stigstrombergsson

Var idag tillsammans med hustrun på besök hos bekantingar i samhället för att inmundiga kaffe - med dopp. Bland mycket kom talandet att röra sig lite om bloggerier och kamraten - prästkollega - nämnde ett förlängesedaninlägg på min blogg som han tyckte var det mest roliga jag skrivit.


Såhär på kvällskröken funderar jag på underhållningsvärdet i min blogg.
Jag tittar tillbaka på inlägg skrivna under mars och april månad.
Jag tvingas konstatera:

Inge kul alls!!

Under två månader har det i stället varit enbart förödande allvarsamheter med utlagda predikningar, exe-get-iska bräkerier, gnölande kring predikstolstak och församlingsbladsenkäter, kyrkopolitik, ordvrängande samhällskritiska funderingar med ord som holkflugskola och fusklingsutböldning, Björlidenresa, snobbande kring lästa böcker samt små snuttar om diverse annat - alltsammans krönt med anspelningar på TV-serien LOST.

Inge kul alls!! - egentligen.

Det verkar som jag drabbats av en aprildäpprässjon kombinerad med en elak lust att föra allvar vidare och dräpa glädjen hos folk runtomkring. Men nu är det så - och det vill jag att läsaren skall veta - att jag inte är den glättiga typen som ser det komiska i allt, vitsar om det mesta och tar allt med en humoristisk klackspark. I stället är jag är en grinig typ med nydepessionisten Ronny Eriksson från Piteå som lärofader - ni vet han med parollen: Det är lika bra att sluta drömma...

Sur-Stig kallades jag - i och för sig med skratt och kram - av en arbetskamrat på förra jobbet.

Så citron på er alla!
Hoppas ni får sova riktigt dåligt.