stigstrombergsson

För några inlägg sedan - jag tror det var i ett om Auschwitz - skrev jag att jag nästan alltid tänker och att det faktiskt ibland skulle vara skönt att kunna stänga av litegrann. Det har jag alltså svårt att göra utan jag fungerar som för det mesta. Med det är inte sagt att alla funderingar är jättesmarta eller ens nödvändiga. Men de finns där och idag har det varit en sådan dag och orsaken till detta är märkligt nog bärplockning.

Det blev alltså ut i lingonskogen idag för mig och den sambeskattade.
Vi hamnade inte på världens bästa ställe men eftersom det handlar om lingon går det alltid att vinna en arbetsseger. Vädret var dessutom bra, markerna bekanta, höstfärgerna börjar komma och spår efter framfart från både älg och björn fanns i skogen. Den misshandlade stubben på bilden invid - klicka - tror jag är ett spår efter en nalle försåvida inte någon sorts kalaharisk jättehackspett varit framme.
40 liter bär - ännu inte rensatde - blev resultatet av denna trivsamma utflykt.

Och under bärplockningen funderade jag - som så många gånger förr.
Förra hösten när jag plockade bär sysselsattes tankeverktyget av problem knutna till min magisteruppsats i Bibelvetenskap. Jag drog slutsatser, formulerade kapitel, förde vetenskapliga diskussioner och bar mig åt. Väl hemma vid tangentbordet var givetvis allt som bortblåst men det är inte klokt hur smart jag var i skogen.
Året dessförinnan blev det inte så mycket bärplockning men tankarna fylldes då av det som jag återkommer till i slutet av detta inlägg.
Ännu ett år tidigare stod kyrkopolitik på dagordningen.
Och i år - eller i alla fall idag - var det fyra saker: Äkta Vara, OAS-mötet, jobbet och prästmötet.

Äkta Vara är en positiv företeelse i den lokala ungdomsvärlden. Det handlar om att lite äldre ungdomar - sådär 20-24 år gamla - själva organiserar och genomför välbesökta ungdoms-gudstjänster som besöks företrädesvis av dem som är lite yngre - typ årskurs 9 och uppåt. I går kväll var en sådan gudstjänst med ungefär 50-talet tonåringar på plats. Platsen var EFS-kyrkan men det är mindre viktig. De som kommer kommer från olika samfund och ingen etablerad församling räknar inte - i vart fall inte ännu - Äkta Vara som sin egen verksamhet.
Mina funderingar går i riktningen hur vuxenvärlden inklusive jag själv kan stödja och vara till hands i skeendet. Jag tror att ungdomar behöver det så att upplevelser och känslor kan fördjupas till tro och tillförsikt - typ.

OAS-mötet från i somras skall utvärderas till veckan och kring det har jag många tankar. Det var ett bra möte men givetvis finns det sådant som kan förbättras och göras annorlunda nästa sommar - detta inte minst vad gäller OAS-rörelsens kontakt med de etablerade församlingarna på orten.

Jobbet funderar man ju givetvis på - i morgon skall jag ju ha lektioner både i Bibelskolan och på Svenska kyrkans grundkurs. Dessutom planeras ungdomsläger, kyrkväktarkurs, återsamling för Auschwitz-resenärer och allt möjligt annat. Och så behöver skolan finna fler kurser på en eller två terminer som lockar fler elever.

Prästmötet med dess oemotsagda anmärkningsvärda teologiska föredragningar har jag tidigare skrivit om och fast jag funderade också över detta kom jag inte fram till något nytt - vilket jag inte heller trodde jag skulle göra. Jag är bara fortfarande så förvånad över Hammars påstående - enligt NSD - att Guds rike inte skulle finnas. Det gör ju Kykoordningen som han själv varit med att införa helt obegriplig eftersom det i den står att syftet med Kyrkan/församlingen bland annat är att Guds rike skall utbredas. Och jag funderar på om inte NSD-läsarna borde få möta en av stiftet startad dementiapparat som korrigerar den avgågne ärkebiskopens märkliga nyhet.

I samband med bärplockningen skar vi enris, plockade mossa och samlade stenar. Prydnadsljung hade vi skaffat tidigare medelst inköp. Med kofferten full med bär for vi hem men på vägen gjorde vi höst på mamma och pappas grav. Dels behövdes det göras, dels är det idag exakt två år sedan pappa dog. Det kändes därför extra rätt att göra fint just idag.