Auschwitzresa dag 6 + 7 skrivet en vecka senare

image150

Sista gången jag skrev på bloggen om resan till Auschwitz var för ungefär en vecka sedan och då skrev jag egentligen bara att jag inte hann skriva något. Nu har dagarna runnit undan och det är dags att återuppta tangentbordsknapprandet i ämnet ifråga.
Givetvis har den sistlidna veckan inte på något sätt varit Auschwitz-lös. Jag har sorterat och redigerat bilder, fått tillfälle att berätta för flera om intryck och händelser och jag har sett över samt bildförsett de tidigare inläggen. Dessutom har folkhögskolan elever anlänt och den första veckans introducerande verksamhet med schema-testning och annat tar varje år både uppmärksamhet och tid.

Så var var jag när det gällde Auschwitz?
Jo - jag skrev att jag inte hann skriva något om lördagen och därför börjar jag med det.

Gardinfråndragningen på lördagen - dag 6 - strax efter klockan sju visade att det nattliga regnet med avsvalnande temperatur skapat ett fantastiskt morgon-dis, nästan dimma. Detta gjorde att jag hoppade jag över frukosten för att i stället gå till lägret och uppleva - samt fotografera - i ett helt annat ljus än de tidigare dagarna. Muséet öppnar klockan 0800 men redan kvart i kunde jag gå in. Och jag var den förste den dagen!!

Porten med texten ARBEIT MACHT FREI var tom - inte en massa människor.
Och lägret var tomt, några få besökare kom efter mig.
Det daggvåta morgondiset gav helt nya intryck och en helt annan känsla.
Lite kusligt.
Dödligt stilla.


Och jag såg detaljer...
En liten planta bryter genom stenläggningen.
Det växer blommor framför ett vakttorn och en katt sprang genom lägret.
På varje tagg på taggtrådsstängslen fanns en liten vattendroppe och när solen efter en timme bröt igenom glittrade alla dropparna som ett diamanthalsband. Inga fotografier i världen kan återge hur bissart vackert till och med stängslet kunde vara.
Och så var det tyst. Alldeles tyst.

När jag nu skriver detta och pysslar med att få till bilder ungefär som jag vill ha det - på bloggen växer bilderna påtagligt när man klickar på dem - märker jag att jag blir tagen av alla de tankar som fyller mitt sinne. Det känns inte helt lätt att få till det eftersom det är ju så att när man går i lägren - nu tänker jag både på Auschwitz och Birkenau - går man där tusentals tårar fällts, där människor blött och dött. Kanske sätter man foten där aska efter kremerade barn strötts ut. Och det är mer - eller i vart fall eljest - än att gå på en "vanlig" kyrkogård. I jorden på en sådan vilar människor som förts och följts dit av sina älskade. Till lägren fördes man och i lägren hanterades man utifrån hat, eller i alla fall av människor som duperats av en hatfylld ideologi med folk-utrotning på programmet - ett så otroligt kvalificerat vanvett att orden tryter.

Jag gick i alla fall tillbaka till www.centrum-dialogu.oswiecim.pl där vi bodde. De andra hade redan ätit frokost men jag fick mig i alla fall en kopp kaffe - och det behövdes.
Programmet på förmiddagen var arbete med hur det vi varit med om skall få en fortsättning när vi kommer hem. Ungdomarna planerade i grupper och gav varandra tips på hur de skulle kunna informera, berätta, visa bilder osv medan vi vuxna deltagare satt för oss själva. Då vi finns i ganska olika sammanhang blev det smartast att jobba enskilt och jag skissade på några upplägg för vad jag i främst folkhögskolans sammanhang kan göra.

Denna dag var jag i desperat behov av att få tag i cd-skivor. Min kamera rymmer ungefär 170 bilder om vardera dryga megabyten och jag hade såhär långt till rums-kompisens dator tömt kameran 1½ gång och nu ville jag kunna bränna dem till en skiva. Vi trodde att affärerna i Oswiecim stänger klockan 14 på lördagar men när vi efter lunchen kom in till de centrala delarna fann vi att stängningsdags var klockan ett. I alla fall lyckades jag få tag i ett par cd-skivior så att alla de bilder jag tagit kunde följa med direkt hem. Med scanningar och tankningar från nätet har jag nu över 450 stycken.

Vi träffade denna dag också en tysk katolsk präst som arbetar på dialogcentret. Hans framställning var intressant eftersom han redogjorde för de olika perspektiv tyskar, polacker och israeler har på lägret, förintelsen osv. Trötthetsgraden hos många deltagare var dock stor.
Utanför salen där vi höll till fanns en del konstverk. När de gjordes och av vilka vet jag inte men flera av dem var mycket uttrycksfulla - som synes.

Söndagen - dag 7 - var en resdag.
Start klockan nio buss Krakow. Flyg Warsawa. Flyg Arlanda. Flyg Luleå. Bil hem. 16 timmar.



Givetvis är lång ifrån allt skrivet i och med detta inlägg. Långt ifrån allt!
För några år sedan var jag på en, förövrigt ganska dålig, kurs och där fick vi en bit snöre. Snöret skulle representera vårt liv från start till den dag som då var och uppgiften var att göra knutar på snöret för sådana händelser, personer och annat som varit avgörande på speciella sätt, som radikalt ändrat förhållanden, tankemönster, teologiska uppfattningar eller annat.
Mötet med henne som vad det led blev Madammen i mitt liv fick en knut. Första barnet likaså. Och fler saker. Auschwitzresan blir en knut på det snöret.

Kommentarer
Postat av: Korneliusvanessa

Congratulations on a job well done. Thanks

2009-03-12 @ 09:19:43
URL: http://korneliusvanessa.20six.fr

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0