stigstrombergsson

Av olika orsaker blev jag ombedd att hoppa in för att predika och leda Nattvardsfirandet på EFS i Älvsbyn denna dag. Varslet var relativt kort och jag kom därför att bearbeta en gammal predikan över samma text: Johannes 17:9-17. Jag brukar egentligen inte göra så utan tycker att söndagars predikningar inte skall utgöras av återanvänt material men då jag fann att den från 1999 var ganska lik det jag tänkt för den nya valde jag att spara skrivtid genom att ta fram en bearbetad upplaga - om någon vill läsa. I muntlig form blev den ungefär enligt det skrivna.

Att växa i tro är temat för dagen.

En text ur Johannesevangeliet är huvudtext för idag.

Det evangeliet skiljer sig från de andra tre. Det berättas inte att Jesus instiftade nattvarden kvällen innan sin död. Det berättar de andra tre. Å andra sidan berättar Johannes om att Jesus tvättar lärjungarnas fötter - något de andra tiger om. Johannes har ett långt tal Jesus håller samma kväll - inte de andra. Och som slut på det talet kommer i kap 17 Jesu förbön - saknas också hos de andra. Det är ur den förbönen texten jag snart skall läsa tagen.

Hur skall vi se på texten - som jag snart skall läsa?

Man kan se den som en exakt återgivning av vad Jesus bad kvällen innan sin död - som om Johannes haft bandspelare eller stenograferat den kvällen. Man kan se den så - alltså bokstavligt - men då blir den ju nästan ointressant. Den handlar den ju bara om att Jesus ber för de 11 lärjungar som är kvar sedan Judas gått för att göra det han ska. Och ingen av oss tillhör de 11.

Därför ska vi nog se texten som mer än ett referat, mer än en exakt återgivning av ord vid den sista måltiden.

Johannes skrev ju en lång tid efter händelserna med Jesus!

Han hade en lång tid att minnas, att tänka vidare på det han mindes, i kontakt med Gud.

Dessutom får han uppenbarelser, ser in i himlen och ser och hör speciella saker. Med dem fyller han en annan bok: Johannes Uppenbarelse.

Det kan vara så att han i uppenbarelsen såg Lammet - alltså Jesus - stå inför tronen så hörde han också vad Lammet/Jesus bad/sa. Men det berättar han inte i Uppenbarelseboken utan i stället i evangeliet kvällen före Jesu död.

Händelsen + 60 år av minnen + erfarenheter + eftertankar + uppenbarelser flätas samman i det Johannes skriver på 90-talet, mot slutet av sin levnad och vi får i kapitel 17 en inblick i vad Jesus alltid ber om och vad hans önskan alltid är.

Nu skall jag läsa texten - äntligen. Sidan 1-4-3-2 och 1-4-3-4 i psalmboken. Vi hör den som den bön Jesus idag ber inför Faderns tron i himlen. Och får en inblick i vad Herren vill/anser idag.

TEXTLÄSNING: Joh 17:9-17

Helige Fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig,
så att de blir ett, liksom vi är ett. (v11b)

Bevaras i Guds namn är att bevaras i Guds kraftfällt - och där kan tron växa!

Där ber Jesus Fadern att vi skall bevaras.

Där uppmanar han oss att vara.

För att bli ett. För att växa till ett.

Guds avsikt är alltså att ena människor,

att ena alla dem som tror, att de som tror skall växa samman.

Och detta till en enhet som motsvarar den enhet som är i Gud. Som Fadern och Sonen och Anden. Alltså som en verklig, reell, påtaglig enhet "på rikt".

Det är viktigt att veta att det är den enheten som är Jesu plan, bön, vilja. Så att vi inte nöjer oss med någon sorts läpparnas bekännelse till att "vi är alla kristna vänner och jobbar för samma mål" men i praktiken håller vi oss för oss själva.

En växande tro visar sig alltså i enhetsvilja och enhetsarbete, i tillmötesgående och ödmjukhet både mellan enskilda och mellan grupper. Partisinne, gruppuppdelningar och fasthållande vid gamla splittringar, ta ut nya avstånd, visar på krympande tro, inte växande.

