stigstrombergsson

Madammen är till fjälls. Ensam.

Och om planerna håller går hon fjärde etappen idag.

Familjen har fyra fjällvandringssugna personer - eller fem.
Jag och den lagvigda är bitna sedan många år och detta är våra fjällnära förbarnsmeriter.

• 1976 gick vi i 11 dygn orösade dalgångar från norr till söder genom Sarek.
• 1977 gick vi omarkerade stråk genom Sarek från öst till väst.
• 1978 traskade vi  några dagar i myrlandskap några mil öster om Kvikkjokk.
• 1979 gick vi mestadels markerade leder Kvikkjokk - Sulitelma - Padjelanta - Kvikkjokk.
• 1980 - om jag minns rätt - snurrade vi runt på leder i Kebnekaise-området.
• 1981 tror jag vi flög till Staloloukta för kapell-helgen där men flög ut då jag blev krasslig.
• 1982 flög vi också till Stalo och gick Padjelanta-leden ned till Kvikkjokk.
• 1983 var Snuppan nyfödd. Jag gick 1982 års tur med en icke fjällvan kollega nerifrån landet. Eller var det 1984?
• 1985 till ungefär 1995 var barnen små och ökade i antal - Snuppan följdes av Snorvan som följdes av Hattifnatten och till sist Heffaklumpen. Att då gå långa rösade eller orösade vandringar gick inte utan vi fick konstatera: ur led är tiden. Vi var flera somrar och vårvintrar till fjälls men det blev att bo i stuga och gå smärre dagsturer. Jäkkvik blev de åren en tradition.
• 1993 besteg Madammen med syster och kompis Kebnekaise medans jag var hemma.
• Från 1996 ungefär var de stora barnen så stora att de inte ville till Jäkkvik men så unga att de inte kunde övergivas i hemmet. Allt upphörde därför några år med undantag för ytterligare en kompisvandring för Madammens räkning.
• 2006 hade dock historiens vingslag flaxat i den omfattningen att vi kunde återuppta dethela vilket rapporterades på denna blogg den 6:e augusti under rubriken fjällvandring - vi hade i alla fall tur med vädret. Denna tur skapade familjens fyra fjällbitna. Det finns en femte - Snorvan - som vill prova med hon har ju aldrig tid.

I år var också planerna att göra en fjälltur. Men problem uppstod.

Ena gossen jobbar andra halvan av juli och lejonparten av augusti.

Den andra pojken ville inte missa festivalerna Rallarsvängen den senaste helgen och Pite Dansar Och Ler kommande helg men vill vandra i augusti.

Madammen semester tar slut i och med innevarande vecka.

Jag får ingen semester eftersom skolan prackar på mig ett sommarlov.

Detta logistiska problem löses så att nästa vecka planerar yngste sonen att gå med sin fader.

Denna vecka vandrar Madammen alldeles själv 7-8 dagar från Abisko till Nikkaluokta. Och - nu är jag tillbaka i inläggets början - om planerna håller går hon fjärde etappen idag. Hon valde att sova i stugor då packningen innan tältet lades dit vägde ca 17 kilo. Och så träffar man folk i stugorna.

Vi har inte hört ett ljud alldenstund hennes mobiltelefon saknar täckning.