jag läser om gamla böcker

I förrförra inlägget nämndes, som en av mina sommarsysselsättningar, att jag läser om gamla böcker. Den jag håller på med nu är en gammal goding med ungefär 40 år på nacken som jag läste 1973 eller 1974 som kurslitteratur på 2-betygsnivån i Nya Testamentets exegetik. Jag pratar om Raymond E Browns banbrytande kommentar till Johannesevangeliet - se bilden.


Varför gör jag då detta? Vilka är diagnosen? Eller diagnoserna?
Några punkter som förklaringsförsök:

Först en allmän punkt.

Exegetik innebär arbete med att dra ut innebörden ur en text. Ordet kan i mitt sammanhang kunna bytas ut mot ordet Bibelvetenskap eller Bibeltexttolkning. 
För mig är detta utomordentligt viktigt då jag anser att Bibelns böcker är Guds tilltal till oss.
Utifrån den Bibelsynen blir det sedan av nöden att man jobbar seriöst och inte sparar någon möda när det gäller att forska fram vad texterna faktiskt betydde när de skrevs och för dem de skrevs för. Budskapet av idag bör sedan ligga i någon vettig samklang med det budskap läsarna tog emot då eftersom man inte slaviskt bara kan flytta 2-3000 år gamla texter in i vår tid.
Tas det lätt på exegetiken blir det lätt i stället att man gör eisegetik - det vill säga läser in och tolkar in sina egna uppfattningar på texten, något som gör tankar, åsikter, upplevelser, känslor osv hos Bibelläsaren till auktoritet - i stället för Ordet. Detta är inte alls ovanligt i de mest skilda kristliga sammanhang. 


Sedan en avgörande punkt.
När jag för en tid sedan ägnade mig åt magisterstudierna i Bibelvetenskap var det exegetik jag höll på med. Jag fick då tillfälle att läsa ett annat grundläggande verk av samme författare - The death of the Messiah i två band. Det verket är ungefär 30 år yngre än Johanneskommentaren vilket fick mig att tänka en massa sidotankar.

Sidotankarna blir frågepunkter:
Har - och om så är fallet hur har - Browns uppfattning om saker och ting förändrats på trettio år? Jag har snappat upp via annan litteratur att han påbörjade en revidering som i delar har kommit ut postumt, redigerad av en yngre medarbetare. Jag är spänd på att vad det lider också ta del av den boken*.

Vilken betydelse fick Brown som Bibelforskare? Den yngre medarbetaren till Brown - Francis Moloney - har nämnligen i en bok från 2005** ett kapitel med rubriken: the legacy of Raymond E. Brown and beyond (ungefär: arvet efter Brown och sedan) vilket visar att Brown tydligen har spelat en stor roll.

Och jag då? Uppfattar jag drygt 50 år ung en bok jag läste för över trettio år anorlunda när jag nu läser om den? Ser jag andra saker utifrån att jag gjort erfarenheter, reflekterat osv?
Vilken roll spelar jag själv när jag försöker göra exegetik? Eisigiserar jag?


Så jag läser om Brown på samma sätt som jag läste första gången - med Johannesevangeliets grekiska text bredvid med jättebreda marginaler att anteckna i. Och jag antecknar!
Och jag funderar!
Och jag har så kul!!

Vilken är diagnosen??

* An introduction to the Gospel of John / Raymond E. Brown ; edited, updated, introduced and concluded by Francis J. Moloney.
** The Gospel of John : text and context

PS: Brown avled vid 70 års ålder 1998. Den gigantiska Johanneskommentaren hade han alltså skrivit klart när han bara var 38 år och en pojkspoling i Bibelvetenskapliga kretsar. DS. 


Kommentarer
Postat av: SvBG

Väldigt intressant läsa vad du skriver. Jag har ibland funderat på varför man läste just den kurslitteratur man gjorde. Ingen, jag upprepar, ingen av dessa gjorde nåt bestående intryck på mig. Däremot tror jag möjligen att nån enstaka skulle kunna göra det idag.

2007-08-12 @ 19:23:22
URL: http://www.svenbertilgrahn.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0