stigstrombergsson

En person har tyckt till om att det gått några dagar sedan jag senast skrev. Det kan ju knappast betraktas som en folkstorm. Tre-fyra dagars uppehåll är ju inte så farligt. Av olika rutiga skäl och randiga orsaker har jag inte drabbats av skrivklåda – faktiskt har jag till och med funderat över att helt sluta blogga.
Men då jag nu är en allmänt undergiven typ villig att gå medmänniskor till mötes vill jag söka pränta några rader – särskilt då jag i morse faktiskt fann något att reta upp mig på.

I filmen Pirates of the Caribbean – jag menar här den första av flera med allt efter hand dalande kvalitet – dyker då och då upp hänvisningar till någon form av codex för hur pirater skall pirata. I en del av dessa vevor kommer en tolkningsproblematik fram kring om man alltid och allestädes som strikta regler skall följa codexen eller om skall man uppfatta den mer som vägledning, en guideline, för sitt agerande. Just den tematiken är sannolikt den mest, och därmed enda, djupsinniga saken i filmen. Alltså om ett regelverk skall uppfattas som ovillkorligt bokstavligt eller vara till mer generell vägledning?

I dagens Lokala Världsblad* påminns vi om denna principiella problematik – nu betydligt viktigare än i en spelfilm. Man kan läsa om det här och här. I korthet kan sägas att regler Migrationsverket använder säger att brudgummen i det bröllop vi bevistade i våras – läs här – nu måste lämna sin gravida hustru här i Sverige för att fara tillbaka till Irak för att där på svenska ambassaden söka inresa till Sverige för att kunna leva med sin familj som när hela karusellen snurrat har utökats med det barn de nu väntar. Så säger regelverket att det ska gå till. Säger regelverket så skall reglerna följas! Sådetså! är regeltolkarnas besked.

Fast på hemsidan för svenska ambassaden i Irak kan följande intressanta text läsas:
Ambassaden för Irak handlägger inte ärenden rörande visum och uppehålls- och arbetstillstånd. För dessa ärenden hänvisas till Sveriges övriga ambassader i regionen (t.ex. Amman, Ankara/Istanbul, Damaskus eller Teheran). Ambassaden har inga besökstider för allmänheten. 

Det betyder ju att de förhållanden som regelverket förutsätter – en fungerande ambassad – inte föreligger. Ska då regelverket följas till punkt och pricka? Särskilt att när det faktiskt är så att om ambassaden fungerat hade mannen enligt regelverket utan problem fått tillstånd att anhöriginvandra. Är det då inte rimligt att nu i det rådande läget se reglerna som gajdlajns och agera i enlighet med deras anda, inte deras bokstav?

För mig är svaret i sådana situatioen givet. Regler skall utformas och tillämpas för människornas skull, inte tvärtom. När förhållanden som regler normalt avser inte föreligger kan regler inte rimligtvis alltid tillämpas bokstavligt. För mig är det självklart i ett fall som detta. Och andra.

Därför återanvänder jag nu en formulering jag använt i ett annat sammanhang**. Jag låter mina ord till de beslutande på Migrationsverkets förvaltningsprocessenhet i Göteborg bli samma det den stränge textilläraren sa när barnens stickningar inte blev som de skulle:

Riv upp! Gör om! Gör rätt!