alltid något
Två israeliska soldater har dömts för övergrepp i samband med den israeliska krigsmaktens terrorangrepp mot Gaza för snart två år sedan. Kampanjen kallades Operation Gjutet bly och sades vara ett angrepp för att avvärja raketattacker från Hamas. Över 1300 personer dödades i Gaza och de flesta av dem var civila, alltså inte kämpande Hamas-terrorister. Många kvinnor och barn fanns bland offren och det var 100 gånger så många som de 13 israeler som fick sätta livet till. Detta har jag tidigare skrivit om, bland annat i inlägget øyne i gaza - en bok jag rekommenderar alla att skaffa sig och läsa och som också finns på svenska. Särskilt kapitlet Krigsförbrytare är i detta sammanhang intressant.
På bloggen minstabröder som jag länkar till långt ned till höger har bloggaren skrivit bra om domen mot de israeliska soldaterna. I vanlig ordning får han ta emot irriterad kritik av samma israelursäktare som alltid kritiserar honom och som alltid verkar ha total sympati och förståelse för övergrepp från vad de kallar världens mest moraliska armé. Efter ett tag av tålmodigt bemötande från bloggaren brukar kommentatörerna övergå från osakligheter till rena oförskämdheter med utslungade förbannelser och andra begåvade yttranden. Det är bara så patetiskt trist!
Rättegången kommenteras också i dagens ledare i den israeliska tidningen Haaretz. Den är här Google-översatt och sedan språkligt putsad av mig.
ARMÉN KAN INTE LÅTSAS VARA OFFREN I GAZA
Två soldater som dömts för att ha använda ett palestinskt barn som mänsklig sköld dök upp i domstolen med tröjor med texten: "Vi är Goldstones offer".
Stridskamraterna till de två Givati-soldater som dömdes på söndagen för att ha användt ett palestinskt barn som mänsklig sköld under Operation Gjutet bly i Gaza kom till domstolen med tröjorna "Vi är Goldstones offer”. De beskrev sina kamraters dom som "en dolkstöt i ryggen", och en del har även deklarerat att de inte längre skall tjäna i reserven. De visade därmed att de inte har dragit någon lärdom av Gjutet bly eller av domstolens utslag vad gäller deras vänner.
De två dömda soldaterna, som sedan striderna avrustat, tvingade ett 11-år gammalt barn att i sitt eget hem öppna väskor för att försäkra att de inte var försåtminerade. Den militära domstolen dömde dem för att ha överskridit sina befogenheter genom att riskera människoliv och för att ha uppträtt ovärdigt som soldater.
Denna välmotiverade dom hade sin start i en rapport från FN: s generalsekreterares Särskilda Representant för Barn och Väpnade Konflikter. Detta visar än en gång att inte alla internationella rapporter som publicerats efter operationen har varit falska.
Högsta domstolen har slagit fast att det är olagligt att använda mänskliga sköldar. Men att använda sig av ett försvarslöst barn är särskilt allvarligt. Detta faktum måste de två dömda soldaterna, deras kamrater och allmänheten ta in. Var och en som vill vara stolt över de väpnade styrkornas moral måste också veta hur man känner igen deras etiska och rättsliga missgrepp och ställa ansvariga inför rätta.
I Gjutet bly, som i alla andra militära operationer, var inte allt tillåtet. Det faktum att 150 klagomål på soldaternas agerande inklusive 36 för påstådda krigsförbrytelser endast har medfört 47 förundersökningar – de flesta har sedan har lämnats utan åtgärd – är misstänkt. Men det faktum att dessa två soldater ställdes inför rätta och dömdes skall dock räknas försvarsstyrkorna till godo.
Det verkliga offret i det rättfall domstolen just nu avslutat var det 11-åriga barnet från trakten kring Tel al-Hawat som tvingades att riskera sitt liv inför ögonen på sin skräckslagna familj. De dömda soldaterna inte är "offer för Goldstone," utan är soldater som begått ett brott och därför rätteligen har ställts inför rätta och dömts – både för att de skall få svara för sina handlingar och för att andra soldater i framtiden skall avskräckas från liknande oacceptabelt uppförande.
