stigstrombergsson

Här avser jag att försöka rapportera från Polen dag för dag. Inläggen kommer att kompletteras med bilder sedan jag kommit hem och kan redigera dem något innan publicering. Detta är andra inlägget.

---

Idag var andra dagen på vår resa och den har minsann varit full med intryck.
Efter en kort natt - sent i säng och snarkig rumskompis - blev det dusch - frukost - promenad ut i staden Oswiecim. Oswiecim är det polska namnet, Auschwitz är det tyska.

Under promenaden in till stan mötte vi en procession med flera hundra personer. I täten bars en Kristusbild och före en massa människor i vanliga kläder gick ett gäng präster, korgossar och sådant. Allra först samt sist polisbilar som såg till att lastbilar och andra fordon inte kvaddade det hela.Vi hörde oss för och fick veta att processionen ägde rum eftersom det var 66-årsdagen av Maximilian Kolbes död i Block 11 i Auschwitz. 

Inne i stan köpte jag öronproppar, tittade mig omkring och gick då bland annat in i en kyrka för en stunds stillhet samt kanske ta några bilder. Det sista gick inte av två skäl:
Bara en liten bit in i kyrkan fanns en gallervägg vilket gjorde att det man egentligen velat titta på - koret, glasfönster och sånt - inte gick att komma fram till. Dessutom var det bedjare i kyrkan och det bjuder mig emot att flå-fotografera samtidigt som folk använder kyrkorummet till det kyrkan är tänkt att vara - ett rum för bön.

Att Polen är ett kyrkligt land såg vi också på tillbakavägen. En kyrka annonserade sin verksamhet på en vägg och med hjälp av personalen där vi bor samt en ordbok har jag lyckats översätta bilden av kyrkans anslagstavla. Resultatet blev - tror vi:
Mässa söndagar kl 6.30, 8.00, 9.30, 11.00, 12.30 och 18.00.
Gudstjänst kring Guds ord: varje vardag 6.30, 8.00 och 18.00.
Detta veckoprogram motsvarar ungefär en månadsplanering för en församling i Svenska kyrkan och jag undrar varför det gått som det gått hemma i Svedala.

Efter lunch var det dags för dagens huvudpunkt - en guidad rundvandring i koncentrationslägret Auschwitz I. Intrycken därifrån är många och tankarna ännu fler. Allt är dock ganska osmält hitintills men en kort redovisning vill jag ändå ge.
Där var massor med folk!! Bussarna stod på rad och det var som den första Pingsten då ett otal språk hördes: Spanska, polska, tyska, eneglska med amerikansk accent, modern hebreiska, norska, franska för att ta några jag kände igen.

Med en polsk svensktalande guide vandrade vi i tre timmar på gatorna mellan byggnaderna och i några av barackerna. Det var fotoförbud inomhus - sannolikt eftersom det skulle stoppa upp flödet av människor för mycket - men ute gick det att ta kort både på folkvimlet längs huvudstråken och mer öde tvärgator.
Vi fick se på lägerfångarnas logi - två och två som sardiner i trevånningssängar som var så tätt sammanställda att de var tvungna att krypa på varandra för att nå sin plats.
Vi fick inblick i deras verksamhet - hårt kroppsarbete på ca 1500 kalorier näring/dag.
Vi fick höra om vilka de var och hur många, om trakasserier, uppdelningar, misshandel, svält, gasning och kremeringar.
Vi fick se vad som blivit kvar: berg av skor, två ton människohår, mer skor, högar av kammar och glasögonbågar och på ett speciellt ställe ett antal judiska bönemantlar. Och jag undrar:
Vad bad mantlarnas ägare i lägret? När de svalt? När de blev slagna? När de gasades? Vad bad de??

Möra till både kropp och själ promenerade vi tillbaka till där vi bor - jo! vi bor på gångavstånd.
Och vi åt middag och satt en timme i reflexionsgrupper. Samt hade aftonbön.Och så fick jag tid att på lånad dator skriva detta.
Nu skall jag läsa ur Psaltaren för jag gissar att det var de bönerna de bad - de som ägde mantlarna.

Skrivet dag 2 klockan 21.50. Bildförsett 22 aug.