stigstrombergsson

Det är nu några dagar sedan jag sist skrev på bloggen. Dessutom är det ännu fler dagar sedan jag skrev om något annat än Pragresan. Att döma av det sjunkande antalet intittare är läsarnas intresse av upplevelser och tankar knutna till vistelsen i Tjeckiens huvudstad betydligt lägre än det är hos mig så av flera skäl kan det finnas anledningar att pränta om något annat. Givetvis kommer fler inlägg knutna till Prag men detta inlägg handlar inte om det.

Äntligen är det helg - vid femtontiden på lördag eftermiddag!!

Slutet av veckan och halva veckoslutet har inneburit arbete med ett par korta kurser på folkhögskolan. Det har rört sig om springande mellan projektet Navet (som har att göra med gudstjänstutveckling) och ett planeringsläger inför det stora lägret Livskraft till nyår. Arbetstiderna blev 0700-2130 både på torsdag och fredag samt 0730-1400 idag och alltsammans efter vanliga måndag-onsdagstider. Full vecka alltså!

Om torsdagen hände något icke arbetsrelaterat värt att nämna - Jag hade fått en kallelse!

Kallelse är något viktigt åtminstone i kristna sammanhang där man brukar skilja mellan inre och yttre kallelse. Den inre kallelsen till exempel till präst är känslan, lusten, maningen, drivfjädern som säger att jag vill bli/vara präst. Den räcker inte eftersom det till den inre kallelsen behövs en yttre, alltså en maning, tillsägelse, ett utväljande och ett godkännande från andra personer - vad gäller präster i kyrkan biskopen.

Den inre maningen och den yttre uppmaningen är alltså kallelsens beståndsdelar. Att den yttre kallelsen är viktigare och tyngre än den inre visas i praktiken i att man inte kan bli präst om inte biskopen vill hur intensivt man än känner sig som ett prästämne. Samma sak ser man också av det faktum att varken Bibelprofeterna Moses, Jesaja, Jeremia och ännu mindre grad Jona hade den minsta lust att bli profeter men då Gud sa att de skulle vara profeter var det bara att agera - i Jonas fall efter en något bisarr omväg via en fiskmage. 

I torsdags var det så att jag hade en yttre kallelse utan någonsomhelst koppling inemot en inre känsla av att jag ville eller önskade samma sak. Nu var kallelsen inte direkt kopplad till att vara profet och i den rollen tala vad Gud vill ha sagt även om kallelsens innehåll hade med munnen att göra. Det var till tandläkaren jag var kallad!! Torsdag 0930. För undersökning.

Tandläkarkallelser är lustiga och man förbereder sig verkligen både dentalt och mentalt. Den dentala förberedelsen är att borsta utav bara den och den mentala innebär att släppa alla normala tankegångar på vad som skulle kunna vara en god affär. Det är ju så att om man går dit, öppnar munnen, blir undersökt utan det upptäcks några håligheter och för detta debiteras ca 500 kronor så går man därifrån i känslan av att ha gjort ett klipp. Har man inte betalt 500 är affären sämre eftersom man då finner sig vara kallad på nytt till mer väldebiterat gapande för att fylla hålen i munnen - dock inte i plånboken. Jag betalade inget i torsdags utan har en yttre kallelse att återkomma.

Väl klar hos käftis (jag märker nu att detta inlägg är ett skriva-en-massa-om-ingenting-inlägg) stydes kosan till lokala Kooperativabutiken för att där inköpa en dosa snus. Inne i handelsboden drog jag mig så till minnes att jag vid frukosten alldeles tömt flingpaketet och att jag därför borde köpa också ett sådant. Mot kassan gick stegen med snus och flingor. Därefter ut till bilen för resa hem där sonen mötte för att köra mig till jobbet och sedan ta hem fordonet för dagen - inkluderande flingpaketet.

Tillbaka på skolan märker jag: Jag har inget snus!! Ett GROVt misstag har begåtts!! Suck!!

Förmiddagen klarades av på de sista kornen i gamla dosan och på lunchen tog jag mig tillbaka till Konsum för att åtgärda bristen. Jag hade en mikroskopisk förhoppning att de kanske märkt att jag glömt dosan på bandet men realistiskt bedömt insåg jag att jag skulle troligast måsta köpa en ny laddning prisvärd tobak. Jag hämtade således en dosa, gick till kassan och berättade om det misstag jag sannolikt gjort två timmar tidigare.

Ett ögonblick, sade kassörskan, reste sig och gick till en annan kassa och hämtade - och nu kommer det - en plastpåse i vilken en dosa snus låg jämte den lapp som i avscannad form bildpryder detta inlägg. Va!!

Att säga att läsaren av detta skall förstå att det finns en god Gud är väl att ta i men lita på att jag kommer att förbli trogen mot den lokala konsumbutiken!! Bättre service går inte att få!! Och vilken personkännedom!!