stigstrombergsson

I slutet av det förra inlägget nämnde jag att nattsudderisamtalet om lördagskvällen kom att röra sig om hur den lokala församlingen var och  fungerade för ett kvartssekel sedan. Nu är det så att saker som ligger långt bak i tiden tenderar att svepas in i ett lätt rosenskimmer men samtalet kom ändå att visa på stora kontraster - samt irriterande nog avslöja mig som en kokt groda*.

Vännerna på besök hade givetvis inga andra minnesbilder än hur det var för länge sedan. Detta medförde att när vi berättade hur det är nu provocerades jag att se klarare än vad jag brukar - och ändå är jag jätteklarsynt redan i vanliga fall. Jag såg kontraster som jag på grund av troget förblivade på orten haft skymda för mig då jag har följt en långsam - men ändå tydlig -  utveckling som gjort mig till en kokt groda.

I förra inlägget nämnde jag siffror om gudstjänster och ungdomar i dessa. Man kan också lyfta konfirmander samt barn- och familjearbetet. Alltsammans visar varje år en liten liten avmattning som inte verkar anmärkningsvärd på något sätt men i långt perspektiv skriker katastrofen en i ögonen.

• Den gudstjänstfirande församlingen har halverats på 25 år!
• Konfirmanderiet har under perioden sjunkit, hämtat sig en del och står nu och väger.
• Ungdomsverksamhetens koppling in mot söndagens gudstjänst och - än viktigare - gudstjänsternas koppling in mot ungdomeriet upplever jag annorlunda än förr.
• givetvis finns mer...
• och en del annat...

Men det finns flera felkällor och nyansanledningar.

• Minns jag verkligen rätt? Eller idylliserar jag?? Svar: Troligen lite idyll men inte helt.
• Är statistiken inte vikande i hela kyrkan?? Svar: I största delen men inte hela. Det finns exempel på växt.
• Ska man inte se framåt i stället för bakåt? Svar: Med begränsad erfarenhet av orientering har sporten ändå gett mig insikten att det är när man ser klart var man är som man inte längre är vilse. Vill man dessutom se tydligt hur man gick för att komma dit där man nu är och förstå man vilka fel-väg-val man gjorde och vilka rätt-väg-val man glömde göra blir det lättare att komma rätt igen. OBServera dessutom att komma rätt inte nödvändigtvis betyder gå tillbaka, varken i orientering eller andra sammanhang. Däremot handlar det om vägval...
• Varför ser jag bara negativt? Svar: Det är en kokt grodas bekymmertankar som initierat detta inlägg. Jag ser också mycket positivt som inte bekymrar mig alls utan tvärtom gör mig glad.

PS: Detta inlägg görs på förmiddagen en lektionslös dag då det är ungefär 587 minuter kvar till LOST.

* Självdiagnosen bygger på - vad det sägs - att om man lägger en groda i kallt vatten och sedan värmer den tills det kokar så ligger grodan snällt kvar tills den är död. Den märker inte så små skillnaderna utan anpassar sig tills det är för sent. Humpar man en groda direkt i hett vatten fattar den och hinner - kanske - hoppa ur...