så jävla fel!

För någon vecka sedan började jag att skriva på något som kanske med tiden skulle bli ett blogginlägg. Eller så var det bara för att som man säger skriva av mig. Såhär skrev jag i alla fall:
 
 
För en tid sedan skrev jag här på bloggen ett inlägg med rubriken så jävla rätt. Läs gärna som bakgrund till det jag nu skall berätta om det – inklusive den språksbruksförklaring som jag gav i slutet. Sedan jag i det inlägget redovisat intryck och känslor från en konfalägerkväll kom orden:
 
Och jag blir så arg när jag tänker på att vuxnas beslut och beslutsinkompetens kan – alltså kan – göra att detta meningsfulla inte kommer att fortsätta. Försiktighet och obeslutsamhet i styrelser, råd, utskott och kommittéer kan leda till att dessa möten inte kan leva vidare – möten som är så jävla rätt.
 
Nu finns det finns risk för att detta sker – och det känns så jävla fel.
 
 
Så långt det jag skrev för några dagar sedan.
 
Jag skrev det med en massa känslor i huvudet eller i magen eller var de nu sitter. Känslor som jag sedan lägret i början av augusti bestämt mig för att hålla fast vid, inte hålla tillbaka. Känslorna gjorde att jag resonerade ungefär:
 
Det finns så många andra som är realistiska och förnuftiga och sakliga och kloka när de tar beslut och ställning. Jag skall inte sälla mig till dem! Det får vara hur tokigt och orealistiskt som helst – jag ska kämpa för att unga människor skall få vara med, att de ska få kunna kombinera fotboll och konfa, att de skall få chansen att samlas till gemenskap, bön och snack. Också nästa år. Om så alla andra sakliga personer är kloka och tar ekonomiskt ansvar – det brukar kallas så – skall jag driva saken. Jag skall anse att ekonomin är en icke-fråga. Jag ska försvara ungarnas läger! Hur oförnuftigt det än kan verka!

 

Så känner jag fortfarande. Innerst inne och starkt. Fast andra tankar kanske har stabiliserat saken något. Eller kompletterat den. Jag är ju inte dummare än att jag kan begripa att det av ekonomiska och andra skäl kan vara svårt att fortsätta som förr. Jag kan med skallen inse att det som under våren och sommaren hänt och inte hänt i styrelser, råd, utskott och kommittéer innebär att ett visst beslut till sist blev nödvändigt – samtidigt som känslorna säger att det är fel.

 

Denna text kan man därför nu läsa på www.konfafotboll.se:

 

VIKTIG INFO OM KONFAFOTBOLL!!

 

Uppehåll för konfafotboll 2012-2013

 

Under våren 2012 har Älvsby folkhögskola fört en dialog med samarbetsparterna kring konfafotboll; Älvsby församling och Norrbottens fotbollsförbund, för att säkerställa samarbete och ekonomi. Syftet har varit att fortsätta med konfafotboll 2013 och framåt. Då den dialogen inte kunnat leda till en hållbar lösning och dragit ut på tiden, görs ett uppehåll för 2012-2013 (ungdomar födda 1998 eller tidigare).

Ambitionen är att konfafotboll ska återkomma året därpå dvs 2013-2014 (ungdomar födda 1999 eller tidigare).

Vi vill uppmuntra var och en som hade konfafotboll som alternativ 2012-2013 att hitta ett annat alternativ för konfirmation. Det börjar vara dags att anmäla sig så vänta inte för länge. Ett tips är att Googla konfirmation och din ort så hittar man många roliga alternativ.

 

Jag kan som sagt inse och förstå att detta blev nödvändigt och att det ställt sig svårt att ha något nästa år. Jag sörjer över hur beslutsfattare i vuxenvärlden hanterat och inte hanterat saken, hur de låtit saken dra ut på tiden och inte velat mobilisera sig för att gemensamt täcka ett ekonomiskt underskott skolan på sikt inte kan bära själv.

Men: Det beslut jag inser blev nödvändigt att ta känns samtidigt så jävla fel – om språkbruket ursäktas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0