Tack Stig du har gjort en bra journalistjobb som hittat och översatt ledaren från den israeliska tidningen Haaretz. Trist när Radio Pingst i Skellefteå ger en helt annan bild av kriget i Gaza. Den 1 mars 2009 i sitt radioprogram "Israelakuellt" berättar man hur Gud beskyddade israeliska soldater under Gaza-kriget. se http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2009/02/israelakuellt.html
Stig: Kan du verifiera detta?
"...Över 1300 personer dödades i Gaza och de flesta[sic] av dem var civila, alltså inte kämpande Hamas-terrorister..."
Om det är viktigt att tala om antal dödade i krig - och det är det - så är det viktigt att man har pålitlig information. Varifrån kommer dina siffror?
Att "de flesta" av offren skulle vara civila bärs inte upp av undersökningar av personnummer av de dödade. Jag har uppfattat att det var tvärtom, att de flesta dödade hade direkta band till Hamas. Jag undrar: Du kanske med ditt uttryck "kämpande Hamas-terrorister" tänker på Hamas-terorister som tagit tillfällig paus från kämpandet som civila? I så fall fanns inga stridande alls. Jag tror inte IDF såg det så.
Frasen "400 mördade barn" har ofta förts fram av andra som sanning sedan kriget (bl.a. av Ilmar Reepalu) men talet har senare befunnits vara högt, det ska handla om uppåt 80-talet barn, även det sorgligt nog.
Kan vi kanske bara säga att krig är hemskt? Är det speciellt speciellt hemskt när våld kommer från Israel? Jag tycker man ska försöka förstå att Hamas - och de pådrivande Iran och Syrien - bär ansvaret för att det till slut blev krig. Ja, jag vet, Hamas vann valet under internationell vakt. Men sedan begick de en blodig kupp som tog bort det enda demokratiska som fanns i Hamas. Ska man nu gå efter deras ord?
Jag undrar ofta: Var var FN - och svenska fredsaktivister - när Hamas sprängde bussar, glassbarer, kafeterior och satte igång ett raketregn som i sanning var förödande för samhället? Jag behöver inte räkna för att veta att terrorkriget är hemskt, som andra krig. Och det fortsätter med nyheter om en avrättad judiska gravid kvinna och en beskjuten. Hamas tar stolt på sig dåden. Fredsaktivister håller sig tysta.
Bäst vore att FN stoppade krig. Hamas borde inte ha tillåtits driva ett terrorkrig som var så förödande efter många år att Israel tvingades agera. Hur Israel agerade är en annan sak. Kritik är bra men vill man inte bidra till falskheter är det bäst ha belagda siffror.
Wikipedias engelska versions lista över hur olika instanser - IDF, palestinier, människorättsorganisationer etc - redovisar förlusterna och hur de fördelas finns här: http://en.wikipedia.org/wiki/Gaza_War#Casualties
Svenska Wikipedia redovisar också siffror samt har en vidlyftig notapparat där det hänvisas till varifrån sifrorna kommer.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gazakriget#Krigets_offer
Bägge språkens Wikipedia-artiklar i ämnet är omdiskuterade och olika synpunkter finns. En läsning av engelska - amerikanska? - Wikipedia ger intrycket att de som där stått för utfomningen såhär långt VERKLIGEN INTE vill nita till Israel. Tvärtom. Ändå kommer irraelernas egna siffror med vilket innebär mellan ca 400 och 650 civila offer beroende på hur man räknar poliser - vilka enligt normal internationell rättspraxis är civila, enligt israelisk är Hamas.
Svenska Wikipedia ligger närmare vad FN, Palestinierna själva samt Israeliska fredsrörelser hävdar.
Jag har alltid tagit för givet att Israels försvar håller soldater som begår brott ansvariga för sina gärningar. Det är som det ska vara. Detta är ingen nyhet. Israel har ständigt utredningar och diskussioner om nästan allting.
Det är bara bra att Egon modererar bort oförskämda kommentarer, de som reagerar mot hans snävt begränsade linje med ilska. Att han även sorterar bort inlägg i sak han personligen inte finner relevant visar mig en alltför stor intellektuell begränsing. Livet och Mellanöstern är inte så enkelt så att det går att klandra bara en sida.
Men Stig, du verkar ha lätt att själv falla till invektiv när sinnet rinner? (lymmel, israelursäktare...) Gör inte mot andra vad du själv finner förhatligt. Torans gyllene regel.
