Auschwitzresa dag 5
Här rapporterar jag från Polen dag för dag. Inläggen kommer att kompletteras med bilder sedan jag kommit hem och kan redigera dem något innan publicering. Detta är femte inlägget, redigerat och bildförsett 25/8.
Nu har femte dagen natt sitt slut och jag skall forsoka skriva lite om den dagen ocksa. Problemet nu ar att jag sitter vid den for de boende tillgangliga datorn som givetvis pa grund av den geografiska lokaliseringen har ett polskt, inte svenskt, tangentbord. Den uppmarksamme lasaren har sakert redan markt att det innebar att botstaverna a, a och o inte finns utan man maste noja sig med a och o - nagot som i och for sig kan verka bibliskt.
Naval - femte dagen ar slut och den har givetvis ocksa inneburit intryck och tankar.
Den borjade dock med varken eller eftersom gruppen fick sovmorgon en extra timme. Efter den mjuka starten fick vi, sedan vi gjort en rundvandring pa Dialogcentret och fatt veta tankarna bakom detsamma, arbeta med vara olika bevekelsegrunder for olika stallningstaganden vi gor. Varderingsovningar ar verksamma instrument for sadant.
Efter en senarelagd lunch blev det tillfalle for dagens riktigt minnesvarda mote med ett sanningsvittne fran Auschwitz - namnet ligger pa rummet och kommer vad det lider. Namnet hittat senare: Kazimierz Smolen.
(Parentes: Här skulle det egentligen vara en liten axang-kråka av något slag över bokstaven n men det fixar inte bloggportalens inskrivningsfunktion. Dessutom torde det stå klart för läsaren att denna parentes tillkommit senare i inläggets redigeringsfas då bokstäverna ä, å och ö förekommer. Just denna art av stilistiska och språkliga finesser jobbar bibelforskare med men reflexioner kring sådant hör hemma i andra inlägg. Slut på parentesen och tillbaka till huvudspåret).
Kazimierz Smolen berattade att han som polsk motstandsman 20 ar gammal fordes till lagret redan hosten 1939 och kom att genomleva hela kriget i lager. Som polack stod han saledes inte overst pa listan for utrotning och kom darfor att bli en av dem som overlevde.
Hans berattelse, pa polska tolkad till engelska, varade i over tva timmar. Han berattade om handelser, tankar, kanslor under lagertiden, om rymningar och forsok att rymma som han visste om, om dodsvantan nast intill varje dag, om bon till Gud att fa en snabb dod, om svart humor som makabert nog holl humoret uppe, om solidaritet och om angiveri. Hans lagernummer var 1327 vilket han har som en tatuering pa armen - det var bara i Auschwitz-Birkenau numren tatuerades in.
I krigets slutmanader genomled men overlevde han dodsmarschen da 45000 lagerfangar i vinterkyla tvingades vasterut undan de avancerande ryska styrkorna. I ett litet lager i alperna kom han slutligen att erfara befrielsen den sjatte maj da amerikanerna kom.
Efter krigsslutet deltog han som vittne och expert i samband med rattegangarna for krigsforbrytelser, laste juridik och blev vad det led direktor for Auschwitzmuseet. Var han 20 ar vid krigets borjan ar det latt att fatta att det var en gammal man vi fick mota - en av de cirka 2000 overlevare som fortfarande ar i livet.
Han var underbart vital och gjorde ett starkt intryck - han hade ju varit dar!!
En sak som gjorde ett starkt intryck var nar han berattade om kanslorna efter krigsslutet och hur fyllda de som overlevt da kunde vara av optimism och overtygelsen att detta kan inte handa igen. Med vemod i blicken sade han att han nu inte ar sa saker pa det som han var da.
Middag, reflexionsgrupp och en massa i dialogcentrets kapell avrundade dagen. Till sist ocksa detta skrivande pa ett tangentbord som gor att lasaren maste anstranga sig extra for att avkoda texten.
Nu har femte dagen natt sitt slut och jag skall forsoka skriva lite om den dagen ocksa. Problemet nu ar att jag sitter vid den for de boende tillgangliga datorn som givetvis pa grund av den geografiska lokaliseringen har ett polskt, inte svenskt, tangentbord. Den uppmarksamme lasaren har sakert redan markt att det innebar att botstaverna a, a och o inte finns utan man maste noja sig med a och o - nagot som i och for sig kan verka bibliskt.
Naval - femte dagen ar slut och den har givetvis ocksa inneburit intryck och tankar.
Den borjade dock med varken eller eftersom gruppen fick sovmorgon en extra timme. Efter den mjuka starten fick vi, sedan vi gjort en rundvandring pa Dialogcentret och fatt veta tankarna bakom detsamma, arbeta med vara olika bevekelsegrunder for olika stallningstaganden vi gor. Varderingsovningar ar verksamma instrument for sadant.
Efter en senarelagd lunch blev det tillfalle for dagens riktigt minnesvarda mote med ett sanningsvittne fran Auschwitz - namnet ligger pa rummet och kommer vad det lider. Namnet hittat senare: Kazimierz Smolen.
(Parentes: Här skulle det egentligen vara en liten axang-kråka av något slag över bokstaven n men det fixar inte bloggportalens inskrivningsfunktion. Dessutom torde det stå klart för läsaren att denna parentes tillkommit senare i inläggets redigeringsfas då bokstäverna ä, å och ö förekommer. Just denna art av stilistiska och språkliga finesser jobbar bibelforskare med men reflexioner kring sådant hör hemma i andra inlägg. Slut på parentesen och tillbaka till huvudspåret).
Kazimierz Smolen berattade att han som polsk motstandsman 20 ar gammal fordes till lagret redan hosten 1939 och kom att genomleva hela kriget i lager. Som polack stod han saledes inte overst pa listan for utrotning och kom darfor att bli en av dem som overlevde.Hans berattelse, pa polska tolkad till engelska, varade i over tva timmar. Han berattade om handelser, tankar, kanslor under lagertiden, om rymningar och forsok att rymma som han visste om, om dodsvantan nast intill varje dag, om bon till Gud att fa en snabb dod, om svart humor som makabert nog holl humoret uppe, om solidaritet och om angiveri. Hans lagernummer var 1327 vilket han har som en tatuering pa armen - det var bara i Auschwitz-Birkenau numren tatuerades in.
I krigets slutmanader genomled men overlevde han dodsmarschen da 45000 lagerfangar i vinterkyla tvingades vasterut undan de avancerande ryska styrkorna. I ett litet lager i alperna kom han slutligen att erfara befrielsen den sjatte maj da amerikanerna kom.
Efter krigsslutet deltog han som vittne och expert i samband med rattegangarna for krigsforbrytelser, laste juridik och blev vad det led direktor for Auschwitzmuseet. Var han 20 ar vid krigets borjan ar det latt att fatta att det var en gammal man vi fick mota - en av de cirka 2000 overlevare som fortfarande ar i livet.
Han var underbart vital och gjorde ett starkt intryck - han hade ju varit dar!!
En sak som gjorde ett starkt intryck var nar han berattade om kanslorna efter krigsslutet och hur fyllda de som overlevt da kunde vara av optimism och overtygelsen att detta kan inte handa igen. Med vemod i blicken sade han att han nu inte ar sa saker pa det som han var da.
Middag, reflexionsgrupp och en massa i dialogcentrets kapell avrundade dagen. Till sist ocksa detta skrivande pa ett tangentbord som gor att lasaren maste anstranga sig extra for att avkoda texten.
Skrivet femte dagen - fredag - strax fore midnatt.
Kommentarer
Trackback
