stigstrombergsson

Torsdag kväll bloggade jag senast. Nu drar det till söndag kväll och det blir dags igen om inte annat så för att på slutet kunna ge en tidsangivelse till den nördiga TV-serie jag följer.
Vad har då hänt och inte hänt sedan jag sist gav den trägna läsekretsen något att bita i? Och vad av det som hänt och inte hänt skall skrivas respektive inte skrivas om? Här på bloggen alltså?

En sak som inte har hänt är att Israel stoppat utbyggandet av sina landroffarkolonier på Västbanken och i östra Jerusalem. Det har inte hänt. USAObama har sökt truga dem att partiellt byggstoppa i 90 dagar med löfte om att aldrig sedan mer tjata om saken, att alltid rösta mot kritik av ockupationen, att inte alls bry sig om vad som sker i Jerusalem och som grädde på moset förse den till tänderna beväpnade staten med nya hypermoderna flygplan. Om de låter husraserartraktorerna och byggkranarna vila i 90 dagar alltså. Och då bara på Västbanken. Israel har inte svarat utan spikar bara på.
USAObamas utspel verkar vara en ren desperationsmuta – allt för att förhandlingarna om hävandet av ockupationen av Palestina inte skall kollapsa alldeles. Abbas – den palestinska ledaren – vill inte förhandla om att ockupationen skall upphöra så länge den faktiskt tilltar i omfattning och det tycker jag är trist men förståeligt. Måste kännas marigt för honom att förhandla och försöka vara tillmötesgående i det läge som nu är. Måste kännas som att snacka med tjuvar om att de skall återlämna stöldgods medans de är fullt sysselsatta att bära ut mer.

En annan sak som inte hänt är att drottningen packat ränseln för gott och stuckit från Kalle-kungen när han nu inte kunnat hålla sig från att vänslas med andra damer. I och för sig är väl detta en privat historia som inte borde engagera någon utanför familjen men då familjen ifråga är nationalmaskotar som försörjs av oss skattebetalare är det begripligt att pressen senaste tiden skrivit – om än inte i den hysteriska omfattning det blivit men i alla fall något.
Jag dristar mig vidare att här tycka att kungen skall avgå! Han har med sitt skackelhoppande enligt min mening allvarlig brustit i gott uppförande och därmed skadat det förtroende folket skall kunna ha till sin monark* – och här menar jag inte en cykel.

Med detta gissar jag att jag försiktigt retat upp både de läsarna av min blogg som hyperreagerar när kritik mot Israel framförs samt en del rojalistiska Bernadottianer om nu sådana finns i läsekretsen. Och då har jag skrivit om sådant som inte ens hänt.
Har jag då egentligen skrivit om något?

Det som inte heller hänt är att jag skrivit en presentation av en bok jag läst ut. Vad det lider kommer ett skriveri rörande Mission-shaped Church – church planting and fresh expressions of church in a changing context att sprättas fram ur tangentbordet – men inte nu.

Två av de predikningar jag höll förra helgen har inte än försatts i bloggläsbart skick. Våga Vara följdes ju av Våga Växa och Våga Vila men jag vet inte ens om någon skulle vara intresserad av sakerna ifråga. I vart fall är de orenskrivna – eller heter det renoskrivna?

Igår hände det sig dock att jag och madammen i mitt liv stack till Pite-stan på folkmusikfestival. Hade ingen aning om vad som väntade mig. Att det inte skulle vara typ Woodstock med tusentals halvnakna människor LSDhöga som hus anade jag nog då till och med ett sådant musikstolpskott som jag fattar att sådant liksom inte rimmar med Piteå i november månad.
Det var flera olika grupper och små orkestrar som konsertade i olika rum. Fyra tjejer folk-musikade med bara sina röster som instrument vilket var väldigt fascinerande. Amerikansk folkmusik framfördes av kvartetten på bilden där det överraskande visade sig att vi kände damen i gruppen. Ett annat gäng framförde depparbottnisk – förlåt: norrbottnisk – folkmusik. Inte mycket ljus i mörkret där inte. Ond bråd död på överkalixmål kan få den mest sprallige att besinna att tillvaron inte bara består av ytliga glättigheter.
Bra, trevligt, intressant, givande blir slutomdömet om detta som faktiskt hänt.

Idag firades Högmässa i Älvsby kyrka och Svenska kyrkans grundkurs på folkhögskolan jag bejobbar hade fått förtroendet att innantänka, planera och hålla i gudstjänsten ifråga. Resultatet – om man får säga så – blev bra men det som verkligen är bra är gruppens arbete under vägen fram. Vad har Gud på hjärtat? utifrån söndagens tema och texter är vad som styr förkunnelsens innehåll och upplägg. Vad har människorna på hjärtat? är motsvarande tanke bakom de böner man väljer och/eller skriver. Psalmerna som väljs tar hänsyn till bägge frågorna. Min uppgift i denna typ av arbete med gudstjänst är att celebrera själva Mässan – till det måste det ju vara en präst – samt (det blir så) ge Förlåtelsen och Välsignelsen. Idag kom jag också att medfundera något i själva förkunnelsedelen då jag där ledde ett samtal utifrån en dramatisering gruppen gjort av en av dagen texter och en del av de samtal vi tidigare fört. Riktigt roligt – skall sägas med Björne-röst: rooliit! – tycker jag det är att med andras idéer och tankar som bränsle vara med och lägga samman en vettig helhet och då reduceras till det man måste ha präst till.

Nu slutar jag detta inlägg om både det ohända och hända.
Kvällens händelse är avsnittet av serien The Event till vilket du återstår drygt 39 minuter.

---

*  Kyrkligt väl insatt folk anar nog här att jag travesterar en formulering som brukar användas när präster – till exempel gifta sådana som vänstrat – varnas eller rentav avkragas.