A-K Roth har givetvis rätt när hon säger att vissa saker yttras annorlunda "när sinnet rinner". Säkert har jag i sådant läge betecknat en del förbannelsekastare som "lymlar" - det bestrider jag inte. Särskilt när de är anonyma. Då liknar de i mitt tycke samma slags fega demonstranter som kungör sin mening i rånarluva.
Att ordet "israelursäktare" skulle vara värdeladdat fattar jag dock inte. Det är väl en ganska bra beskrivning av dem som alltid visar förståelse för IDF:s kraftiga våldsanvändning med drönare, F16, tanks, attackhelikoptrar mot en i jämförelsen mycket svagare beväpnad motståndare - och civila. Förlustsiffrorna 100 mot 1 talar därvidlag sitt tydliga språk. Antalet dödade barn och kvinnor likaså.
Dock - A-K Roth - var det med tvekan jag valde att låta den senaste av dina kommentarer vara kvar. Din ton om Egon - bloggen "minstabröder" - är faktiskt nedlåtande på gränsen till vad jag accepterar om andra på min blogg. Mig får du gärna i kommentarer på min blogg kalla "intellektuellt begränsad" men andra privatpersoner vill jag inte man ska skriva så nedlåtande om. Särskilt inte när värderingen inte innehåller ett uns av sanning. Om offentliga personer - ministrar, presidenter etc - är jag dock inte lika stingslig.
Till sist: Visst har du rätt i att situationen i Mellanöstern är rörig. Men det betyder inte att varje kritiskt ord mot den ockuperande och koloniserande parten måste vägas jämnt av samma antal kritiska ord mot dem som fått sitt länd konfiskerat, hålls inspärrade bakom murar eller får nödvändig civil varutillförsel stoppad. En sådan "rättvisa" är inhuman och orättvis.
Stig, låter mina tankar flöda här. Tack för tillmötesgående. Om den linje Egon följer i bloggen: Har man själv samma åsikt ser man inte om något är snävt. Så är det med oss människor. Jag tror Egon kanske vill väl.
Ordet Israelursäktare behöver inte vara invektiv men jag upplever nog att du använder det så. Jag lever inte dagligen med synen att Israel per definition gör allting fel och behöver ursäktas. Jag kan ha fel om din syn men den kommer från vad du skrivit och inte skrivit. I texten ovan kunde du nu t.ex. inte skriva Israel. Du känner att du måste skriva "den ockuperande och koloniserande parten". Detta inbjuder bara till att andra säger, "den terrorhyllande och antisemitismspridande parten", etc. om Palestinska Myndigheten. Det är politiserat, PRO och ANTI, på ett icke-konstruktivt sätt.
Israel behöver kritiseras när landet begår fel. Och Israel behöves försvaras när landet ges HELA skulden för konflikten, utan nyansering. Och - motparten, som tydligen inte bara innefattar Palestinska Myndigheten utan Hamas och hela arabvärlden genom The Arab League (de har mycket att säga till om i konflikten) behöver sannerligen också kritiseras och få krav ställda. Israel agerar inte i vakum.
Mvh,
A-K
Visst är det sant att "den andra parten" - alltså palestinierna behöver kritiseras. Men sker inte det? EU kritiserar Hamas med ord och ekonomiska sanktioner mot den civilbefolningen som gav Hamas majoriteten i valet. Det är väl kritik - eller.
Ingen samtalare på bloggar jag läser - till exempel jag eller Egon - försvarar eller andas förståelse för Hamas hemagjorda raketer mot civila mål i södra Israel. Men när vi kritiserar bombningar, vit fosfor, blockader osv dyker alltd israelursäktare - jo, jag använder ordet - upp och menar att övervåldet är befogat. Och kritiserar vi ockupanternas kolonisationspolitik - ja, jag använder de orden också eftersom det inte finna andra träffande ord att använda - ursäktas den också med ibland till och med nåt som Stormuftin av Jerusalem knäppte ur sig på 30-talet.
Så vilka ursäktar vilka? Egentligen?
Så för säkerhets skull säger jag det jag tidigare sagt i inlägg och kommentarer: Jag anser och uppmanar alla palestinska grupper att sluta föra en beväpnad kamp! Jag anser och uppmanar alla att - som till och med Hamas gjort - erkänna Israel som en suverän sekulär stat med rätt att existera inom säkra och erkända gränser - "gröna linjen" justerad i förhandlingar! Och jag kritisera, klandrar, rentav fördömer dem som inte gör som jag säger!!
