stigstrombergsson

Så är de lördag och dags att författa ett inlägg på bloggen - men om vad???
Det finns mycket information att ge som samtidigt inte är någon information alls egentligen. Men lite lördagsgodis kan det bli.


Godispåse 1

Jag och madammen var för exakt 23 år sedan ungefär denna tid på dagen - som också var en lördag - just komna till Bodens numera nedlagda sjukhus BarnBördsavdelning. Vid tretiden på natten hade jag vaknat av att hon som låg i sängen invid mig andades märkbart lik den andning vi tränat på under den av barnavårdscentralen anordnade profylaxkursen och jag frågade:
Är det dags nu?
Det har börjat. Jag säger till när det blir tätare.
Vid dessa lugnande ord somnade jag om.

Nåväl. Det var dags och allt fortsatte med tillhörande andning. Under förmiddagen inkallades barnvakt för att ta vård om den lilla då 1½ år gamla Snuppan. Den värkandande svarade i telefon när hennes svärföräldrar ringde och förde samtalet utan att röja vad som var å färde. Jag ringde två - eller kanske tre, jag minns inte riktigt - småbarnsfamiljer och ställde in kvällens planerade dopgudstjänst*, Sedan bar det iväg.

Klockan 16.44 föddes Snorvan - 49,5 cm lång vägandes 3100 gram. Stor dag med liten flicka.

Nu firas hennes födelse i dagarna två. Igår bjöd hon i egen lya sina föräldrar och syskon med tillägg på middag. Idag går mer i kompisarnas tecken. Storasystern som på söndagen för 23 år sedan såg den nyfödda och beskrev henne med det stolta ropet Syjjan!! kunde dock inte vara med.


Godispåse 2

I morgon är det gudstjänst i Älvsby kyrka och elever vid folkhögskolan har förberett den.
Hur det arbetet framskridit kan man ta del av om det klickas på länken Arbetet II till höger.
Jag rekommenderar bloggläsare inom lämplg reseradie att möta upp. Detta inte för att ta del av något exeptionellt banbrytande utan för att ta del av något gediget förberett där min - alltså prästens - roll är reducerad till vad man faktiskt måste ha en präst till, inte vad man brukar låta präster göra.
Jag återkommer i ämnet...

---

* När detta hände var jag ensam präst i fyrprästförsamlingen Älvsbyn. Två vakanser och en hjärtinfarktssjukskrivning gjorde att de som fått barn och önskade dop valde den 20/10 på egen risk eftersom den 21:a var beräknad förlossningsdag i prästens - alltså mitt - sammanhang. De var alltså informerade och telefonsamtalen kom att lyda ungefär såhär:
- ring -
Hej! Det är Stig. Prästen för ikväll.
Men hej! Bär det iväg nu??
Jo! Det blir som vi sa det kanske skulle bli. Så ni får äta tårtan och så får vi höras av.
OK! Vi ringer runt. Och du - lycka till!!
- klick -