stigstrombergsson

Jag har klippt mig!!
Sådant gör intryck!!

Tre-fyra gånger per år sker det - vare sig det behövs eller inte.
Så nu har jag klippt mig.


Förhistorien och eftermälet är evigt detsamma:
- Är du nu inte väl långhårig Stig?
- Borde du inte gå och klippa dig Stig?
- Ska du se ut sådär Stig?

OBServera att alla dessa utsagor grammatiskt är frågor och därför försedda med ?-tecken. På något konstigt vis låter de dock alltid som om det skulle vara ett !-tecken i slutet av meningen.

Kvinnor ställer de nämnda frågorna (eller ger uppmaningarna) på ett vänligt och varsamt sätt. Den sista varianten kanske förbehållen feminina medlemmar av den egna kärnfamiljen. Män å andra sidan använder ironi i större omfattning:
- Jag skall starta en insamling åt dig!
- Slyn växer, ser jag!!
- Det finns visst ingen fårsax.

Mot sådana påhopp från mänsklighetens maskulina sida förhärdar jag mig ofta eftersom de i de flesta fall är åsikter som kan misstänkas komma ur de tunnhårigas missundsamhet mot oss som har manen kvar. Svaret blir ofta i stället:
Vet du inte hur det står i Den Goda Boken? "Åt dem som har skola varda givetet. Men från dem som ingenting har skall tagas också det de menar sig hava".
Jag brukar citera ur gamla översättningen från 1917 för det blir spydigare så.

Nå - nu hade jag klippt mig och efter-friserings-orden jag har hört de senaste dygnet är av skillda slag. Män konstaterar lugnt - kanske: Du har klippt dig ser jag. Och så är det inget mer med det.
Kvinnor å sina sidor kvittrar:
- Men nu har han kippe sig - hyvvaligen då!!!
- Vaaa fiiiiiiin du blev!!!
Det kom rentav det osannolika:
- Vaaa sööt du blev!!!

På min motfråga Var jag inte fin (söt) innan?? kommer svaret Jodå! Nog var du det.

Och då stannar min hjärna samtidigt som den går upp på högvarv.
Om det inte blir någon skillnad var ju alla klippningsuppmaningarna onödiga.
Har ingen ändring skett i den så kallade finheten var ju klippningen bortkastad.
Pengarna kunde jag använt till något annat.
Eller ljuger dom (vänligt) när dom säger Nog var du det?
Kan man lita på folk - egentligen??

Lätt att fatta är det inte - och inte heller allvarligt viktigt att förstå.
Men nåt kan man ju skriva om.