stigstrombergsson

Jag har kommit ut på skiva!!!

Jag säger det på nytt:

Jag har kommit ut på skiva!!

Lugn-lugn-lugn-lugn-lugn-lugna-ner er allesammans!! Stillen eder!!
Jag sjunger inte!! Men jag pratar. Och det går också att uppfatta vad jag säger.

I samband med OAS-mötet gavs mig uppgiften att vid fyra tillfällen ansvara för ett seminarium. Rubriken skulle vara Jesu lidande och död i ljuset av uppståndelsen.
Vid tockna där konferenser söker sig folk till seminarier för att höra vad någon, alltså seminarieledaren, har att säga. Deltagarna kommer således inställda på en föreläsning. Så gjorde också den person som ansvarade för att med hjälp av avancerade tekniska pinaler göra CD-skivor av predikningar, föredrag och annat under mötet. Han deponerade någon sorts digital diktafon extra lagre hos mig och bad mig slå på den när jag skulle börja prata. Själv skulle han spela in något annat seminarium. Så långt verkade allt vettigt.

Vid de två första seminarierna kom 5-6 personer varje gång, och det skall jag säga: Nog kan jag vara talträngd men inte håller jag föredrag för ett knappt ½dussin - annat än för familjen vid matbordet förstås. Den naturliga umgängesformen kring ett tema när man är så få är givetvis samtalet - och det kändes inte vettigt att spela in.

Men vid tredje seminariet var vi 1½ dussin och även om samtalet också då är vettigast går det att hålla ett föredrag först. Och för att samtidigt kunna skapa den önskade inspelningen gjorde jag så. Och lämnade sedan från mig den digitala mackapären till honom som begrep sig på ljud.

Dagen efter skulle vi resa till Umeå men jag snäppade förbi mötesbyrån för att hämta ett till mig undanlagt exemplar. Detta kunde dock inte avlyssnas förrän kvällen ytterligare ett dygn senare. Vad hör jag?
Jo: Jag hör mig själv säga ungefär Välkommen till detta seminarium och så lite till men efter 24 sekunder blir det tyst. Helt tyst. Dödstyst!

Alla som känner mig vet att inte brukar jag lägga av efter knappt en ½-minut när jag skall hålla en predikan eller ett föredrag som inledning till ett samtal. Nog brukar jag ligga i lite längre. Mycke längre. Alltför länge.

Det hade alltså blivit något tekniskt fel - märker läsaren hur mycket jag hittills skrivit om denna icke-händelse? Ett för mig okänt antal skivor med ett 24-sekunders föredrag hade dessutom ställts till hugade spekulanters förfogande för en kostnad av vad det då visar sig två kronor per sekund.

Misstaget kom man på och nya plattor pressades där ljudteknikern förstärkt och brusfiltrerat och allt. Resultatet blev hyfsat men hörbart. Så nu har jag mitt eget föredrag - som lindrigt stämmer med manus - på skiva. Min första skiva!!

Vad händer nu med alla de defekta exemplaren?
Jag har trettio stycken! sa en lokalt boende bekant.
Jag skall hänga dom i buskarna för att skrämma fåglar. Hoppas att du inte tar illa upp.

På http://alvsbyoas.blogspot.com/ kan man beställa skivor från mötet.
På OAS officiella hemsida (http://www.oasrorelsen.se/post/67.html) kan man det inte - ännu?

Så en annan sak:
Om att skriva på bloggar att man skall resa bort samt filosoferande kring tonåringars dygnsvridande nattvanor finns ett bra inlägg med kommentarer - Bloggare blir bestulna och fenomenet LAN - på http://madonnas.blogg.se/.