stigstrombergsson

På arbetet hände det sig i för sex dagar sedan att höstens upplaga av Svenska kyrkans grundkurs infann sig. I morgon - kursens andra vecka - bär  det iväg till Jäkkvik för fyra intensiva dagar av samarbete och att lära känna varandra.

Jäkkvik - jag och den ena arbetskamraten får något varmt i blicken och sammetslent i rösten när vi pratar om stället. Hos mig yttrar värmen sig också så att jag försett denna blogg med länken jäkkvik för att leda läsare vidare till stället. Vår gemensamma arbetskamraterska blir dock för varje höst alltmer kallsinnig inför tanken att åka just dit, gå längs de kända stigarna, skåda de kända vyerna, njuta panoraman man är bekant med osv. Men också detta år far vi dit.

Man sonderar tanken att förlägga OAS-rörelsen norra konferens nästa sommar till Älvsbyn (årets möte var i Boden och kommenterades på denna blogg den 16/7 under rubriken ett vattenhål). Skall mötet genomföras på orten behövs samverkan från Svenska kyrkan, EFS och den fri-kyrklighet som finns i samhället. Representanter för dessa aktörer har fått ett brev i saken och den 11/9 skall en träff i ärendet hållas. 

• Kan man? - det är i mitten av juli, många är på semester osv.
• Vill man - det innebär något extra, något ekumeniskt, något som inte kan helgarderas.
• Törs man? - då rörelsen av etablissemanget inte räknas som 100% korrekt och därför enligt dessa helst inte bör beröras.

Kan man? Vill man? Törs man?
Radikaler har alltid sagt: Ja! Vi kan, Vi vill, Vi törs!!
Men vi får se vad alla anhängare av den öppen folkkyrkan (s+c) säger och vad alla som är öppna för karismatisk förnyelse (frikyrka) anser. Jag gissar att jag kommer att skriva mer i detta ärende...