Får jag NU hävda att ockupationen av Västbanken är fel, att muren är illegal, att koloniseringen måste stoppas?
Bra, Stig. Fortsätt så. Närhelst raketer slår ner kan du skriva en notis. Om jag får förklara hur jag reagerar på hur du skriver kanske vi skapar förståelse? Eller inte. Åsikterna verkar vara ganska väl cementerade hos oss båda. Jag skulle vilja säga dig att inte försöka förminska Hamas mål, agenda, motiv och agerande genom att kalla deras dödliga raketer "hemmagjorda" eller att förklara - du är inte deras språkrör - vad Hamas har erkänt eller inte. Man vet eller borde veta tillräckligt om deras mål för att inte behöva ge dem trovärdighet. Eller? Det låter som om du är samstämd i vad du har uppfattat som deras syn på Israel. Jag hoppas inte det. Och jag hoppas speciellt inte att du ser något att ursäkta i deras behandling av palestinier. Kanske bäst inte gå efter Hamas uttalanden. Eller så granska och jämföra vad de säger till sina undersåtar respektive andra arenor. Jag ser uppvigling, intolerans, rasism och stundom mindre krigiskt tal Du ser ...?
Om Quassams, så är de gjorda i lab och deras oberäknerlighet passar terrorismen bra, liksom hos andra insmugglade missiler med större räckvidd. Hela områden kan sättas i skräck med dessa missiler. Barn fick stundom skickas bort som under Blitzen. Att inte fler omkom/lemlästades är tack vare skyddsrummen där folk levde, födde, andades dålig luft stora delar av sin tid.
Raketkriget var och är förödande och det finns ingen anledning att försöka förminska dess skada. Effektiva som terrorverktyg, säger terrorister och fortsätter på. Vad vinner vi i vår säkerhet från verklig fara på att antyda att israeliska barn som traumatiserats för livet pinats av något "hemmagjort"? Den 14 januari 2009 landade en Quassam lastad med vit fosfor i Negevöknen. Där handlade det inte om att lysa upp himlen för att få sikt mot fienden. Men pricksäkerheten kommer att bli bättre. Och då!
Stig, du får naturligtvis hävda precis vad du vill. Inte säkert att du har rätt om allting, men hävda får du. :)
Och jag kan hävda att OM det är illegalt att konstruera en barriär på omtvistat/delvis ockuperat område avsedd att hålla ute vansinnesdåd - som under det ytterligt hemska året 2002 - då, serru Stig, säger jag att det borde vara ännu illegalare (obs, ironi) att medvetet attackera civila oskyldiga för att sätta skräck i avsikt att föra fram ett politiskt agenda, det terrorister sysslar med. Och målet, Stig, glöm inte att det i dessa terroristers syn inte handlar om VB. Målet är Israel. Det står så i stadgarna.
Ett sista svar - i denna samtalstråd - till A-K Roth:
Jag kan inte skriva ett inlägg varje gång en Hamasavfyrad raket smäller i Israel. I rättvisans namn måste jag ju då skriva ett inlägg per explosion med IDF som avsändare - eller hur?
Sedan har du rätt i att raketerna träffar med dålig precision. Givetvis sprider detta skräck men omfattande skador och förluster blir det inte. Israel har bättre grejer med betydligt fler döda och skadade som resultat. För att inte tala om infrastruktur. Rimligen måste ju då skräcken vara större - eller hur?
Jag har då och då läst mångordiga och flitiga kommentarer från A-K Roths sida på min egen och Egons blogg. Dock har jag inte hittat A-K Roths egen blogg som skulle ge henne möjlighet att driva sina synpunkter till vilken volym som helst. Och självständigt så att hon inte först skulle vara beroende av vad andra skrivit. I detta sista låg en uppmaning inbäddad.
Stig, bara lite grann med liten volym: Jag väntar mig bara att du med profetiskt darrande stämma uppriktigt predikar i bloggen mot terroristers våld en gång, att du inte kommer med hemmagjorda kallt beräknande ekvationer om vilka som lider mer eller känner större skräck i krig. Jag undrar om inte palestinska och israeliska barn känner SAMMA skräck när sirenerna viner och raketer flyger.