I Guds kraftfält/namn växer tron. Kraftfältet når oss främst i Dopet, Ordet (som jag återkommer till), Boten och Nattvarden (som jag också återkommer till). Där ber Jesus att Gud skall bevara oss. Där vill han att vi skall vara.

Och när vi vill det vill vi det Herren vill. När vi inte vill det vill vi inte det Herren vill.

Att växa i tro sker i Guds kraftfält  till enhet - det första att minnas.

Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen,
utan att du skall bevara dem för det onda. (v 15)

Jesus vill inte ta oss ur världen men ber att vi ska bevaras från det onda när vi lever i den.

Här är Jesus själv förebilden.

Världen har hatat dem säger Jesus i sin bön. På samma sätt som den hatade Jesus.

Men Jesus å sin sida hatade inte världen eller världsligheten - han älskade världen.

Och levde konstant i "dåligt sällskap", alltid med dem för vilka Gud och hans ord föreföll sakna betydelse - tjuvar, omoraliska, olämpliga "världsmänniskor".

Med det som mall verkar det som om Jesus vill att vi skall utsätta oss för tillvaron sådan den är, människor sådana de är och livet så som det är, och inte vända värld och människor ryggen för att isolera oss i fromma kotterier rädda för världslighet.

Den växande tron vänds alltså in mot världen, den värld Gud älskar på så sätt att han sänder sin Son in i den för att älska den tillbaka till sig själv. Den växande tron vänds än i denna dag in mot världen - den värld som lever i mörker utan kunskap om Gud.

Världsfrånvändhet, isolering och rädsla å andra sidan tyder på krympande tro, inte växande.

Att växa i tro sker i världen - det andra att minnas.

Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning. (v17)

Att växa i tro är att helgas - allt efterhand bli mer och mer lik Jesus i hängivenhet till Fadern och i kärlek till dem som föraktar honom. Guds ord, sanningen, åstadkommer detta.

Umgänge färgar!
Efter 20 år i Stockholm bleknar Pitemålet och man börjar tala som det talas runtomkring. På samma sätt är det med förhållandet till Guds Ord - Bibeln. Med den, i umgänge med den präglar den oss, helgar den oss. Utan den blir det bara de andra rösterna som påverkar.

Naturligtvis handlar detta inte om att "prata bibliska", säga hugsvala i stället för trösta eller något annat banalt. Det handlar om att vara "ordets hörare och görare". Och det är något mer, något djupare som inte är bara är upprepning utan en karaktärsomvandling.

Ordet är redskapet för detta - Guds redskap och vårt.

Den växande tron är därför vänd in i Ordet, i studier, samtal, funderingar, brottningar, tolkningar, bön.
Utan brottning med Ordet från Gud krymper tron.

1. Att växa i tro sker i Guds kraftfält till enhet var det första att minnas,
2. Att växa i tro sker i världen var det andra
3. Att växa i tro sker i Ordet blir det tredje vi minns från Johannes berättelse om vad Jesus ber sin Fader om.

En sak till:

Jag sa i början att Johannes inte berättar om Nattvarden kvällen före Jesu död.

Det är i stället i det 6:e kapitlet vi finner Johannes nattvardsavsnitt så det är utanför texten. Men inte utanför tankar kring en växande tro. Och så skall vi ju fira nattvard strax.

Jag är det levande brödet... Den som äter av det brödet skall leva i evighet.
Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva. (Joh 6:51)

Brödet! Ett bröd. Inte bröden.

Brödet delas - Jesu kropp ges ut - för att ena, föra samman människor med Jesus och varandra. För att sammanfoga kroppen där var och en är kroppsdelar - om vi tvärt byter Bibelbild.

För den växande tron är Nattvarden/mässan därför gödningen.

Inte för den färdigvuxna - som om den fanns. Men för den som vill växa. Ihop med Jesus. Ihop med andra. För dig gäller då löftet:

Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv. (Joh 6:54)

Amen.