stigstrombergsson

Vår beredskap är god
lär Per-Albin Hansson ha sagt när andra värlskriget bröt ut och landet mobiliserade.
Han lär då ha ljugit som en häst travar och att det verkliga förhållandet var det motsatta. Men vi kom totalt sett undan kriget med blotta förskräckelsen.

Idag kom vi också undan med blotta förskräckelsen.
Strax efter ½2 på eftermiddagen fick arbetskamrater via bekanta redan på att det strax utanför Älvsbyn skett en kollision mellan en timmerbil och en buss. Den sortens trafikolycka är något av ett värsta-scenario men lyckligtvis fick just denna olycka inte alls den katastrofala omfattning som den skulle kunna fått - se Piteå-tidnings-länken nedan.

Stämningen på arbetsplatsen blev dock lite speciell. Folkhögskolan har nämnligen vid ett flertal tillfällen, i samarbete med andra aktörer, genomfört krishanteringsutbildningar för lärare och annat skolfolk i Piteå. Många medarbetare har varit involverade i detta och därmed blivit i någon mening känslomässigt ½-övade vad gäller olyckor av detta slag. Vill bloggens läsare förkovra sig mer i krishanteringsutbildningen rekommenderar jag dels inlägget om utbildningsdag på radion från den 19/9 2006 (med länk till radioreportage) samt rubriken "När det hemska händer" på folkhögskolelänken längst ner.

Vad gäller beredskapen för kris och större olyckor i kommunen funderar jag då och då lite grand. När jag för drygt tio år sedan började på folkhögskolan kom jag via den att ingå i ortens POSOM-grupp. POSOM betyder Psykiskt Och Socialt OMhändertagande och en POSOM-grupp är tänkt skall kunna aktiveras när vanliga resurser vad gäller räddningstjänst, omhändertagande osv inte bedöms räcka till. Vi ett par tillfäller övades POSOM-gruppen och vid nått av de tillfällena handlade övningen faktiskt om en bussolycka.

Min upplevelse blev dock att detta rann ut i sanden - orsaken vet jag ej - och när tsunamin drabbade Phuket för snart tre år sedan var POSOM-organisationen klart i oordning. Listan över vilka personer som skulle kallas samman var inaktuell. Den som stod som samman-kallande hade flyttat från orten mer än ett år tidigare. Jag kom att tillfrågas om jag under ett par tre veckor kunde vara tillförordnad sammankallande om folk skulle måsta dras samman och jag ställde upp på detta. Nu klarade sig Älvsby kommun med blotta förskräckelsen undan tsunamin på så vis att inga ortsbor eller före detta ortsbor fanns bland de omkomna och de rester av POSOM-gruppen som fanns tillgängliga behövde aldrig sammankallas. För fullständighetens skull skall sägas att det dock kom att finnas sörjande Älvsbybor som förlorat släktingar bosatta på annat håll.

Inemot ½-året senare kom jag att fråga socialchefen vem som då var sammankallande och hur krisorganisationen mot bakgrund av tsunami-erfarenheterna såg ut. Jag blev då tillfrågad om jag ville utses till spindel i POSOM-grupps-nätet vilket jag avböjde då jag menar att funktionen måste skötas av folk i en organisation med ständig bemanning - kommun, räddningstjänst, vårdcentral eller församling.

Nu ligger ansvaret att aktivera krisberedskap typ POSOM hos kommunens Individ- och Familjeomsorg och där gissar jag att man nog har tänkt igenom och kanske övat en del stabsfuntioner. Dock vet jag inte om det finns en mer vid POSOM-beredskap bestående av fler än människor knutna till kommunledningen och om den är övad. Det kan finnas något sådant men jag tror faktiskt inte det. Jag är faktiskt egentligen ganska så övertygad att vår beredskap inte alls är så värst god - och att vi apropå bussolyckan än en gång kommit undan med blotta förskräckelsen.

http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=84397&cat=13&pageIndex=0&arkiv=False
http://www.alvsbyfolkhogskola.nu/kortakursindex.htm