stigstrombergsson

Det glesa bloggeriet har den sista tiden kommit att röra sig om någonting som ligger mitt emellan ingenting och något nästan helt intetsägande. Detta visar sig av en betänksam svacka i kurvan över bloggintittare. För några dagar sedan (2/12) var det ål-tajm-haj med 45 besökare men idag har bara 17 tittat in.
Delvis har glesheten och intetsägarheten berott på att det faktiskt inte händer något speciellt spännande vare sig med mig eller med saker och ting i min närhet. Det är nog inte hela sanningen - men en del.

I kyrkan som helhet - ett ämne jag stundom brukar kommentera - pågår just nu inga speciella samtal eller debatter som provocerar mig att inlägga bloggvägen. Visserligen satte i veckan en rektor i Blekinge nytt religionsfobiskt rekord då han förutom att inte präst skulle få medverka vid skolavslutningen också tomten skulle utestängas då han ju faktiskt går tillbaka på helgonet S.t Nicolaos och alltså representerar kristen smygindoktrinering. De oskyldiga barn som drabbas av en så stollig rektor räddades av militant traditionalistiska föräldrar, rektorm pudel-vände och kyrkoherden kommer att medverka med prat om julens innebörd följt av psalmsång.

Lokalsamhällets stora debatt är nu, förutom märkliga bidragsturer kring en idrottsförenings samverkan med ett studieförbund, om det är rätt att införa inträde å det lokala badhuset ävensom slalombacken. Sådana förlustelser har de senaste åren varit avgiftsfria men sedan snökanoner införskaffats till backen behöver, menar politikerna, avgifter tas ut - märkligt nog också i badhuset. 

AIDS-dagen passerade i slutet av förra veckan och media har rapporterat om den katastrofen. Det antal barn som bara i Syd-Afrika varje dag dör i AIDS motsvarar faktiskt två störtade jumbojättar. Det är allvarligt och kräver givetvis ett solidariskt engagemang men ändå blir det som om sådant bara passerar.

Första söndagen i Advent var vi i kyrkan och konstaterade att det var, för att vara den speciella dagen, ändå lite folk i gudstjänsten. Detta blev ingångspunkten till ett intressant samtal om orsaken till avmattningen, om behovet av att marknadsföra också sådant som var men inte längre är självklart medvetet hos svenska folkets 50-, 60- och 70-talister - alltså detta att första Advent är något speciellt.

Det händer också en hel del jag tycker är jätteintressant och som berör mig jättemycket - intill det att ligga vaken och grubbla - men det går som inte att skriva om, i vart fall inte på bloggen.
Jobbet är ett sådant ämne. Där jobbas det för fullt med att söka hitta nya idéer och infallsvinklar. Bakgrunden till detta är ett vikande elevunderlag eftersom utifrån att högkonjungtur då många får jobb och borgerlig regering som inte vill att sjuka och arbetslösa skall få hjälp av samhället* är en dålig kombination för folkhögskolor vad gäller elevtillströmningen. Två arbetskamrater är varslade och måste sluta om någon vecka. Skittrisst!!
Dock kan jag inte på min blogg skriva om arbetsdiskussioner - dem för jag ju på jobbet.

Julfest var det i alla fall på skolan i kväll. Det innebar massor med krubb , samvaro och underhållning. Bilden är från rektorns trubadurerande i sammanhanget.
Alltid trevligt.

Och som tidigare sagts: Fjärrvärmen funkar.

Se inlägget moderat temperatur gör det kallt av den 24 september förra året.