nojigt
Idag var det meningen att två vänner från den Koptiska kyrkan i Egypten skulle dyka upp i Älvsbyn. Tanken bakom är en förfrågan från den koptiske biskopen Thomas - ena bilden - att få placera två medarbetare vid folkhögskolan ett par månader. Det är frågan om ett par manliga Bibel-lärare som skulle kunna ingå i vårt arbetslag och undervisa en del på engelska.
På min fråga till biskopen vad han önskade att de skulle föra med sig hem till Egypten blev svaret ungefär: En kyrklig folkhögskolas ideologi och pedagogik. Dethär med att man vandrar tillsammans i samtal, inte bara levererar stoff att kunna. Att man arbetar ungefär som Jesus gjorde med sina lärjungar på vägen ut till Emmaus. Du vet detdär som står i slutet av Lukas´ evangelium. För jag vill starta något liknande i vår kyrka.
Snacka om förtroende. Skolan nappade direkt!! Planer började utformas.
De skulle ha kommit runt första september - det gick inte av någon svensk seghetsanledning.
De skulle ha kommit i mitten av september - men det gick inte på grund av nojiga svenska myndigheter. Inresevisum kunde inte ges eftersom någon försäkringsfråga var oklar. Då fixades detta. Ny förfrågan gjordes.
De skulle ha kommit idag - men nu krånglar man då man är mycket tveksam till att ge inrese-visum till yngre män från Egypten. Barbro Holmberg & co - den andra bilden - är rädda att de skall försöka hoppa av. Man vill bara sucka... Kanske kommer de den 11:e.
Jag känner en snubbe som ibland på sin blogg brukar beskriva Sverige i DDR-termer och säger sig syfta på landets tråkiga arkitektur - uppenbarligen har han inte sett ett grisrosa hus på vägen upp till Kåbbdalis. Men man kan frestas att snacka om DDRisk gränshållning - fast inte för att hålla folk inne utan ute.
Nojigt är vad det är!!!
Gudstjänsten i Älvsby kyrka idag motsvarade mer än väl mina förväntningar. Den förbereddes med ett gediget arbete från eleverna vis Svenska kyrkans grundkurs. Och är man förberedd är man på. Och på-känsla hos några smittar till många. Så många var koncentrerade idag och gav akt på vad Gud och människor hade på hjärtat till varandra.
På min fråga till biskopen vad han önskade att de skulle föra med sig hem till Egypten blev svaret ungefär: En kyrklig folkhögskolas ideologi och pedagogik. Dethär med att man vandrar tillsammans i samtal, inte bara levererar stoff att kunna. Att man arbetar ungefär som Jesus gjorde med sina lärjungar på vägen ut till Emmaus. Du vet detdär som står i slutet av Lukas´ evangelium. För jag vill starta något liknande i vår kyrka.
Snacka om förtroende. Skolan nappade direkt!! Planer började utformas.
De skulle ha kommit runt första september - det gick inte av någon svensk seghetsanledning.
De skulle ha kommit i mitten av september - men det gick inte på grund av nojiga svenska myndigheter. Inresevisum kunde inte ges eftersom någon försäkringsfråga var oklar. Då fixades detta. Ny förfrågan gjordes.
De skulle ha kommit idag - men nu krånglar man då man är mycket tveksam till att ge inrese-visum till yngre män från Egypten. Barbro Holmberg & co - den andra bilden - är rädda att de skall försöka hoppa av. Man vill bara sucka... Kanske kommer de den 11:e.
Jag känner en snubbe som ibland på sin blogg brukar beskriva Sverige i DDR-termer och säger sig syfta på landets tråkiga arkitektur - uppenbarligen har han inte sett ett grisrosa hus på vägen upp till Kåbbdalis. Men man kan frestas att snacka om DDRisk gränshållning - fast inte för att hålla folk inne utan ute.
Nojigt är vad det är!!!
Gudstjänsten i Älvsby kyrka idag motsvarade mer än väl mina förväntningar. Den förbereddes med ett gediget arbete från eleverna vis Svenska kyrkans grundkurs. Och är man förberedd är man på. Och på-känsla hos några smittar till många. Så många var koncentrerade idag och gav akt på vad Gud och människor hade på hjärtat till varandra.
Kommentarer
Trackback