stigstrombergsson

Jag repeterar ett gammalt budskap:
När man är sjuk är man sjuk.
Om man är man.
Och i mitt fall är man det.
Man.
Och sjuk.
Förkyld alltså.

Så euforiskt upplyftandet begynner jag detta inlägg. Allt för att stämma läsaren till sympati, medlidande, förståelse, deltagande, engagemang, solidaritet och alla möjliga andra kristliga och humanistiska dygder. Bilden föreställande berg-och-dal-banan Balder i Göteborg passar utmärkt som illustration av feberkurvan de sista dagarna - hoppandes mellan 36,5 och 39,0 utan ordning.

Tvenne nyheter skall förtäljas - hoppar alltså över reflexioner kring flyangreppsmassaker i Gaza, kyrkans tapp av ca 1,5 årliga gudstjänstfirare på tio år samt säkert mycket annat viktigt.

Nyhet ett finns i inläggets rubrik vars ord anknyter till innehållet i ett tidigare inlägg. Sonen mad fästmö är tillbaka i fosterlandet och i fadershuset efter fyra veckor i Asien. Känns skönt. Pittoresk kul är att igår på Arlanda sprang gossen ihop med sin morbror med ingift moster och två kusiner på väg till Asien - Vietnam. Så nog är världen liten.

Nyhet två är att jag utökat länklistan till höger med johnny lestander. det är en kompis här på orten som ihärdigt och flitigt skriver insändare i lokala världsbladet och nu med en blogg vidgar sitt opinionarbete. Han dryftar ofta politiska och samhälleliga frågor och hemfaller i sammanhanget till att vara envetet politisk inkorrekthet. Den egenskapen uppskattar jag stort även om jag ibland inte delar hans åsikter i sak.