stigstrombergsson

För 29 år sedan ställdes jag som nästan ettårig präst inför uppgiften att leda ett knippe skolavslutningar alias examensfiranden i kyrkan. Dåförtiden skedde sådant med klockren skolguds-tjänst med psalmer, bön osv förutom sång- och musikframträdanden av elever och tal av rektor.

För 19 år sedan var jag i egenskap av förälder på min första vårskolavslutning då Snuppan hade tillryggalagt ett år i förskolan. Året därpå gick hon i ettan medan Snorvan förskolemuckade. Sedan fortsatte det år ut och år in och som mest var vi på fyra separata skolavslutningar i kyrkan. Med tiden klingade det av och nu, detta år, har vi inte längre något barn som kyrkskolavslutar. De tre äldsta är ju alla studentade och för den Piteåpendlande årskursettgymnasisten kyrkavslutas ej.

Detta epokskifte i livet påtalade jag sistlidna vecka för några arbetskamrater med tillägget:
- Kan vi nu bara undvika "Den blomstertid nu kommer" vid folkhögskolans avslutning når jag äntligen det jag länge åstundat: ett blomsterfri försommar! Utan 199an!!
Takegången väckte protester! Indignerade sådana. Gissningsvis förstod kamraterna dock att jag bara var ½t seriös. Och ½seriöst fortsatte samtalet:
- Jamen språkdräkten! sa jag. Följt av:
- Den Blomstertid... Vaddå Blomstertid?? Blommningstid skulle det väl heta!! Men folk är så konservativa. Allt skall vara vid det gamla. Ingenting får ändras. Fader Vår skall man fortfarande be, inte den nya Vår Fader...
Här avbröts jag bryskt.
- Självklart!! sade kamraterna. Bara onödiga förändringar. Man vill ju ha som man läst sig!!
- Jamen jag har ju lärt om. sökte jag argumentera.
- Spelaringenroll!!
Somsagt var samtalet i glad och skämtsam ton och inte helt seriöst.

Men tanken låg kvar kring den funktion psalm 199 - alltså Den blomstertid... - faktiskt har.
Så jag gjorde ett google-sök på nätet. Och inspirerad av detta skrev jag en egen variant:

Nu kommer blomningstiden

med växt i var rabatt.

Det växer så det knakar,

man fattar ej ett skvatt.

hur värmen ifrån solen

kan tina djupfryst mark.

så allt som brunt och heldött

får liv i varje park.

I villaträdgårdslanden

ska nu sås många frön.

Till handelsträdgårdkassan

man ställer sig i kön,

far hem med många påsar

och balarna med torv.

Sen fjuttar man på grillen

och värmer sig en korv.

I skolor vårterminen

har nått ett snöpligt slut

och alla de små glinen

till sommarlov går ut.

Och har man sin examen

i kyrkan på sin ort

så får där inte sägas

att Gud vår sommar gjort.

För till och med i kyrkan

så ställer skolor krav:

"Nåt snack om Gud och Jesus

vill vi ej veta av!"

För detta nu sig böjer

mång tveksam skvätträdd präst

och nöjer sig i kyrkan

med att va hedersgäst.

Men hundranittinian

skall sjungas i vart fall.

"Den blomstertid nu kommer"

vill många att man skall

ha med i alla lägen

och det av tradition

trots att man blir förlägen

om det blir tal om tron.

Men också Humanister*

med religionsfobi

skall veta om den sommar

som de skall njuta i:

Det är Gud som har skapat

den också detta år

och alla utan skillnad

ur Guds hand sommarn får.

Som läsaren märkte avtog grötrimmen alteftersom versmakande fortskred. 
Till sist blev jag rent seriös. Kolla bara:

Vi ser Guds goda vilja

när vi ser på Hans Son.

I Jesus syns Guds närhet,

han är en sann ikon

som avbildar Guds väsen

och visar hur Gud är,

som genomför Guds kärlek

ger stöd och frihet här.

Du Jesus oss befriar!

Du är de svagas stöd!

Väck oss att se de andra!

Tänd i oss kärleks glöd!

Hjälp oss att vilja leva

till nytta för varann.

Hjälp oss att kunna dela

och leva hand i hand.

---

*  Med detta snedsparkas mot representanterter för förbundet Humanisterna som på olika sätt söker rensa bort religion, Biblar etc ur samhällsbilden. Stig-Björn Ljunggren - se tidigare inlägg - kan också känna sig åsyftad - typ.