stigstrombergsson

Min upplevelse i tidiga barnaår var att jag regelbundet i småskolan utsattes för uppsatsämnet Min skolväg. Känslan är att promenaden skulle beskrivas varje år och såhär i efterskott kanske uppgiften skulle kunna gälla för någon form av nationellt eller centralt prov.

Omnämnande av detta för jämnåriga - inklusive den till höger länkande Torbjörn som var min klasskamrat från årskurs 3 i småskolan - visar att ingen utöver jag har detta traumatiska minne. En arbetskamrat menade i stället att det var den årliga teckningen av färgglad majbrasa som utgjorde det plågoris som i hennes fall aldrig ville förtäras av elden.

Vara hur det vill! Min skolväg var ett uppsatsämne jag kommer ihåg - sådetså!!

Den var inte så märkvärdig - Min skolväg. Den gick från ytterdörren ner till brevlådan där jag tog 90 grader höger för att strosa förbi Sörviksgatan 3 och Sörviksgatan 1 innan jag, efter att ha korsat Rödkallensväg, kallad asfalten alldenstund Sörviksgatan som vi kallade för våran gata och som dåförtiden till skillnad från asfalten var grusad med därtill hörande underbara gropar för kulspel, kom att klättra över ett staket och korsa en grusfotbollsplan för att slutligen gå in genom dörren och hitta mitt klassrum.

Som synes fick jag nu in hela Min skolväg i en mening och att vid 9 års ålder söka bygga en litterär framställning på denna 200meterspromenad har nog lämnat bestående men i mitt författande själsliv. Detta sår söker jag kanske bot för genom att i blogginlägg hålla fast vid ämnet och, knappt 55 år ung, än en gång fundera över den morgonpromenad som idag är Min skolväg. Att jag gör detta och finner Min skolväg så spännande beror nog också på min aktningsvärda ålder. En utgävningsledare jag mötte, när jag under min 40-års-sommar deltog i arkeologisk grävkurs i Vuollerim och därigenom blev diplomerad grävling, sade nämligen att ett säkert ålderstecken är att man börjar uppleva det mest välbekanta - till exempel vägen till jobbet - som enastående i sin skönhet och oerhört intressant beroende på årstidsväxlingarna.

Igår morse* ägnade jag särskild uppmärksamhet åt företeelser längs Min skolväg. Det var gråmulet, några plusgrader, grå snö i drivor, beiga sandade vägar, döda löv, brunt gräs, lera, skräp som tinat fram och egentligen ganska fult. Men snyggt.

Åsså såg jag en mask - prydligt nattihjälfrusen.
Och sedan en mask till. Lika död.

Och jag kände att det var vår i luften!!

Senare under dagen klarnade det upp och blev femton grader varmt. Och nu på Valborgsmässoaftonsmorgonen är det fint väder och 793 minuter kvar till det avsnitt av LOST som skulle sänts ikväll om det inte på grund av tidigare manusförfattarstrejk blivit LOST-löst.