stigstrombergsson

När detta skrivs – en god tid innan det blir publiceringsdags – sitter jag i baksätet på väg hemåt. Snart är vi i Jokkmokk och sonen har just övertagit rattandet. Sedan ½3 har vi varit på väg och just nu gjorde aik* 2-0 på Växjö och går upp till elitserien i ishockey nästa säsong.

Långresa med bil alltså. Med därtill hörande radiolyssnande.

När sådant sker är det mestadels P1 det handlar om, samt P4 om det pågår skojig – eller intressant – sport. Flera timmar i bilen innebär samma nyheter flera gånger om. Den stora olyckan med bland annat den polske presidenten som ett av de många dödsoffren har relaterats flera gånger om inklusive intervjuer med polacksvenskar intervjuade i samband med katolsk mässa i Norrköping.

Det beslut som Cooperativabutikerna i västra Sverige tagit har också kablats ut ett antal gånger. Första gången jag tog del av det var dock genom tidningens Dagens webbplats i morse och jag klickade där i en röstning att nyheten gjorde mig glad. Vad det handlar om är att man avser bojkotta varor från Israel så länge de inte särskiljer sin ursprungslandsmärkning så att man kan se om paprikan eller Jaffa-apelsinerna är producerade i själva Israel eller om frukten är ett resultat av verksamhet på ockuperad mark – det vill säga i någon mening plundring. Jag har tidigare själv skrivit om detta i inlägget byt paprika! Då jag några dagar senare oförhappandes stötte på lokala cooperativabutikens föreståndare berättade jag för honom om det jag skrivit, tackade för den tydliga märkningen samt uppmanade honom att ta varor från annat håll. Intressant att jag är så in i vassen framsynt. Nu hoppas jag man också i norr ändrar sortimentet. Det blir ju så in i vassen långt att köra till Västergötland efter paprika.

Kommen såhär långt märkte jag att batteriet i datorn – tidigare kallad läpp-tippen – indikerade allvarlig brist på ström. Väl hemma i fastigheten i kontakt med både el- och datanät kan jag dock gå vidare i den spänningen och laddning som alltid (?) vidlåter mina inlägg.

Så görandes ser jag ny notis i tidningen Dagen att Cooperativa förbundet på nationell nivå tar västsvenskarna ”i örat” och underkänner det beslut de i demokratisk ordning fattat. Vad är det för sätt – egentligen?

Ser vidare av en massa bloggrubriker att det talas om kommunistkupp och allt möjligt. Bara SÅ patetiskt!!! Precis samma visa som när olika demokratiskt folkligt förankrade organisationer – till exempel kyrkor – långt innan moder Svea fattade att bojkott av Sydafrika skulle kunna vara en väg att störa och stoppa förtryck och utsugning. Eller ännu tidigare då protester mot USA:s angreppskrig i Vietnam räknades som kommunistfasoner.

Nu är det ju så att våra medkristna i Palestina vädjar om vårt stöd!
De gör det bland annat med dessa ord ur sitt så kallade Kairosdokument Ett sanningens ögonblick – ett ord av tro, hopp och kärlek från hjärtat av palestinskt lidande 2009: 

Vårt ord till det internationella samfundet är vår begäran till det att avstå från ”att mäta med två olika mått”. De internationella resolutionerna som gäller den palestinska frågan skall tillämpas lika på alla parter. Ty att tillämpa internationell lag på somliga men inte tillämpa dem på andra lämnar dörren vidöppen för djungelns lag. Det rättfärdigar väpnade gruppers och ett antal staters hävdande att det internationella samfundet inte förstår annat än styrkans logik. Därför uppmanar vi till ett svar på det som de civila och religiösa institutionerna uppmanat till, så som vi har nämnt tidigare: Att börja tillämpa en ordning med sanktioner mot Israel. Vi upprepar än en gång, att detta inte är hämnd utan ett seriöst arbete för att uppnå en rättvis och slutgiltig fred, som gör slut på den israeliska ockupationen av de palestinska områden och de övriga arabiska områdena32 och garantera säkerhet och fred för alla. (punkt 7)

Innan dess har det i dokumentet bland annat stått:

Kyrkans sändning är att förkunna Guds herravälde, ett välde av rättvisa, fred och värdighet. Vår kallelse som levande kyrka är att vittna om Guds välbehag och människans värdighet. Vårt uppdrag är att be och göra vår röst hörd som profeterar om ett nytt samhälle där människor tror på sin egen och sin motståndares värdighet. (punkt 3.4.2)

Detta är också viktigt – ur samma dokument:

Kärleken är att se Guds ansikte i varje människa. Varje människa är min bror eller min syster. Men att se Guds ansikte i varje människa innebär inte att acceptera det onda eller aggressionen från hennes sida, utan kärleken söker rätta till det onda och stoppa aggressionen. Det faktiska förtrycket mot det palestinska folket, dvs. den israeliska ockupationen, är ett ont som det är nödvändigt att stå emot. Den är ett ont och en synd som det är nödvändigt att motstå och att få att upphöra. Detta ansvar faller i första hand på palestinierna själva som befinner sig under ockupationen. Den kristna kärleken kallar till motstånd, för kärleken sätter en gräns för det onda genom att följa rättvisans vägar. Därnäst faller ansvaret på det internationella samfundet29, eftersom den internationella rätten idag är det som reglerar relationerna mellan folken. Till sist faller ansvaret på förtryckaren själv att befria sig själv från det onda som han befinner sig i, och från förtrycket som han har pålagt den andre. (punkt 4.2.1)