stigstrombergsson

För – om jag minns rätt – två och tre år sedan ordnade OAS-rörelsen sommarmöten i Älvsbyn. Bägge åren var de hyresgäster på folkhögskolan som fick leverera främst mat och logi. Det senare av de två åren arrangerades faktiskt mötet med folkhögskolan som med-arrangör och tillika sponsor vilket reducerade kostnaderna avsevärt både för OAS-rörelsen som sådan och för konferensdeltagarna.

Detta var inte utan vånda. De två år som närmast föregick Älvsbyåren hade mötena/konferenserna gått av stapeln i Boden under stort massmedialt rassel och gny. En där aktiv (s)ocialdemokratisk kyrkopolitiker hade organiserat demonstrationer mot OAS-rörelsen och stort massmedialt halligalli hade gått av stapeln. Ännu tidigare hade samma fenomen iakttagits de två år man varit i Piteå på Havsbadet. OAS-rörelsen som vid sina sommarmöten inte brukar kvinnliga präster skapade då mer massmedial uppmärksamhet på en vecka än vad Pite älvdals samlade kyrkliga aktiviteter fått fram under ett år.

Om detta var bra eller dåligt skall vara osagt.
Sagt kan dock bli att främst (s)partiets kyrkopolitiker med benäget bistånd av andra så kallade nomineringsgrupper under Piteå- och Bodenåren intagit positioner mellan passivt kallsinniga och aktivt protesterande – samt att ledande präst- och prostpersonligheter oftast anslutit sig till detta. Älvsbyåren blev lugnare. Passiv kallsinnighet till halvt välvilligt beskådande skulle väl kunna beskriva församlingsledningarnas attityd – liksom Lokala Världsbladets*.

De tidigare åren kunde också märkas att Luleå-biskopen valde att stå på sidan om. Han inbjöds att medverka men – jag antar – semestrar och hänsyn till opinioner gjorde att han inte kunde eller ville associera sig med rörelsen utan kom att ställa sig vid sidan av. Personligen tycker jag det var ett felaktigt val. När flera tusen människor på sin fritid och för egna beskattade pengar väljer att samlas till gudstjänster och work-shops ordnade av en rörelse vars ledning tillhör Svenska kyrkan, några också är demokratiskt invalda i kyrkomötet och en är – numera var – pensionerad biskop anser jag att kyrkan lokalt och regionalt skall välsigna tilltaget. En inre solidaritet och vanlig hyfs kräver det oaktat att rörelsen kanske inte i alla stycken faller alla i Svenska kyrkan på läppen då man avstår från att använda kvinnliga präster i gudstjänsterna samt är klädsamt konservativa i privatmoraliska frågor.

Förra sommaren var det inget OAS-möte i norr. Men i år blir det ett i Piteå och då närmare bestämt på Storstrand. Vår skola tillfrågades ganska långt fram i den lokala planeringsgruppens arbetsprocess om vi kunde och ville vara medarrangör men vi avstod detta av två skäl. Det främsta skälet var att vi för att samverka vill vara med i planeringen från start och inte komma in som jästen efter degen och närmast fungera enbart som ekonomisk mjölkko. Det andra var – och det hängde samman med det första – att vi redan hunnit inteckna våra samverkans- och sponsringsmöjligheter detta år på annan viktig kyrklig verksamhet.

Minns ni nu vad ni nyss läst: Biskopelig passivitet och (s)märkt mer eller mindre aktivt motstånd mot de som för fyra år sedan i demonstartioner kallades ökenråttorna.

På OAS-rörelsen hemsida kan man hitta programfoldern för sommarens möte – här**.

Biskopen har i sagda folder skrivit en inbjudande text som på något vis stöder mötet på ett helt annat sätt än vad som skedde under de ”passiva åren”. Och – detta är det bästa av allt! – Framnäs folkhögskola i Piteå står som medarrangör. Och vilken rörelse är huvudman för och står bakom den skolan? Svaret är: Arbetarrörelsen – alltså (s)partiet och facket!

Jag tycker detta är bra och vittnar om vidsynthet.
Jag hoppas det i betyder att OAS är ute ur sin ofta påtvingade, ibland självvalda, öknen.
Och jag undrar vad det innebär för självbilden hos en del OASare.

---

* Piteå-Tidningen.
** Av programmet framgår att biskop Thomas från den koptiska kyrkan i Egypten gästar mötet. Honom har jag träffat tidigare och samarbetat med. Och vill träffa i sommar!