stigstrombergsson

Åren forsar fram är en rubrik jag tror jag någon gång tidigare använt som överskrift i text å denna blogg. I vart fall har jag brukat den i egenfabricerade gratulationskort inför släktingars och bekantas ½-sekelsdagar och annat - då inte sällan pyntat med bild av Storforsen 45 km uppströms bostadens älvutsikt.

Hattifnatten
fyllde tjugo igår, något som är den sistlidna veckans mest påtagliga belägg för tidens ström. Den tjugoförsta februari 1988 på kvällen lejdes barnnattvakt in för att vara hos de små storasystrarna - en då nästan 5 och en 3½. För mig och den värkande madammen blex det taxiresa till BB i Boden och 05.23 om morgonen dagen därpå framkom 3300 gram och 51 cm liten pojke.

"Stackarn!" sade en 7årig granngosse när han fick höra att hans lekkamrater fått en lillebror.
Att han, utrustad med två storasystrar, var prövad och luttrad hade tidigare framgått under samtal samtidigt som bobbar drogs uppför backe. Följande dialog hade utspunnit sig.

"Stig - vad tror du det blir detdär som P har i magen? Flickorna säger att du säger att det skall bli en cykel men det kan det ju inte. Vad tror du? Tjej eller kille?"

"Jag vet inte" svarade jag men fortsatte:
"Blir det en tjej skulle det ju vara ganska praktiskt eftersom vi har så mycket tjej-grejer. Men å andra sidan: om man redan har två flickor så är det ju ganska behändigt med en liten kille, eller hur?"  (Lades det märke till denna  ledande fråga till en sjuåring med systrar i skarven mellan- och högstadium?) 
Under tystnad drog han sin bob sju-åtta meter uppför backen, stannade, såg mig djup i ögonen och sa med allvarlig röst:
"Hördu Stig! Sånna småbröder är det synd om!"
Han fick en kram!

Han som då föddes är nu stor, klok och värnpliktig. Åren har sannerligen forsat fram.  

Fidel
kastar in handduken är ytterligare ett belägg får att åren går, om än inte så hastigt. I vart fall har åren hunnit ikapp Fidel Castro på Kuba och det är dags för honom att ta cigarren ur munnen. Rökverket i fråga är väl redan överlämnat till hans bror men ändå är det epok som tar slut. Fidel fyllde 80 i fjol och sedan Alf Svensson avgått som partiledare för Krist-Demokraterna i Sverige stod han helt ohotad på den internationella arenan vad gäller längdrekord för partiledare.

Diktaturen på Kuba kan ur en synvinkel beskrivas som ett av USA:s mest tjurskalligt livskraftiga antidemokratiska projekt. Batistaregeringen som störtades av Castro 1959 förtjänade inte en tår av begråtning den dag som då var, men USA, som i den vevan inte var helt allenastyrande i världen, kunde dåförtiden inte ens samtala med någon som väster om Atlanten lanserade andra alternativ vad gäller tankar, värderingar och ekonomi. Isoleringen av Kuba ökade därför landets beroende av Moskva och förstärkte misstron mot den demokrati med flerpartisystem och annat som USA sade sig representera.

Hoppas nu bara att en ny regim i Washington när nästa år forsar fram förmår komma ut ur sin fundamentalistiska retorikgarderob vad gäller Kuba och genom att bli en god granne bidra till utveckling av demokrati och av den usla ekonomi man så aktivt sanktionerat sönder.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kuba innehåller information - och debatt.