oas ute i öknen?
Det drar ihop sig till OAS-rörelsens sommarmöte i norr. I morgon brakar det åstad och den nyfikne kan se programmet här och läsa en kort bedömning i förhand av mötet här. Själv kommer jag av rutiga skäl och randiga orsaker jag vad det lider kommer att berätta om inte att bevista sammankomsten alls detta år även om flera programinslag verkar både gedigna och intressanta.
I juni förra året skrev jag ett inlägg med rubriken OAS ute ur öknen? – observera tredje ordet och frågetecknet. Medvetet lät jag formuleringen vara rubrik också denna gång men valde att byta just tredje ordet.
Varför?
Jo, som jag berättade förra året har det avståndstagande som OAS-rörelsen mötte för ett antal år sedan avklingat. Från att ha varit något som till exempel den officiella kyrkan eller vissa kyrkopolitiska grupper inte ville ta i med tång kom OAS-mötet förra sommaren att både upp-muntras av biskopen och sponsras av aktörer med anknytning till tidigare antagonister.
I sommar är det likadant men i år är det studieförbunden Bilda och Sensus som finns på medarrangörslistan. Detta indikerar rimligen att OAS inte alls anses som en sådan provokation som det ansågs vara för ett antal år sedan. Att Bilda – tidigare Frikyrkliga Studieförbundet – låter det högkyrkliga OAS bli något man låter ingå den verksamhet man lyfter statsbidrag för och låter en del av statsbidragen gå till sponsring av, är ett tecken på att något förändrats. Att det kyrkliga Sensus med sina tidigare mycket tydliga markeringar mot allt vad kvinnoprästmotstånd och misstänkt homofobi hetat nu finns med visar också på nya tankar – kanske.
Är det acceptansens tankar som gör att OAS på detta sätt är ute ur öknen?
Är det så är det ju bra. Då kvarstår ju bara problemet hos en del OASare, de av dem som låter sin identitet i någon mån vila på att man tillhör en grupp som ogillas av andra som man nedlåtande kallar politiskt korrekta. Att acceptera att man är accepterad av dem man inte accepterar kan ju för en del kännas marigt.
Det jag rädes är dock att det inte är frågan om att aktörer som tidigare varit OAS-kritiska nu blivit accepterande. Det jag fruktar är att man helt enkelt inte längre bryr sig om vad OAS är eller kan anses stå för. Alla - också OAS - väljer att strunta i ideologifrågorna för att kunna göra en för alla parter god affär. Man gör det till ett arrangemang att samverka kring, som vilket kulturarrangemang eller konferens som helst.
Är denna min farhåga sann är i stället kanske OAS ute i öknen!
Vara hur det vara vill: jag rekommenderar folk att fara på konferensen!
