stigstrombergsson

Så är det då dax. Vart fjärde år. Och i morgon.

När det för några år sedan diskuterades om nationaldagen skulle bli allmän helgdag föreslog jag - i och för sig bara i privat umgänge - att nationaldagen skulle flyttas till tredje söndagen i september. Då skulle den vart fjärde år firas med att vi går man ur huse för att slå ett slag för något näst intill vi alla anser vara en omistlig del av vår nationella identitet: att fritt och hemligt i demokratiska val avgöra landets färdriktning.

Nästan alla jag nämnde det för tyckte idén var god men makthavarna vill ju ha nationaldagen den 6:e juni och då blev det så. Det datumet avancerade därmed från allmän flaggdag (som min svåger alltid förfäktat vara för att hedra honom på hans födelsedag) till allmän helgdag.
Så i morgon är det valdag men på en vanlig helgdag - 14:e söndagen i Trefaldighetstiden.

Vad skall man rösta på?

I och för sig har jag alltid haft ett hum om åt vad håll det drar men det är ändå intressant att ta reda på var man egentligen står.

Sagt och klickat! På internet kan man på många ställen klicka in svar på en del frågor och få sammanräknat vilket parti man sympatiserar mest med. Jag testade mig själv på Expressens, Aftonbladets och Dagens Nyheters hemsidor. De tester de hade var lite olika och den mest avancerade förefaller DN stå för. Jag klickade och... voilà! Vidstående bild var resultatet!! De andra två hade gett ungefär samma inriktning men något jämnare och med S respektive V som högstanotering.

Åt vilket håll rösterna hamnar är nog prickat ganska bra av internet. Hur det i detalj blir kan väl vara en öppen historia. Miljöpartiet är mest framtidsinriktat, Sossarna stabilast och ett starkt Vänsterparti kan hindra socialdemokraternas glidning högerut. Så någon av tidningarna får rätt - vad gäller valet till riksdagen.

En sak till - har att göra med tilltron till prästers integritet och proffessionalitet.
I gårdagen lokaltidning fanns en artikel som jag vill ge en liten kommentar. En länk till artikeln finns i slutet av detta inlägg. I korthet går den ut på att en kyrkligt anställd som i grann-kommunen är en känd socialdemokrat reagerat negativt på att några tomtar sänt e-post till Svenska kyrkans präster med uppmaning att de som präster skulle verka för ett regimskifte. Detta anser den kyrkligt anställda som i grannkommunen är en känd socialdemokrat som upprörande och framträder indignerad i lokalbladet. Vad åstadkommer med detta den kyrkligt anställda som i grannkommunen är en känd socialdemokrat egentligen? Jo:

Ett: Hon ger publicitet åt och gör allmänt känt ett e-post-meddelande som präster bara högerklickat på och befodrat till sina e-post-programs papperskorg. Risken finns då att någon enstaka väljare som genom tidningen får del av e-post-meddelandets innehåll tar intryck av det och röstar på borgar-alliansen - något som den kyrkligt anställda som i grannkommunen är en känd socialdemokrat knappast önskat. Självmål är väl ett för starkt uttryck - farlig bakåtpassning är bättre.

Två: Hon ger tidningens läsare intrycket att präster inför ett val faktiskt är så menlösa att de kanske skulle ta intryck av dylik e-post. Detta är att framställa arbetskamrater och deras kollegor i en mycket orättvis dager - något som den kyrkligt anställda som i grannkommunen är en känd socialdemokrat rimligen inte önskat. (Om den kyrkligt anställda som i grannkommunen är en känd socialdemokrat verkligen mot förmodan önskat detta om sina kyrkaliga medarbetare är det, om inte att bita den hand som föder en, i alla fall att nafsa ganska vårdslöst.)

Nej - präster har hög integritet och proffessionalitet när det gäller val och demokrati i förhållande till uppgiften att tala från predikstolar, vägleda i själavård etc. Kåren tar inte intryck av tomtiga e-post-meddelanden som om en liten eftertanke fått råda borde förblivit i den papperskorg prästerna förpassat meddelande till.
 http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=39809&arkiv=False