stigstrombergsson

Jag har predikat denna helg. Två gånger på samma ställe – Vistträsks missionshus. Av EFS-föreningen i byn hade jag fått två teman de önskade få belysta. Det ena – lördag kväll klockan 18 – var Gärningarnas betydelse – poäng till himlen? Det andra – söndag klockan 11 i en gudstjänst med mässa – var Glädjen i Gud.

Detta inlägg innehåller en del av vad jag sade på lördagskvällen. Då ämnet var samma som ämnet jag tidigare fått frågor om via SMS och som dessutom önskades och levererades när jag fick prata på ungdomskvällen Fredagsfeber i slutet av januari kom jag att återanvända det jag sade då – men med ett påtagligt tillägg.

Är läsaren nu intresserad må han eller hon därför först söka upp inlägget fredagsfeber och läsa där fram till och med Allt som inte är 100% är mindre än 100% och med mindre än 100% är Gud inte nöjd. Gärningarna spelar därför ingen roll för att vi skall nå Gud. Snarare är de hinder eftersom… …gärningarna får oss att tappa fokus på vad Gud gör och gjort!

När jag igår hunnit så långt fortsatte jag på detta vis:

(...) Sedan finns det en snubbeltråd till: När tron blir vår gärning.

Detta är nästan det mest luriga av allt! Och är lätt hänt.
För ibland låter vi ungefär såhär: Vi behöver inte göra en massa gärningar, vi behöver bara tro!
Det värsta är att det ju är sant. Men kan bli fel om vi tänker oss tron som något vi håller fram inför Gud i stället för annat. Då blir ju tron en gärning – på något sätt.

Och då börjar vi fundera över om tron är rätt, stor nog, frimodig, glad, stark. På samma sätt som vi funderar över gärningarnas halt. Hos en själv men också hos andra – om rätt och fel i deras tro. Är tron då bra blir det lätt så att vi tänker: Oj, sån bra tro Gud får av mig. Jag har rätt tro på Bibeln, är frimodig i bönen, glad i lovsången, varm i nattvarden. Jag har den tro som för mig till Gud/himlen.

Och då måste Gud ta av en den tron. Rentav få oss att tappa tron. Varför?
Jo: Också tron kan bli en gärning får oss att tappa fokus på vad Gud gör och gjort!

Det är ju det det hänger på! Det Gud gör och gjort! Alltså Jesus!
Det handlar inte om hur tron känns eller yttrar sig utan vem den fäster sig vid. Alltså Jesus!
Jesus som har levt, lidit, dött och uppstått. Jesus som är den bridge over troubled water som vi får använda, lita på, tro på. Jesus som vi bara lever i – det gamla kristna ordet nåd, på latin gratia – alltså.
Där, i Jesus, har tron sitt fokus, sin grund, och vi räknas av Gud som frälsta, räddade, befriade.
För det är så Gud räknar. Gud – detta är viktigt – räknar bort våra onda och goda gärningar, till och mer vår tro, och väljer i stället att räkna med det Jesus gjort för oss.

Gärningarna spelar då ingen roll. De ger inga poäng till himlen.
Tron spelar heller inte, innerst inne, någon roll. Ger inte heller poäng till himlen!

Jesus spelar all roll!! Han är våra poäng till himlen. Själva poängen i himlen!!

Och Honom har vi döpts in i förening med, Honom får vi tro på, lita på, ta emot i Ord och Nattvard, leva i, dö i och uppstå tillsammans med. Han är vår gärning hos Gud. Och Hans gärningar räknas till oss, räknas som våra.

Men våra gärningar då? Vad spelar de då för roll?
De spelar ingen roll till himlen men de spelar all roll i världen! (...)

Nu må läsaren återvända till inlägget fredagsfeber och läsa resten med start i Våra gärningar mot varandra avslöjar halten av vår tro…