stigstrombergsson

Väl hemkommen från England väntade andra uppgifter. Fredagskvällen 13 november hade jag lovat att predika i Hemmingsmarks bönhus under temat Våga Vara. Det var Hortlax-kretsen av EFS som hade en gemensam så kallad möteshelg i dagarna tre och ungdomsmötet i Hemmings var det första.
Predikan – eller vad vi skall kalla det – hade givetvis ett manus redan i ögonblicket den avfyrades men då det var i form av en så kallad majndmapp som dessutom inte helt kunde följas blir denna skrivna form en något tillrättalagd version. Dessutom är ju predikan per definition något muntligt – därav talspråket och den slarviga meningsbyggnaden. Hursomhelst var ca 90 personer närvarande, och av dessa var dryga 30-talet ungdomar sjungandes i kören Glatt (o)väsen – fast på engelska.

---

Temat för denhär kvällen är Våga Vara. Öppet tema. Kan betyda lite vadsomhelst.
Temat är knappast anledningen till att ni är här. Inte heller är jag anledningen. Möjligen är kören en anledning – ni i kören har ju dessutom en svans som kommer till där ni är. Och så andra som kommer när det är sådana här krets-mötes-helger. Vara hur det vill: ni/vi är här med temat är Våga vara.

Vaddå Vara? Vara Vaddå? Bikupa ett par minuter så får vi höra sedan. [Bikuporna ledde till svar som Våga Vara sig själv, Våga Vara unik, Våga vara kompis, Våga Vara den man vill vara vilket blev utgångspunkterna för fortsättningen, ganska manusoberoende dialog.]
Våga Vara sig själv – vem skulle du annars kunna vara? Och vad hindrar dig att vara sig själv? Svaren här blev grupptryck och jag själv, att jag inte törs.
Att andra och annat kan pressa en att inte våga vara sig själv låter vettigt. Men att jag på grund av mig själv inte vågar vara mig själv låter ju lite märkligt. Och ändå är det så.

I allt det här blir det lätt att man parerar för andra, för den grupp man råkar tillhöra. Är man - ett exempel - ledsen en kväll när kören Glatt (o)väsen – fast på engelska – skall sjunga blir ju pressen jobbig. När alla andra är glada, alltså. Och när reklam och mode säger att så eller si ska man se ut blir det jobbigt när man inte ser ut så. Gissningsvis lite jobbigare när man är ung jämfört med när man är i min ålder och liksom använt utseendet färdigt.

Det mariga här bir ju vad som egentligen hamnar i fokus. Vad som blir centrum för uppmärksamheten. Eller vem. Är det andra? Eller jag själv? Och hur andra eller jag själv ser på saker och ting?
Men det kan ju inte vara det mest viktiga – eller?
Ska vi inte se på saker som Gud ser på sakerna – egentligen?
För Gud vet väl bättre – eller?

Hur ser Gud på oss? Dig? Hur ser du ut i Guds ögon?
Det är ju vad som gills – typ. och det ska jag nu försöka beskriva.

När Gud ser dig/mig/oss ser Gud det Gud själv skapat. 

Det är en viktig förstapunkt. Att vi är skapade och när Gud såg på det Gud skapat såg Gud att det var gott – Bibelns första kapitel.
Det betyder att när Gud ser dig är det något värdefullt Gud har för ögonen. Något som på något sätt avbildar Gud. Något som ÄR bra. I Guds ögon.
Och vi får, bör rimligen, räkna som Gud räknar. Vi kan väl inte underkänna det Gud godkänner?
Och när Gud ser andra ÄR de också bra. Och får räknas så också av oss.
Så Våga Vara det Gud säger att du ÄR – skapad, bra, gott.

När Gud ser dig/mig/oss ser Gud det Gud själv befriat.

Och här är Gud alldeles bombsäker på sin sak eftersom Gud vet hur det ÄR:
”Det är jag som befriat dem! Jag gjorde det alldeles själv! Och det ordentligt!”

Detta betyder dels att du inte var fri från början. Alltså att människan behöver befrias från något. Till något. Från ett läge utan Gud till ett läge med Gud, Och hos Gud.

Den befrielsen genomförde Gud På följande sätt:
Sonen – som med Fadern och Anden är Gud – lämnade sitt gudomliga sällskap och lät sig födas som människan Jesus. Sonen, också kallad Ordet, lämnade alltså på ett sätt sig själv – dog om man så vill – och blev en av oss. Han levde som vi, åt, skrattade, grät, övergavs, led, dog som vi – och uppstod från de döda! Han gick in i bortavarenheten från Gud för det var enda möjligheten att befria oss. Det var på SÅ sätt Gud älskade världen – genom Jesus som inte bara predikade Guds vilja/kärlek eller bara genom botanden och sånt utförde Guds vilja/kärlek. Han VAR – Fel! ÄR – Guds vilja/kärlek som befriar mänskligheten.

Och eftersom Gud själv gjorde detta ser Gud dig som du ÄR: Befriad!

En sak till – extra individuellt.
När Gud ser dig/mig/oss ser han det Gud själv fogat in i befrielsen.

För det är du. Infogad. Om du är döpt. Är du inte döpt återstår det, då har du det framför dig.
Om detta infogande säger Paulus i brevet till Titus ungefär: …då frälste han oss genom det bad – dopet – som återföder och förnyar… Ungefär infogar.
Han säger också i Galaterbrevet: Är ni döpta in i Kristus har ni iklätt er Kristus… Alltså är ni insvepta i Kristus. Infogade.

Så ser det ut det som Gud ser. Dig som är Skapad, Befriad och Infogad.
Så är du ur Guds synvinkel. SÅ ser Gud att du ÄR.
Och att Våga Vara – det är att se med dessa Guds ögon på sig själv och andra.
Det är att Våga vara den du i Kristus är…