stigstrombergsson

Jag tycker det är kul att predika*. Eller snarare förkunna som inte riktigt är samma sak**. I alla sammanhang handlar det om att söka möta dem som är på plats och forma det man säger så att det blir relevant och leder till vidaretankar hos dem, inte bara är sant i kristen teologisk mening. Det är en utmaning varje gång men innebär att samma eller liknande innehåll blir olika i olika sammanhang. Väl in-kyrkade – i Svenska kyrkan, EFS eller friförsamling – blir en knippe förkunnelsemiljöer. Ungdomar som dessa in-kyrkade själva avlat och fostrat blir en annan miljö. O-kyrkade eller av-kyrkade vuxna blir ytterligare något annat och o-kyrkade ungdomar till detta ännu en speciell situation.
Särskilt spännande tycker jag det är när de närvarande inte är väl in-kyrkade. Det måste inte betyda att de skulle vara mot eller anti på något sätt. Bara att de är o-. Om mitt förkunnande fungerar i det läget må andra bedöma men jag tycker själv uppdragen är ett stimulerande glädjeämne och publicerar därför härstädes tankarna jag lät förkunnelsen ha förra söndagen då en 100-talet fotbollskonfirmationsanknutna ungdomar och vuxna samlades i Älvsby kyrka till en enklare form av gudstjänst***. Vi kommer in i handlingen efter psalm 39 som sjöngs efter det att Matteus 13:31-34 lästs på episteltextsplats****.

---

Vi skall lyssna till en Bibeltext till. Och det gör vi stående eftersom den är viktig. Som när man sjunger nationalsången ungefär. Elina skall läsa den två gånger eftersom den är så kort. Markusevangeliet 1:14-15.

Det är viktigt med fusklappar. Jag har en första-lapp från i torsdags då jag och Anna-Karin planerade denhär gudstjänsten. Den lappen ligger nog där borta på den lilla hyllan. En andra lapp är denna: ett [av mig tillfälligt visat] blädderblocksblad med en del noteringar på från igår när vi bland återträffskonfirmanderna pratade om de två Bibelavsnitt vi nyss lyssnat till. Och en tredje lapp med funderingar från tidigt i går kväll – baksidan av den första. Och så finns en fjärde lapp där jag igår skrev en del funderingar över vad jag vill berätta och som ligger där borta*****.

Vad är Himmelriket/Guds rike?

Igår ställde jag den frågan till de blåklädda – återträffarna. Och fick ett svar som jag nja-ä-ade. Det var ju inte det jag tänkte. Då. Men som jag senare kom på var helt rätt. En av er blå sa det. Minns ni vad han sa?
[De i blå fotbollströja klädda återfallskonfirmanderna såg nu alla ut som fågelholkar.]

Hans svar var Paradiset. Himmelriket/Guds rike är Paradiset.
Varför nja-ä-ade jag det? Var ju bara så dumt av mig. Men vad kan han ha menat? Tror ni? Alla kan tycka...

Senare kom jag på det! Han måste tänkt framåt. Paradiset efter. Himlen man kan komma till efter döden.
Det fattade inte jag! Jag tänkte Paradiset då. Det vi kommer från. Alltså Eden med Adam, Eva, orm å träd.
Men han hade rätt! Paradiset/Himmelriket/Guds rike är ju framtiden där Guds vilja råder.
Och konfirmanden fick rätt över prästen – sker pinsamt ofta.

Om då Jesus säger Himmelriket/paradiset är nära → Vad menas?

Nära i tiden? Alltså snart? Kanske något...
Nära i rummet? Inom räckhåll? Tillgängligt? Det han mest menar!! Då!

Här behöver man vidga det lite. Gå utöver de Bibelavsnitt vi lyssnat till till fler berättelser.
Jesus säger Himmelriket är nära – tillgängligt, inom räckhåll. Och Jesus gör Himmelriket nära.
I Paradiset/Guds rike finns inga sjukdomar – Jesus botar sjuka, gör det nära.
I Paradiset/Guds rike finns ingen skuld – Jesus förlåter, gör det nära.
I Paradiset/Guds rike finns ingen död – Jesus uppväcker tre döda. Paradiset är nära.
Så i och med och genom Jesus är Himmelriket nära. På G. Inom räckhåll.

