa att Jesus, lika konsekvent som genom sitt liv, i sitt lidande botar, restaurerar, visar omsorg och förlåter. I det följande väljer jag att se 23:34a som något som ursprungligt ingick i Lukasevangeliet.

När detta sagts petade jag in en fotnot med följande för universitetsuppsatser nödiga men annars bara nördiga preciseringar, här lätt omformulerade:

Efter att ha redovisat samma fakta vad gäller villkoren för yttre kritiken och ställt upp ungefär samma argument vad gäller den inre kritiken kommer olika exegeter ändå till olika slutsatser:

Joseph Fitzmyer, författare till det omfångsrika verket ”The gospel according to Luke vol 1-2”, menar på sid 1503 att 23:34a bryter berättelseflödet. Han utelämnar därför versen.

Bruce Metzger gör på sid 180 i ”A textual commentary on the greek New Testament” samma bedömning men tar med 23:34a inom dubbla klamrar, något som indikerar att texten är vedertagen, dock inte ursprunglig.

Raymond E Brown, författare till mastodontverket ”The death of the Messiah vol 1-2”, låter ett långt resonemang på sid 975-981 mynna ut i att han behåller orden som ursprungliga.

Robert Tannehill som skrivit “The narrative unity of Luke-Acts , a literary interpretation. Volume one: The Gospel according to Luke” och ”…Volume two: The Acts of the Apostles” menar i en fotnot på  sid 272 att argumenten för ursprunglighet är starka och behåller orden.

Charles Talbert menar i en fotnot på sidan 106 i ”Reading Luke-Acts in its Mediterranean milieu” att repliken är ursprunglig och ingår i ett berättelsemönster där Lukas låter varje del av passionshistorien innehåller ord utsagda av Jesus. Tar man bort 23:34a bryts mönstret.

Efter följer i min uppsats resonemang kring annat i texten – bönens roll och ordval, lite om Kristologi och ett avsnitt om vilka det egentligen är som Jesus ber för. Som slutkläm på avsnittet – inte uppsatsen – ger jag en tanke baserad på vad David Dungan skriver på sid 44-58 i ”A history of the synoptic problem”. 

Under det andra århundradet tilltar motsättningen mellan kristna och judar av flera olika anledningar. Till minnet av det judiska kriget år 66-70/73 fogades då erfarenheten av ytterligare judiska uppror – denna gång utanför Palestina – och kristna med icke-judisk bakgrund tog avstånd från detta. Teologiskt kom Kyrkan och Synagoga att ömsesidigt ta avstånd från varandra och på kristet håll sågs Jerusalems förstöring år 70 som att Gud straffat den stad och det folk som dödade Jesus. I detta skede och utifrån dessa senare tankar bör strykningen av Jesus bön för bödlarna ha skett av någon som tidigt kopierat texten. Sett på det viset skulle 23:34a kunnat utgöra ett mycket tidigt exempel på hur man utifrån en senare tids uppfattning befordrat skrift till ”historiens skräpkammare”. 

Jag fann den tanken rimlig och tillsammans med alla de andra vetenskapligheter jag ovan anfört samt – fast det är som en annan bra sak – rent fromma argument talar för att bönen för bödlarna fanns i den ursprungliga texten. Att dessutom innan jag gick vidare i uppsatsen kunna ge en liten känga åt dåvarande ärkebiskopen K G Hammar som en tid innan gjort en del sensationella Bibelteologiska uttalanden om skräpkammare och dylikt kändes inte helt fel.

Med detta vetenskapsresonemang kan väl även denna andra gåta anses ha fått om inte en lösning men i vart fall en belysning.