stigstrombergsson

De senaste dygnen har min internetuppmärksamhet varit riktad åt det håll de senaste inläggen bär vittnesbörd om. Jag har försökt följa nyhetsflödet i radio, tv, press och givetvis på nätet. På nätet finns möjligheten att läsa alla möjliga utländska tidningar i deras engelska versioner samt via länkar och kommentarer ta del av alla möjliga fantastiska åsiktsyttringar. Och fanatiska åsiktsyttringar som här och var skiner igenom.

Källkritik är en viktig sysselsättning jag upplever att en del inte ägnar sig mycket åt. Jag försöker vara källkritisk och välja mina källor samt fundera över vilka motiv en skribent eller journalist kan ha för att berätta det han eller hon berättar. Därför har jag läst till exempel tidningen Haaretz på nätet. Den är israelisk och meddelar därför – helt naturligt och inte på något vis klandervärt – de uppgifter som försvarsmakten, regeringen och soldater som varit där presenterar. Den är också analyserande och reflekterande på ett bra sätt.

Intressant att notera är då att Haaretz och många andra israeliska medier är betydligt mer kritiska mot landets agerande än vad en del så kallade Israel-vänner i Sverige är. En del av dessa – antimuslimska Sverige”demokrater” eller bara kristna sionister – glömmer helt bort eller väljer att helt se bort ifrån ett par grundläggande fakta i målet:

• Israelerna hade inte någon som helst rätt att ingripa där och så som de gjorde.
• Alla dödsoffer var passagerare på båten.
• Israel gjorde sig faktiskt skyldig till både kapning och kidnappning – ett par klassiska arbetsmetoder terrorister brukar begagna sig av.

Många skriver att motiven hos resenärerna var skumma. Det begriper jag inte att man kan påstå eftersom Ship to Gaza aldrig hymlat om att man hade minst dubbla motiv. Varor till Gaza var ett. Att vända världens ögon till att se belägringen av Gaza och befolkningens utsatta läge var ett annat. Att gå förbi Hamas och distribuera hjälpen genom andra kanaler kan nog sägas vara ett tredje.

Kanske trodde någon ombord att de skulle få tuffa igenom spärrarna. De flesta väntade sig dock säkert att israeliska flottan skulle ingripa men hade då nog vad som visade sig vara en naiv förhoppning: att det skulle ske strax utanför Gaza där Israel har rätt att inspektera fartyg. Att det skulle ske i dagsljus ör att undvika panik på alla sidor och att det skulle ske under lugna former och inte genom en bordning i mörker.

Att medveten och obeväpnad i humanitärt syfte utmana militärmakt brukar jag anse som hedervärt i andra sammanhang och gör det därför också nu men jag är inte så naiv att jag tror att Ship to Gaza inte kunnat bli infiltrerat av en och annan som kunde tänka sig att slåss. Den sortens helgardering kan ingen ge. Det ändrar dock inte min värdering i sak. 

Sedan mina landsmän genom kapningen kidnappats ställdes de inför att skriva under en bekännelse att de illegalt sökt ta sig in i Israel och så deporteras eller att ställas inför rätta för "brottet". Detta ter sig märkligt och desperat långsökt. Båtarna med last och passagerare var ju inte alls på väg Israel! När sedan Mankells oanvända rakhyvel klassas som skarpladdat vapen – även om man kan skära och än mer skära sig själv med den – blir israelernas försök att rättfärdiga aktionen både patetisk och löjligt skrattretande. Nio döda får dock skrattet att fastna i halsen.

Nu är en båt till på väg och närmar sig Gaza framåt helgen.

Palestinas kristna vädjar extra om vår bön denna vecka.

Det återstår 12½ minut till kvällens avsnitt av LOST.