stigstrombergsson

Jag vet inte om jag med detta skapar ett nytt projekt och om det i så fall egentligen innebär att en annan blogg skulle skapas. Tills vidare låter jag dock idén utgöra en speciell kategori i denna blogg och ha vidstående bild som logotyp.

Bakgrunden till idén är Hannas fundering om bloggläsare som församling.  Om det nu är så att hon och andra som flockar sig på min blogg utgör någon form av församling - vad finns då speciellt som jag skulle kunna eller vilja överantvarda - underbart gammalt ord - till den flocken? Att dessutom några av dem är yrkesverksamma i kyrkan eller studerar för att bli det ger en extra nyans åt frågan Vad kan jag bidra med?

Bibelvetenskap är mitt huvudämne inom teologin - sagt många gånger tidigare!! På teologiskt finspråk heter Bibelvetenskap exegetik. Under rubriken Exe-geten bräker kommer jag därför framgent att mer eller mindre regelbundet söka ge analyserande kommentarer till olika Bibeltexter eller angränsande ämnesfält. Som primör i den planteringen därför några funderingar över 1 Petrusbrevet 5:1-4. Den texten är tredje årgångens Epistel på tredje söndagen i Påsktiden och lyder:

Till era äldste riktar jag nu denna maning, jag som själv är en av de äldste och kan vittna om Kristi lidanden, jag som också skall få dela den härlighet som kommer att uppenbaras: Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. Då skall ni, när den högste herden träder fram, krönas med ärekransen som aldrig vissnar.

Textavsnittets sammanhang är ganska enkelt att se. I 4:11 avslutas nämligen ett resonemang med en lovprisning krönt av ett Amen. En nystart sker i 4:12 som inleder ett nytt sammanhang som i sin tur slutar med ytterligare en lovprisning följt av ett nytt Amen i 5:11. Avsnittet mellan 4:12 och 5:11 där textavsnittet 5:1-4 finns innehåller olika råd och anvisningar från brevets författare till de kristna gällande olika situationer de möter och kan komma att möta.

Det finns flera - enligt min mening - intressanta associationsmöjligheter utifrån olika ord i texten. Jag återger dem på grekiska men med våra bokstäver:

• äldste - presbyterous är ett ord som lånats in som vårt ord präst. Ordet kan betyda gammal men också ange en ledarfunktion i församlingen. Att funktionen är viktigare än åldersaspekten i den här texten framgår av den uppmaning till hur ledarskapet skall fungera som de äldste får.
• jag som själv är en av de äldste - bara ett ord sympresbyterous, alltså ungefär medpresbyter/medpräst.
• vittna - martys. Handlar om att ge besked om vad man sett och erfarit. Först så småningom kommer martyr att betyda blodsvittne, den som dödades på grund av vad han/hon vittnade om.
• var herdar för - beskrivs med ett ord poimavate som ordagrant skulle översättas herda, hjorda, alltså valla hjorden (poimnion på grekiska). Givetvis är det denna mening som gett texten dess plats just på denna söndag.
• vaka - episkopuvtes som inte handlar om att vara vaken utan istället betyder tillse, be-vaka. Ordet ligger bakom vårt biskop som har funktionen att utöva tillsyn, övervaka.
• Uppträd inte som herrar - katakyriuontes betyder ungefär över-herra och är sammansatt av prepositionen kata som kan betyda nedåt/mot och kyriuontes, vara herre. Kyrios är för övrigt ordet för herre i Nya testamentet och kan betyda allt från ungefär engelskans "sir" till att beteckna Kristus och/eller Gud.
• föredömen - typos, alltså mall, exempel.
• ärekransen - stefanon betyder krans. Observera namnet på den församlingsledare som blev den förste kristne martyren i en helt annan Bibelbok, Apg kap 6-7.

Vi läser texten som epistel till hela församlingen på söndag. Dock är det tveksamt om den gudstjänstfirande menigheten som helhet är den målgrupp Petrus avser. Jag finner att han i de aktuella verserna mer tilltalar eller omtalar just församlingsledningen och hur den skall fungera. På det upprepande sätt som är vanligt hos semiter, som ofta låter samma sak sägas två gånger på ett snarlikt sätt, ställer Petrus tydligt drivkrafterna tvång och vinningslystnad mot självmant och hängivet. Detta gör att texten mer än ett församlingstilltal än i denna dag kan vara utgångspunkten för prästers - och andras - självrannsakan vad gäller vilka drivfjädrar vi har för vårt arbete. Jag tycker polariteten ännu är aktuell då jag ofta och i många olika sammanhang funnit att just de som ser sitt arbete som tvång och som ett måste brukar vara ihärdigast när det gäller att tillskansa sig favörer av olika slag samtidigt som de som självmant och hängivet går till sina uppdrag inte förefaller vara lika näriga. Eller??