stigstrombergsson

minambitionvarattunderrubrikenexegetenbräkervarjeveckalevereraåbloggenliten reflexionkringnågonavdebibeltextersomärpågångkommandehelgsamtgöradettas åtidigtunderveckanattkamraterochkollegorsomomsöndagarharattmedkraftutlägga skriftensordskullekunnahanågonomänlitennyttaavvadjagskrivittillfrommafördeförs amlingsborsomvarhelstdebefinnersigigudsstorarikesomomspänneralltfrånösterti llvästernorrochsödersamlatstillgudstjänstgudtillära.

Ungefär på detta sätt ser antika handskrifter ut - också de från fornkyrkan och som ligger till grund för alla senare Bibelöversättningar. Inga uppehåll mellan orden och inga skiljetecken - vore de på hebreiska skulle det inte heller finnas vokaler.

Det som nämndes i den ovanstående harangen - som läsaren alltså bör se till att dechiffrera - har av olika skäl inte förverkligats ens den första veckan och kommer givetvis inte att kunna levas upp till framöver heller. Men då och då och kanske för sent kan det bli något. Som nu.

När Judas hade gått sade Jesus:

"Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom.

Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma.

Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek."

Detta var tredje årgångens evangelietext för idag. I den gudstjänst jag firade - familjemässa - valde dock kollegan att som utgångspunkt för sin predikan - som var bra - ta texten ur Gamla testamentet om molnstoden om dagen och eldstoden om natten. Det var ett vettigt val eftersom denhär texten inte är så enkel så att det blir självklart att använda den vid familjemässa eller dito gudstjänst.

Sammanhanget är Jesu måltid med lärjungarna där Johannes inte berättar om Nattvarden - något han förefaller i stället ha gjort i kapitel 6. I stället berättar han att Jesus tvättar lärjungarnas fötter - något de andra inte berättar - och klargör också betydelsen av det som hänt. Direkt i samband med detta förutsäger, rentav uppmanar, Jesus Judas att göra det han skall, och när Judas gått börjar textavsnittet. Verserna blir då en början på ett jättelångt sammanhang som sträcker sig till och med kapitel 17 och innehåller Jesu avskedstal och hans avslutande bön.

Ingen av de andra evangelisterna har något som ens påminner om Johannes bordssamtal sedan Judas gått och innan Jesus och de andra lärjungarna lämnar måltidssalen. Johannes är helt unik och det ställer åtminstone mig inför några mer principiella frågor om hur jag skall se på texten.

• Refererar Johannes - 60 år efteråt - vad Jesus faktiskt sa till honom och de andra?
• Eller skriver Johannes ihop ett Jesustal som inte egentligen hölls utan författas som lämpligt för dem han tänker sig skall läsa det han skrivit?
• Eller är det en mix?

Hur det än är är det texten vi har och det som står där har Jesus naturligtvis inte sagt på det sätt som det står. Jesus bör nämligen rimligtvis talat arameiska och inte den grekiska som Johannes använder för att återberätta eller författa det undervisande talet med avslutande bön som texten är ingress till och som man bör läsa och förstå som en helhet - typ.

Och vad gäller dagens korta avsnitt så är förhärligandet grunden - alltså detJesus och Gud gör/gjort . Förhärligandet handlar att Jesus återvänder/återvänt till Fadern genom lidande, död och uppståndelse.
Budet om om vad läsarna skall göra - älska varandra - är en följd av detta och det syns genom hela avskedstalet och, inte minst, i Fohannes första brev som har många parallella tankar till kapitel 13-17 i evangeliet.