stigstrombergsson

Här avser jag att försöka rapportera från Polen dag för dag. Inläggen kommer att kompletteras med bilder sedan jag kommit hem och kan redigera dem något innan publicering. Detta är tredje inlägget, redigerat och bildförsett 23 aug.

---

Nu är det den tredje dagen och klockan är 21.42 när jag börjar skriva fortsättningen på mina intryck.
Innan jag går in på tredje dagen vill jag ändå lägga till funderingar från sent i går kväll - den andra dagen. 

Vad bad de i lägret?
Den frågan har hakat fast i mig.
Vad bad judarna - de som ägde bönemantlarna på bilden?
Vad bad de katolska polska prästerna som var de bland de första som spärrades in?
Vad bad Maximilian Kolbe i sin mörka svält-cell? 

När vi ber - om vi gör det - ber vi ofta böner vi själva formulerar. Ur humör, i förtvivlan, i yttersta svaghet fixar vi därför ofta inte att be och fyllda av lycka glömmer vi ofta bort det. Och när dagarna är alldagliga blir det som inte av då heller.
Kanske fungerar mosaiska trosbekännare - judar - och katolska präster på samma sätt men med det viktiga tillägget att man ber Psaltarens psalmer - naturligt för judar och en plikt för katolskt prästerskap.  
Så svaret på frågorna blir: Psaltaren naturligtvis!

Kanske psaltaren 9-10-11-12-13-14-15-eventuellt 16 och kanske 17. I svit!!
Jag läser de psalmerna. Och funderar: låg de i lägerfångarnas munnar?
Och om så: vilken tro vittnar det om? Vilken Gudsbild? Vilken Gudsrelation? 

Det var gårkvällens innan-jag-somnade-funderingar.
Nu till dagens aktiviteter på dagtid. 

Efter morgonbönen efter frukosten efter natten som varit god gick jag ensam till Auschwitz I för att fundera, fotografera och ta in intryck på nytt. Guidningen dagen innan var guld värd men det är också viktigt att man ger sig själv tillfälle att tanke-återvända. Och detta gjorde jag.

Dessutom bröt jag mot förbud - ihärdigt. Det är nämligen inte tillåtet att fotografera inomhus och begripligt är detta eftersom om ett guidat gäng skulle fota skulle ingen lyssna på guiden och vandringsturen skulle stoppas upp.
Men: när man går ensam och dessutom gör sitt andra varv proppar man ju inte till människoflödet och därför gav jag mig själv tillstånd att ta bilder inomhus. Det blev många bilder och - för att skryta lite - dessutom bra bilder med berättelser i.

Jag nämnde människoflöde vilket tarvar en kommentar: Förra året besöktes Auschwitz av ungefär en miljon människor och man beräknar att det rekordet kommer att slås i år. Det blir mer än 2500 varje dag och räknar man om det i busslaster blir det en ansenlig mängd fordon på parkeringen. 

De tankar som fyllde mitt sinne under min ensamma vandring var faktiskt, bisarrt nog: Så trevligt det verkar vara i lägret.
Vädret var ju toppen. Soligt, varmt, behagligt. Det är grönt, rentav lummigt och en massa välnärda lugna människor vandrar omkring på vissa stråk. Andra stråk går jag alldeles ensam. Och allt verkar så trevligt.
Givetvis är den bilden bisarr. Lägret, idéerna bakom och sättet att behandla andra människor är det sjukaste historien innehåller - något man samtidigt påminns om i solgasset. 

På väg tillbaka till boendet för lunch tittade jag förbi på en turistbyrå där jag inte fick tag i frimärken och dessutom försågs med upplysningen att posten - som är ett säkert tips vad gäller frimärken - denna dag var stängd.
Orsak: Det är helgdag i Polen - en Mariadag.

Mariadagar är viktiga eftersom Jesus mor Maria så att säga är Polens drottning så givetvis finns det Mariabilder överallt - den invid finns i matsalen på centret där vi bor. Nuvar det dessutom inte frågan om vilken Mariadag som helst. Turistbyråbrudarna berättade att denna dag särskilt är centrerad kring Den svarta madonnan i Czestochowa och berättelsen om hur hon genom ett gudomligt ingripande medverkade när polska patrioter 1655 gav Karl X Gustav och hans svenska armé på nöten.
Jag känner till berättelsen sa jag, berättade att jag var från Sverige samt önskade dem en bra dag och glada nationalfestligheter. 

Auschwitz II - Birkenau

Hela eftermiddagen ägnades åt en guidad vandring i Auschwitz II, känt som Birkenau, översatt till svenska ungefär Björklunda. Intrycken därifrån är samma som dagen innan men i kubik. Birkenau är bara så stort och till stor del bara ruiner men det var en dödsfabrik med kapacitet att logera 100.000 fångar i väntan på gas och krematorieugnar.
Det Auschwitz representerar  mångdubblades och förfinades i den anläggningen - om man kan använda ord som förfina när det gäller SS-verksamhet.

Ytan, storleken, omfattningen var bedövande - tillsammans med stekande sol och 30 plus i skuggan.Tankarna gick varma. Fötterna och kameran likaså. 

Hemma på Centret för Dialog och bön blev det dusch i vatten, inte som för judarna i Birkenau gasen Cyklon-B. Sedan mat, reflexion, skrivande. 

I morgon skall vi till Krakow.