stigstrombergsson

De inlägg som bär denna rubriken ”fjäll & tanke” är senare renskrivningar av vad jag händelse- och tankedagboksförfattade under den veckas fjällvistelse jag och madammen gjorde sommaren 2011. Detta är det tredje av 6-8 stycken. Alla i serien är överst prydda med en av sommarens bilder av Lapporten.

Previous in this series: hunger och törst, fjäll & tanke – 1, fjäll & tanke – 2

Om serien fjäll & tanke är intressant att läsa vet jag inte. Av kommentaren till inlägget hunger och törst av den 28/7 kan man ana att alla inte tycker så utan menar att ”...denna ibland intressanta blogg skulle fyllas med en handfull fjällinlägg vilka fullständigt saknar intresse för den som befunnit sig i civilisationen”. Då jag väl känner kommentatören ifråga vet jag att det inte menas så bryskt som det kanske kan låta – jag skriver detta så att han inte missuppfattas av andra läsare. Dessutom har han ju komplett fel och uppvisar samma tankemönster som Egyptens farao som hela tiden befunnit sig i civilisationen måste haft när Moses kom dragande med sina ödemarkserfarenheter – inga jämförelser i övrigt.
Här följer, denna lediga dag, i alla fall fortsättningen på mina skriverier.


Samma regniga dag (lördag 23 juli) en stund efter 14.00.

Jag tupplurade en aning och var sedan akut kaffesugen. Kosan styrdes således till stugan invid vilken vi har vårt tält. I stugan är det möjligt att sitta utan att vara hopvikt som en tumstock, laga mat, elda i en kamin osv samt språka med andra fjällisar. Det gjorde vi ganska länge – över två timmar.

Nu sitter jag i tältet igen och har just läst igenom Galaterbrevet som jämte Romarbrevet och de bägge breven till Korinth brukar räknas som Paulus huvudbrev. Vad som kvalificerar dem för den beteckningen vet jag egentligen inte. Kanske är det att de är de längsta breven och har en undervisande ton i vitt skilda ämnen.

Galaterbrevet är raseriets brev och det andliga ursinnet epistel, klart bestämt av en specifik historisk situation. På samma sätt som breven till Thessalonikerna behöver det därför transponeras, värderas och tolkas för att vara brukbart för oss i en senare tid.

Och det är ju poängen! Skulle den kristna Kyrkan bara ha ansett brevet bara vara en försändelse från en argsint Paulus i en unik situation skulle det ju inte ha kommit med i kanon – de rättesnöreskrifter man bestämde att jämte judarnas heliga skrifter skulle läsas i den kristna gudstjänsten. Oaktat att just galaternas specifika läge – utsatta för personer som påstod att kristna också skulle omskäras och som judar lyda lagen – inte var för handen i samma mån som när brevet skrevs behövdes dess radikalitet också framgent för besläktade situationer. För galaterna var det tron på Kristus och judiskhet det gällde. I andra lägen kan det vara tron på Kristus och den rätta bekännelsen, Kristus och den rätta Bibelsynen, Kristus och miljöansvaret, Kristus och grupptillhörigheten eller Kristus och något annat som det hela handlar om. Kristus och något annat är det grundtokeri Galaterbrevet bemöter.

Argumentationen i det bemötandet är bland annat ett resonemang som visar på tron på vad jag ibland brukar kalla den accelererade uppenbarelsen. Abraham ur Första Mosebok och att i hans avkomma välsignelsen skall ges används i argumentationen. Tydligt sägs då i polemiken mot judaiserande tendenser hos galaterna att med avkomma avses inte många, alltså folket som man tidigare tänkt, utan i stället en: Kristus. Och i den nödvändiga tron på denne avkomling blir de döpta Abrahams (rätta) barn, avkomlingar. En accelererad tolkning alltså från som man trott innan Kristus till som man tror på grund av Kristus. En ny fascinerande tankebro – därav bilden.

Jag ser två dagslägen som Galaterbrevets hållningar behöver transponeras in i. Minst två.
Det ena är de Kristus-och-mentaliteter som finns och poppar upp där man minst anar det.
Det andra är den inte-ens-Kristus-är-nödvändig-hållning som en del välmenande men teologiskt förvirrade personer då och då artikulerar.
I bägge dessa lägen blir Kristus som den unike Abrahamsättlingen genom vilken världen ges välsignelse ett riktmärke.

Fy vad det regnar! Alltså utanför tältet!