stigstrombergsson

En alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet. Om min syn på mitt bloggande och regler för kommentarer kan läsas i kategorin Bloggpolicy.

tro och politik?

Nu skall ingen tro att detta inlägg har ambitionen att vara en fullständig och noggrann analys av hur olika sorters tro och religion påverkar politiken löverallt i världen. Långt därifrån. Det är mer frågan om lite lösa och ganska häpna funderingar utifrån nyheter och sådant främst utomlands och lite här hemma. Dock rör det sig inte om demonstrationerna och upploppen av extremistiska grupper i muslimska diktaturer och icke-stadgade demokratier. Sådant – det som till synes har varit riktat mot en dålig filmsnutt – har press, radio och TV flitigt rapporterat om. Naturligtvis är det inte en oviktig sak och illa hanterat kan det naturligtvis förvärra saker och ting en hel del men konflikten tänds och närs av extremgrupper utan tilltro till demokrati och respekt för andra människors tro och tanke och blir mycket svårt att se konturer i. Jag avstår från att yttra mig i den saken – förutom att säga att våldet givetvis är helt och totalt förkastligt och att när man medvetet förolämpar vad ens medmänniskor anser heligt agerar man ytterligt barnsligt och respektlöst.

 

Nej – det är några fenomen i etablerade demokratier med fri press som får mig att fundera lite. På tre håll – USA, Israel och Sverige. Kring presidentvalet i USA. Och OBServera: det rör sig om spridda funderingar.

 

I presidentvalet vägs de inblandades religiösa tillhörighet fram och tillbaka. Obama är kristen och Romney mormon. Så kallade evangelikala kristna – motsvarar delar av svensk frikyklighet – förefaller stödja Romney mer än Obama. Det tycker jag är konstigt då de grupperna amerikanska väljare brukar tillmäta religionstillhörigheten stor betydelse. Så var man till exempel nästan mangrant mot katoliken Kennedy som president för ett halvt århundrade sedan. Gissar att det idag är Romneys rejält konservativa ställningstaganden i privatmoraliska frågor typ samkönade äktenskap och aborter som man tar fasta på men Obamas mer socialetiska program är man inte lika attraherad av som evangelikal. Vad praktiserande katoliker, lutheraner och episkopaler/anglikaner föredrar framkommer inte i lika kraftigt i nyhetsfödet – tyvärr. Att majoriteten av judarna i USA drar åt Obama-hållet har jag dock sett uppgifter om.

 

I Israeliska tidningar är intresset för USA-valet oerhört stort och man ges nästan intrycket att landet är USA:s 51:a delstat. Regeringen och till exempel Jerusalem Post verkar satsa på och föredra en republikansk seger. Båda kandidaterna till Vita huset stöder uttalat Israel och använder relationerna länderna emellan i sina valrörelser men det verkar som om man i Jerusalem och Tel Aviv satsat på Romney.

 

I svensaka medier liksom i svensk politisk debatt har religionen inte alls samma betydelse som i USA. Det är väl bara tidningen Dagen som har nyheter i saken och då mest det som är kopplat till vad man nog anser den ganska frikyrkliga och i många stycken mycket Israelvänliga läsekretsen är intresserad av. Evangelikalernas inre debatter och sympatier i USA blir därför redovisade men inte mycket mer – eller kanske är det jag som läser slarvigt.

 

Hur som helst tycker jag amerikans politik är en konstig sak – liksom valsystemet som brottas med ett påtagligt demokratiunderskott. Hur som helst är det valet egentligen för viktigt för att helt kunna anförtros åt amerikanerna själva. Hela världen borde få rösta.

 

Blogginlägget trovärdig och ärlig för snart ett år sedan anknyter till fältet tro och politik. Läs gärna den predikan Liberias lutherske biskop höll inför presidentvalet i det landet förra hösten.

Ja, det är ett annorlunda system i USA än i Sverige. Som du talar om Israel i detta sammanhang kan ju sägas att i Sverige har en naiv eller värre partiledare valt att ställa sig på Hamas och i förlängningen Irans sida genom att åka båt till Korsika.

https://royalterman.wordpress.com/2012/09/19/att-sjosatta-sjostedt-pa-ratt-satt/#comments

Man måste vara väldigt oinsatt i svensk politik när man som A-K Roth tror att Vänsterpartiets ledare har sympati med Irans mullor och Islamistiska fundamentalister. Eller så låtsas man som om situationen i Gaza inte har andra nyanser än den man själv envist och svartvitt förfäktar. Tanken att ett engagemang för ett blockerat folk som lider både av blockaden och Hamas kan ha andra förtecken än Iranstöd faller uppenbarligen inte henne in - eller den länk hon hänvisar till. Bedrövligt!

Nu är det snarast så att man på de flesta håll och kanter är överrens om att Hamas största supportrar och stödtrupper har man i Israel.
Det är nämligen den israeliska bojkotten som håller Hamas under armarna...

Utan blockad hade privata firmor fugerat i Gaza, som dom gjorde tidigare - israels blockad har totalt raderat ut den privata sektorn, och gjort folket beroende av stöd från Hamas.

Att påstå att Ship to Gaza och omvärldens krav på att lyfta blockaden - är ett stöd för Hamas är därmed både verklighetsfrånvänt och ologiskt.

Stig, jag går att tilltala direkt. Låta folk göra sin egen bedömning är en god idé.

Du tror jag inte är så insatt i svensk politik och du har till stor del rätt. Men saken är nog snarare den att jag så småningom har blivit alltmer insatt i svensk politik och sett hur ensidigt och envist många vägrar titta på nyanser eller ens erkänna problem som är mycket stora eller borde få mer uppmärksamhet, som terrorism, rasism, brott mot IHL från styret i Gaza.

Jag menade inte att jag tror Sjöstedt gillar eller har sympati för Hamas eller mullokratien i Iran. Detta tror jag inte men då kommer något mer bekymmersamt i dagen: Sjöstedt må ogilla Hamas och Irans ledare men hur visar han det? Genom att agera mot en försvarsstrategi, en laglig blockad mot Hamasstyrets attacjker av civilbefolkning. Detta verkar helt enkelt inte vara av någon konsekvens. Man har redan en ansvarig för alla problem, tycks det.

Du förkastar andras input, kritik och nyanseringar som bedrövliga. Och jag tycker i min tur att det är bedrövligt att du inte kan läsa Roy Altermans kritik och svara i sak utan att förkasta det som bara bedrövligt.

OK! Jag tilltalar dig direkt, A-K Roth, och säger: "Hur kom det sig att du missade att mitt inlägg handlade om diskussioner om presidentvalet i USA och inte om Vänsterpartiet i Sverige och Hamas? Du använder min blogg för eget syfte UTAN ATT ENS dryfta vad den handlar om. Egenmäktigt! Starta en egen blogg!!"

O.K. Stig, med det var du som drog upp Israel, att den nästan skulle vara den 51:a staten. Liknande i Sverige när partier tom har platforms om rättvis fred i Mellanöstern under kampanjer. Men O.K. you don't like the message eller the messenger. I know when I'm not wanted. :)