So what? Detta var ju där och då. 2000 år sedan inemot...
Här behöver vi vidga tanken ännu mer.

Efter att ha berättat, botat, förlåtit osv dör Jesus. Bilden av det finns där här i kyrkan – krucifixet.
Det sker för att hindren för oss att få del av Guds rike/paradiset skall tas bort.
Tavlan där, ovanför altaret, visar vad som hände sedan. Uppståndelsen ur döden. Och att han lever.
Det är bara en tavla men värd att fundera över: Åt vilket håll är Jesus på väg? På tavlan? Kommer han ut ur graven eller in i kyrkan, hit till oss?
Bilden säger: Himmelriket/Guds rike/Jesus är nära – inom räckhåll. Här. Nu.

Detta med Himmelriket – sig själv – tyckte Jesus det var viktigt att berätta mer om. Och ofta gjorde han det i formen av bildberättelser. Och två av dem fanns i det Bibelavsnitt Benjamin läste för en stund sedan.
Senapskornet som är litet och växer till ett träd och den lilla jäskraftsdegen som gör så att en stor deg blir jäst – genomsyrad.

Nu till den stora fusklappen. Blädderblocksbladet från när återsamlingarna pratade om detta igår och där jag skrev ett par saker de tänkte om just det Bibelavsnittet.

Få kan bli många! var en sak som sas. Om bara någon bestämmer sig för att göra något bra kan det ”smitta” till fler. Och det blir mycket som är bra.
En liten tro Gud planterar i en kan växa! var en annan sak som sas.

Detta sista är viktigt. Det är lätt hänt att när man tror lite tror man att man inte tror alls. Särskilt om man jämför sig med andra som verkar tro mycket mer.
Jag frågade en gång i en klass på folkhögskolan – unga vuxna – om vilka som svarade Nej på frågan Är du kristen? Nåt kvickhuvud räckte genast kaxigt upp handen. Någon annan satte sig på nävarna. En kvinna, synligt med barn, sa: Jag vet som inte. Jag är nog lite kristen – som.
Är du lite gravid också? frågade en av killarna i gruppen.
Det var egentligen bara så klockrent. En kvinna är ju gravid eller inte. Och så är det med tron. Där eller inte. Men mer eller mindre synligt – som med en graviditet.

Så du som tycker du tror lite. Eller inte riktigt vet om och vad du ska tro:
Ge den lilla tron Gud planterat chans att växa. Det kan du bestämma dig för.
Det är att omvända sig, ta in det man har, leva i det faktum att Himmelriket/Jesus är nära.

[Här skulle nog predikan ha slutat men jag berättade också en berättelse som återsamlings-konfirmanderna hade fått ta del av vid en ungdomsgudstjänst vi deltog i kvällen innan. Då detta inlägg redan blivit långt kanske jag relaterar till den amerikabrevsberättelsen vid något senare tillfälle. Således skriver jag nu till läsarens glädje:]

Amen!

---

* Om de som brukar vara på plats när sådant sker tycker samma sak är en annan sak.
** Förkunna i kyrkliga sammanhang är att söka presentera viktiga saker om vad Gud i och genom Kristus gjort för oss människor. Förkunnelsen kan ha olika former: samtal, drama, undervisning, bilder, proklamation osv. Predikan i betydelsen i förväg utformad muntlig monolog är en möjlig (och vanlig) pedagogisk form som förkunnelsen kan ta.
*** Situationen och tankarna kring den har jag tidigare beskrivit i inlägget vidrigt vemod.
**** Läsaren må här titta i sin Bibel (eller psalmbok) för att ta del av texterna.
***** Jag hade alltså inget manus i handen.