inte kyrkor - syn på dem man talar med
Ännu lite tristare är den strategi man från Rom vill tillämpa i samtalet med protestanter och andra. Det blir inte ett givande och tagande eller ens om en gemensam ambition att tillsammans gå framåt till större samsyn. I stället menar man att dialog bara är konstruktiv om deltagarna visar trohet mot den katolska identiteten.
I klartext betyder detta: Vi har inget att lära! Vi låter oss inte påverkas!
Och i praktiken hör många protestanter: Underkasten eder!!

Det vore trist om avståndet nu skulle öka mellan katolska kyrkan och protestanter av olika sorter och dimensioner. Vi skulle då komma att framledes missa sådana goda ord eller ställa oss avoga till dem - typ.
http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/-protestantiska_samfund_ar_inga_kyrkor-_0_2402.news.aspx
http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/besvikelse_over_katolska_kyrkans_uttalande_0_2405.news.aspx
Jag blev djupt irriterad när jag läste om Troskongregationens dokument, som sagt är det inget nytt detta, men det är en skärpning av vad som sades vid Vaticanum II. Det är dags att Rom kollar upp sina egna medeltidsheresier och funderar lite på giltigheten i sin(a) succession(er) i ljuset av ärvda biskopsstolar, barnkardinaler, krigarbiskopar och osv...
(För att inte tala om medeltidspåven som gick så långt att han kallade sig själv Gud)
Oj oj oj... Fler irrelevanta amsagor? gärna hämtade ur antikyrkliga 1700-talspamfletter? Himmel... Barnkardinaler... Säkert ett otroligt pregnant argument som kardinalerna Manning & Newman hade förbisett...
Nej, uppriktigt sagt... mina herrar, är det då omöjligt att förbli gentlemannamässig också motståndare emellan?